Är det möjligt att minska ungdomars drickande med preventiva åtgärder? Forskargruppen Håkan Stattin och Nikolaus Koutakis fick 1999-2001 speciella medel från Statens Folkhälsointitutet för att undersöka möjligheterna att minska drickande bland ungdomar i Sverige. Uppdraget från Statens Folkhälsoinstitutet handlade om (a) att utarbeta preventiva verktyg som med begränsad utbildning kunde användas av preventionssamordnare i olika kommuner, och (b) med ett minimum av kostnader lokalt.
Baserat på vår grundforskning på området utvecklade vi ett preventivt program som riktar sig till föräldrar. Den grundläggande idén bakom programmet är att påverka föräldrars attityder till ungdomars drickande, för att den vägen påverka barnens alkoholvanor. Två kritiska frågor är viktiga: (1) är det möjligt att övertyga föräldrar om att vidmakthålla en restriktiv attityd till ungdomsdrickande över ungdomsåren? och (2) har detta någon effekt på ungdomarnas drickande?
Vi använde en experimentell grupp och en matchad kontrollgrupp föräldrar (n=900). Det var föräldrar i större städer, mindre kommuner, och i miljonprogramsområden. Vi informerade föräldrarna i experimentgruppen om att deras attityder och åsikter till ungdomars drickande hade betydelse för deras barns drickande, och vi redovisade att existerande forskning konsistent visat att föräldrar som har en tillåtande hållning och som bjuder sina barn på alkohol hemma (1) har barn som dels dricker mer än andra, och (2) har barns som har en snabbare ökning av drickande från årskurs 7 och framåt i grundskolan. Vi gav information om droger till föräldrar och vi sökte på olika sätt att slå hål på seglivade myter som, t.ex, "Ungdomar som bjuds på öl och vin hemma lär sig att hantera alkohol bättre än de som tvingas dricka i smyg". Vi redovisade enkla regler hur man ska förhålla sig till ungdomars drickande som förälder. Vi bad föräldrarna att vidmakthålla en strikt attityd och vi återkom till dem på klassmöten regelbundet över tre år. Vi bad också föräldrarna att utforma ett konsensusbeslut om sin hållning till ungdomsdrickande i klassen. Ungdomarna i vår undersökning följdes över tre år, alltifrån årskurs 7 till och med årskurs 9 i grundskolan.
Påverkades föräldrarnas attityder till alkohol? Vi fann att föräldrarna i experimentgruppen vidmakthöll en restriktiv hållning till ungdomars drickande över de tre åren i betydligt högre utsträckning än föräldrarna i kontrollgruppen (som förväntat blev allt med toleranta till ungdomars drickande). Sänktes graden av alkoholdrickande bland ungdomarna? Vi fann kraftiga skillnader mellan eleverna i experiment- och kontrollgruppen. Eleverna i experimentgruppen drack betydligt mindre ofta. Skillnaderna var speciellt kraftiga för frekvent drickande, som var speciellt utmärkande för kontrollgruppens ungdomar. Ser vi effekter på andra beteenden, speciellt normbrott? Vi fann spridningseffekter, så att kriminalitet och våld bland ungdomarna i experimentgruppen var mindre ofta förekommande.
Effekterna av preventionen var märkbar även för riskgrupper (ungdomar som redan hade tidigt etablerade alkoholvanor. Sammanfattningsvis indikerar våra resultat att det är möjligt att förändra föräldrars hållning till ungdomars drickande - och detta tycks ha effekter på ungdomarnas drickande.
Den preventionsmodell som vi utarbetat används nu i många olika kommuner i Sverige. Det ska noteras att detta preventionsprogram inte riktar sig till ungdomar direkt. Det handlar om att via föräldrar påverka ungdomars alkoholvanor, och det är föräldrarnas attityder och åsikter, snarare än deras eget dryckesbeteende, som påverkas av interventionen. Preventionsprogrammet testas och utvärderas nu i Holland.
