Många nyfikna på att plugga utomlands
Lättare att få jobb. Lära sig ett nytt språk. Utmana sig själv. Anledningarna till att plugga utomlands är många. På Plugga utomlandsmässan på Örebro universitet passade många nyfikna på att speeddejta studenter som redan bott utomlands. Utbytesstudenterna hade ett råd till alla – åk.
Emelie Öberg ville kunna skriva spanska på sitt CV för att öka chanserna att få jobb. Hon frågade sin studievägledare om Örebro universitet hade kurser.
– Det fanns inte spanskakurser men hon föreslog att jag skulle åka på utbytesstudier och så blev det. Jag åkte till Madrid och läste två kurser på engelska och tre kurser på spanska.
Hon hade läst spanska på högstadiet och på gymnasiet och det räckte men det blev tufft. Hon fick höga betyg i kurserna på engelska men det var svårt att läsa på universitetsnivå på spanska så klart.
– Men jag klarade av att skriva salstentor och fixade även seminarier på spanska – och jag har lärt mig att allt löser sig. Man behöver aldrig oroa sig, säger Emelie Öberg.
Avancerade rytmer
Det var inte bara språket hon fick med sig utan även en djupare inblick i politik i andra länder, vilket gav en annan dimension till hennes studier i statskunskap.
Detsamma säger Jacob Lööf Larsson men om musik. Han fick inte bara en bra inblick i en annan musikkultur utan även i sociala frågor som rör lärare. Han läser till musiklärare och pluggade ett år i Brasilien. Där gjorde han bland annat praktik i låg- och mellanstadieskolor. Han upptäckte snart att det var stora skillnader mot Sverige. I de kommunala skolorna gick många fattiga barn och ibland var föräldrarna frånvarande. Det betydde att lärare fick en annan roll eftersom barnen sökte en mamma eller pappa relation.
– Dessutom hade de en helt annan syn på könsroller. Det märktes i musiken där sånger handlade om män som gick till jobbet och fina flickor som var hemma och lagade mat.
– Sen var det spännande hur de jobbade med imitation och rytmer. Det var avancerade rytmer och det märktes att barnen hade med sig det, säger Jacob Lööf Larsson.
Musikhögskolan har samarbete med Brasilien
Eftersom Musikhögskolan har ett samarbete med Brasilien är det många som åker dit. Han åkte tillsammans med tre andra musikstudenter och de fick hjälp med bostad nära den berömda Sockertoppen i Rio de Janeiro av en brasiliansk student som tidigare studerat i Örebro.
– Jag bodde i ett stort hus som förutom bostäder också hade ett kulturcenter med en ateljé. Vi lärde känna dem vi hyrde av och umgicks med dem. Det var hur bra som helst – lite av en bohemkänsla.
För Filip Jouper som åkte till Sydkorea var bostaden en del av programmet. Han fick bo med andra utbytesstudenter och koreaner som hade valt samma program. Han bodde i en lägenhet med sex sovrum och de var två studenter i varje rum.
– Det är ett häftigt land som har utvecklats snabbt sedan 50-talet. Det har lett till en kulturkrock mellan generationer. För äldre betyder traditioner och en återförening med norra sidan mycket medan yngre är västinspirerade och för dem spelar en återförening inte någon större roll längre, säger Filip Jouper.
– Relationen till äldre är överhuvudtaget helt annorlunda. Yngre bugar för äldre. Det gällde även äldre studenter inom mitt område. Vi yngre studenter bugade för de äldre, säger Filip Jouper.
Läste ekonomi och koreanska
Han läste ekonomi och passade även på att ta en språkkurs. Han hann inte lära sig koreanska tillräckligt för att föra ett samtal på det men fick en bra grund. Många väljer att åka till engelskspråkiga länder för att utveckla det språket och Sofie Fagerberg berättar att hennes engelska fick en bra skjuts under en termin i Arizona.
– I början upplevde jag att amerikaner pratar fort men mot slutet hade jag inga problem att hänga med, säger Sofie Fagerberg.
Även studietempot var snabbare i USA. Det är obligatorisk närvaro på föreläsningarna och som student får man inte missa fler än tre på en termin. Sverige skiljer sig från många länder där det precis som i USA är vanligt med mer schemalagd tid som är samma vecka efter vecka. Flera kurser läses parallellt.
– Högt tempo men så kul. Därför ska jag åka på utbytesstudier en gång till. Den här gången blir det Grekland och då ska jag ta en nybörjarkurs i grekiska för att få lära mig ett helt nytt språk också, säger Sofie Fagerberg.
Även Viktor Lignell vill åka utomlands en gång till. Han läser nationalekonomi och har redan varit i Kanada en termin. Han vill utmana sig själv och ställa sig inför nya saker. Till våren åker han till Frankrike.
– Vi är ett gäng som kommer åka tillsammans den här gången. Det kommer bli annorlunda mot när jag åkte själv. Vi kommer till exempel bo tillsammans i en lägenhet.
Joel Jäglin åkte däremot helt ensam. Han läser rättsvetenskap och sökte ett Minor Field Studies stipendium från Sida för att undersöka romers rättigheter och situation i Serbien.
På egen hand
Han fixade bostad och tog kontakt med såväl organisationer som handledare på egen hand men upplever att det var mycket enklare än han trott från början.
– Jag mejlade två professorer i Belgrad och de nappade direkt. Att vara på plats och skriva gjorde att jag fick en närmare kontakt med organisationer som arbetar med romer i Serbien och jag kunde dessutom besöka bosättningar för att få en bättre förståelse.
Alla är överens om att allt löser sig. Att allt är lättare än man tror. Innan kände flera sig orolig för hur de skulle klara sig utan familj och vänner men väl på plats upptäckte alla att de klarade sig alldeles utmärkt.
Det är inget att tveka på - åk
– Jag var tvungen att lära känna nya människor. Nu är de bland mina bästa vänner och vi ska ses snart igen, säger Sofie Fagerberg.
– Det är inget att tveka på – det är bara att åka. Allt här hemma finns kvar när du kommer tillbaka. Det var en av de viktigaste sakerna jag har gjort – att plugga utomlands, säger Emelie Öberg till alla som funderar på att åka.
Örebro universitet har avtal med 150 universitet. Du betalar ingen terminsavgift, du tar med dig dina studiemedel och du får tillgodoräkna dig studierna i din examen. Om du funderar på att plugga utomlands finns mer information här.
Text och foto: Linda Harradine