Nyheter

På jakt efter havens föroreningar

2011-05-16

Livet ombord på en 22 meter lång segelbåt mitt ute på havet på väg från Sydamerikas östkust till Tahiti är nog så långt bort man kan komma från labbets trygga och välordnade vardag. Men för biologen Anna Rotander och miljökemisten Anna Kärrman har det varit ett unikt tillfälle att på plats undersöka ett växande miljöhot i våra världshav – plastföroreningar.

– Vi vet faktiskt inte hur mycket föroreningar det finns i haven, och det här har varit en fantastisk möjlighet för oss att undersöka svårtillgängliga områden som det inte finns några uppgifter om, säger Anna Rotander.

Under våren 2011 följde de båda Örebroforskarna med forskningsfartyget Sea Dragon under varsin etapp på den långa resan genom två världshav. Från Uruguay på Sydamerikas Atlantkust gick färden söderut till kontinentens sydspets, genom Beaglekanalen till Stilla havet och norrut till den chilenska staden Valdivia, där Anna Rotander mönstrade av. Sedan var det Anna Kärrmans tur att stiga ombord på Påskön för den vidare seglatsen till Tahiti i Polynesien.

Bakom forskningsexpeditionen står de amerikanska miljöorganisationerna 5 gyres och Pangaea Exploration, som i samarbete med FN dokumenterar de stora mängder plastskräp som finns i haven och undersöker hur det påverkar de marina ekosystemen. Namnet 5 gyres syftar just på de fem väldiga, långsamt roterande havsvirvlar som bildas av strömmar, vindar och jordens rotation, där mycket av det skräp som hamnar i haven så småningom samlas.

Det finns rapporter om plastbälten på hundratusen­tals kvadratkilometer, men ingen vet riktigt säkert eftersom det är svårt att mäta hur mycket plast det finns i vattnet. Det mesta av den syns nämligen inte.

– Det är inte de plastbitar som man kan se som är det största problemet. Plasten bryts inte ner i naturen, men däremot kan den åldras och påverkas av sol och vågor så att den finfördelas till allt mindre partiklar, som vi inte längre kan se med blotta ögat, förklarar Anna Rotander.

Resultatet blir en “plastsoppa” som kan innehålla tiotusentals små plastpartiklar per kubikmeter, trots att vattnet ser normalt ut – tills man filtrerar och analyserar det…

Därför använder 5 gyres-projektet trålar som kan fånga upp partiklar ner till några tiondels millimeters storlek, för att få en verklig uppfattning om mängden plastpartiklar. Och de vattenprover som Anna Rotander och Anna Kärrman samlat under den långa seglatsen genom Atlanten och Stilla havet ska ge svar på vilka kemikalier som finns i vattnet.

– Vi vill bland annat se om vattenlösliga miljögifter som finns i plast, till exempel vissa fluorämnen, finns i havsvattnet, och om det finns högre koncentrationer i områden med mycket plast, berättar Anna Kärrman.

FN-kampanjen Safe Planet

De två forskarna är även intresserade av en närmare analys av plastpartiklarna, eftersom de av misstag lätt kan bli föda åt havslevande djur. Djur som filtrerar vattnet på jakt efter partiklar av lämplig storlek äter helt enkelt upp allt de får tag på, medan andra reflexmässigt plockar åt sig de större bitar som kommer i deras väg.

– Därför letar vi efter andra miljögifter som kan ha fastnat på de kringflytande plastpartiklarna. 

Plast har egenskaper som gör att den drar till sig fettlösliga, organiska ämnen, som dioxiner och bromerade flamskyddsmedel. Men hur det påverkar de djur som äter dem går inte att säga i dag, eftersom det inte är känt om de organiska miljögifter som följer med plasten kan frigöras och tas upp i kroppens blod och vävnader.

Forskningen ombord på Sea Dragon ingår i FN:s Safe Planet-kampanj, vars mål är att skapa medvetenhet om alla de miljöfarliga kemikalier och produkter som vi producerar och använder. Resultaten av Anna Rotanders och Anna Kärrmans analyser kommer därför att presenteras på FN:s stora internationella miljökonferens i Rio de Janeiro 2012, tillsammans med den övriga dokumentation av havens plastföroreningar.

Ett annat Safe Planet-projekt som Örebroforskare deltar i handlar om den ”kroppsbörda” av kemikalier som de flesta av oss bär på. Kända personers blod analyseras i universitetets laboratorium för att visa hur de miljögifter vi sprider i vår omgivning hamnar där vi minst av allt vill ha dem – i våra egna kroppar.

Samarbetet med FN passar väl in i verksamheten vid forskningscentrumet MTM (Människa-Teknik-Miljö) på Örebro universitet. Här analyseras prover från mark, luft och vatten, biologisk material från djur och människor, samt livsmedel, som ett led i övervakningen av både enskilda kemikalier och olika samhällsverksamheter som kan vara skadliga för människor och andra levande organismer. Sedan 2006 är MTM ett av FN:s tre referenslaboratorium inom miljöprogrammet UNEP, som har till syfte att minska spridningen av långlivade, organiska miljögifter i världen.

Forskningsfartyget Sea Dragon lämnade den uruguayanska hamnstaden Piriapolis 19 februari och kom till Valdivia i Chile 17 mars, där Anna Rotander gick i land efter nästan en månad till sjöss. Anna Kärrman började sin resa på Påskön 15 april för att tre veckor senare, 4 maj, anlända till Tahitis huvudstad Papeete.

Nu väntar många timmar i labbet när vatten- och plastproverna från den långa resan ska analyseras. Anna Kärrman och Anna Rotander hoppas kunna presentera de första resultaten i augusti på miljökonferensen Dioxin 2011 i Bryssel.

Text: Ingrid Lundegårdh
Foto: Marcus Nordén, Anna Rotander, Anna Kärrman, 5 gyres, Jesper Johanson

Den här artikeln publicerades i Örebro universitet Magasin nr 1 2011.

Uppdaterad: 2014-02-05

Sidansvarig: Sofia Larsen