Ebba Fischer är en av de externt rekryterade ordförandena för de nya innovationsråden. Till vardags är hon ordförande i Crafoordska stiftelsen i Lund, en verksamhet som utan vinstsyfte bland annat främjar vetenskaplig undervisning och forskning.

- Innovation handlar för mig om att konkretisera visioner och ge nya vinklingar, säger Ebba Fischer, nybliven ordförande för innovationsrådet vid Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan.

Ebba Fischer kommer från en tradition av företagsledare och innovatörer och har dessutom nära koppling till Lunds universitet. Hennes morfar, Holger Crafoord, var delägare i och med om att bygga upp förpackningsföretaget Åkerlund & Rausing och avknoppningen Tetra Pak, samt grundare av njurdialysföretaget Gambro. Vid Lunds universitet har Ebba Fischer varit både ekonomistudent, sjukgymnaststudent och aktiv inom studentkåren.

Hur ser du på innovationsrådet som konstruktion?

- Det är ett väldigt bra koncept tycker jag. Det är helt nytt för mig också, liksom för de flesta. Jag vet av egen erfarenhet att det är mycket klokt av ett universitet att ha många kontakter ute i samhället. Det är viktigt att kunna få hjälp med omsättandet från teori till praktiska idéer. 
 
Begreppen innovation och samverkan kan ibland bli lite luddiga, även om de flesta verkar vara överens om att det är viktigt.

Hur kan man konkretisera dessa begrepp?

Ordet innovation är så populärt, men vad står det för egentligen?
Vårt innovationsråd i Grythyttan ska jobba med att konkretisera intentioner och visioner.

Hur vill vi att relationen till omvärlden ska se ut och vad kan vi göra för att uppnå det?

Ordet innovation handlar för mig mycket om att hitta nya vinklingar. Innovationsrådet kommer att vara en garant för att man inte blir hemmablind i arbetet med vad man vill och kan.

Vad fick dig att tacka ja till att bli ordförande?

 - Jag blev tillfrågad av Mischa Billing vid Restaurang- och hotellhögskolan. Hon är dessutom vice ordförande i innovationsrådet. Hon ville skapa ett innovationsråd tillsammans med människor utifrån och som också har erfarenhet av andra lärosäten. Jag kan ju tillägga att jag är road av mat och vin också. Man förknippar Grythyttan mycket med det, även om det finns mycket annat också.

Innovation och omsättandet från teori till praktisk nytta kan ibland få innebörden kommersialisering, som också är ett populärt begrepp idag.

Upplever du att kommersialisering kan vara kontroversiellt i universitetsvärlden?

- Kommersialisering kan vara mycket kontroversiellt. Det där är en svår balansgång. Å ena sidan ska universiteten och forskningen naturligtvis behålla sin akademiska frihet. Å andra sidan kan man inte få hur mycket pengar som helst från staten. Så det är en balansgång, men jag tror att den akademiska friheten och kommersialisering av forskningsresultat kompletterar varandra på ett bra sätt.

Vilket mål ser du framför dig i arbetet som ordförande?

- Jag känner mig inte så mycket som ordförande egentligen. Det är mer som ett arbete i grupp. Förhoppningsvis kan jag bidra med att hjälpa Restaurang- och hotellhögskolan på traven med idéer som de redan har. Det gäller att stötta och ge nya vinklingar.

Du har en lång relation till Lunds universitet. Vad har ett ungt universitet som Örebro som inte Lund har?

 - Rent fysiskt och geografiskt är Örebro universitet samlat på ett fantastiskt sätt inom samma område, med ett campus. Örebro universitet är så pass litet att det är mycket lättare att jobba över gränserna än det är i Lund, som är utspritt och med tajtare gränser som byggts upp under enormt lång tid. Ett mindre universitet tror jag också är mer öppet för förändringar, nya visioner och lite vildare idéer. I Lund kör man ofta på i sina invanda hjulspår.

Text: Martin Larsson
Foto: Martin Larsson