Debatt: Universitetet behöver lära av äldre europeiska lärosäten

De exempel som Davidsson ger som framgångsrika städer är San Francisco och Boston i USA. Båda dessa är mycket folkrika städer som sedan en lång tid präglas av starka universitet och ett näringsliv och offentlig sektor som i många fall utvecklats från idéer från eller i nära samarbete med universiteten. Båda städerna har en kraftfull riktning mot att skapa nya innovationer i samhället.

Det är en intressant och riktig iakttagelse som Davidsson gör men samtidigt är jämförelsen mellan Sverige och USA haltande. Vi lever i två helt skilda ekonomiska system. Vi ser på många saker på helt olika sätt och finansieringen och styrningen av det som vi tycker är så viktigt; utbildning, forskning och hälso-/sjukvård skiljer sig fundamentalt.

Universitetssektorn i Sverige är nästan helt finansierad av staten. Högskoleutbildning är gratis om studenten kommer från Europa.

I USA står staten för en mycket liten del av finansieringen. Utbildningen kostar mycket för den enskilde studenten och en stor del av universitetens finansiering kommer från näringsliv, privata institutioner och inte minst tidigare studenter.

I Sverige har vi ett system för offentlig finansiering av utbildning och hälso-/sjukvård som vi kan vara stolta över. Det är därför min bestämda uppfattning att för Örebro universitet gäller det nu att hämta idéer från europeiska städer med universitet som är 20-30 år äldre än oss och som varit mycket framgångsrika, till exempel Warwick i England, Århus i Danmark eller Maastricht i Holland.

På Örebro universitet har vi efter mycket arbete fått regeringens tillstånd att ge synnerligen attraktiva utbildningar som ger studenterna arbete. Omställningen av stora delar av universitetets utbildningsutbud medförde att det till höstens 3 200 nya platser sökte 45 000 studenter, en ökning med 100 procent på fyra år. Vi vet att 80 procent av våra studenter kommer från platser som ligger utanför vår region och i dag stannar cirka 50 procent kvar efter sin utbildning.

Vi förser därmed regionen med god kompetens samtidigt som vi tillför betydande skatteintäkter till Örebro, men också andra former av intäkter för hyror och annan konsumtion.

Många tjänar mycket pengar på universitetets studenter och anställda. Samtidigt lider vi av att vara ett ungt universitet genom att vår finansiering från staten inte är tillräcklig i jämförelse med vad de äldre universiteten erhåller. Som ett exempel fick vi tillåtelse att starta läkarutbildningen från regeringen men med en klar underfinansiering där vi själva ålades att hitta annan finansiering.

Valet var annars att inte starta utbildningen trots att vi var den enda läkarutbildning, som granskats, med godkänt resultat. Vi glädjer oss därför nu åt att Miljöpartiet i sin skuggbudget på nationell nivå före valet inkluderade en full finansiering av Örebro universitets läkarutbildning.

Vi vill att fler i vår region samarbetar med universitetet för utvecklingen av Örebro och regionen. Vi vill hitta fler medaktörer som ser den utveckling som pågår och som också kan hålla ut. Det Örebro som fanns i går finns inte längre även om mycket i dag hålls kvar vid det gamla.

Vi har i dag flera utmärkta samarbeten i Örebro direkt med företag och offentlig sektor. Som exempel kan jag nämna Nethouse och Kommuninvest som finansierar professurer och doktorander som delar sin tid mellan universitetet och finansiären.

Atlas Copco, landstinget och Örebro kommun är andra mycket goda samarbetspartners.

Universitet kopplar nu också ihop de regionala förutsättningarna för att ha ett starkt och komplett innovationssystem. Vi gör det tillsammans med andra offentliga aktörer som Almi, landstinget, Örebro och Karlskoga kommuner samt Regionförbundet. I detta arbete välkomnar vi också näringslivet.

Jag delar därför Davidssons uppfattning om vad som behövs men vill också att fler deltar konkret i utvecklingen.

Jag ser gärna ett närmare samarbete med banker och andra finansiellt starka aktörer i vår region. Som gammal Örebroare har jag en obändig tro på stadens framtid men fler behöver delta i det arbetet.

Takten för globaliseringen, urbaniseringen och digitaliseringen kommer inte att avta.