This page in English

Viktigt att forskare deltar i debatten

Ingemar Engström

Professor, läkare, barn- och ungdomspsykiater, debattör och etikexpert. Ingemar Engströms titlar är många och hans frispråkighet och engagemang har prisats men också kritiserats. Han har arbetat med forskning och utveckling sedan 90-talet och tycker att det är en forskares skyldighet att peka på problem och oklarheter som bör diskuteras.

Ingemar Engström har bland annat följande uppdrag inom medicinsk etik:
* ordförande i Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik
* sakkunnig i Statens medicinsk-etiska råd
* svensk representant i Nordisk kommitté för bioetik
* etiksakkunnig i Läkemedelsverkets vetenskapliga råd
* etiksakkunnig i SBUs vetenskapliga råd
* etikexpert i Nationella arbetsgruppen för cancerläkemedel
* expert i den statliga utredningen om utökade möjligheter för assisterad befruktning

Ingemar Engström vägde mellan psykologi och medicin men när det var dags att söka till universitetet var det läkarprogrammet som toppade listan. Det var psykiatrikursen på läkarprogrammet som fick honom att ändra riktning igen.

– Det är många som förknippar barn- och ungdomspsykiatri med elände men det är ju så klart inte hela sanningen. Det finns mycket bra hjälp att få för barn och familjer där det finns psykiska problem. Men visst är det svårt att se barn som inte har det bra, säger Ingemar Engström.

– Och den dagen man inte känner sig berörd när barn har det svårt så kanske man ska göra något annat. När jag arbetade som barn- och ungdomspsykiater, så arbetade vi en dag i veckan på BVC eller skolhälsovård för att vi skulle behålla våra referensramar för vad som kan anses vara inom normalvariationen.

Barn som lade skulden på sig själva

Att forska blev aktuellt när han fick frågan om varför vissa barn med kroniska tarmsjukdomar såsom ulcerös kolit och Crohns sjukdom verkade ha det extra jobbigt i livet. Det var tydligt att det var mycket annat än sjukdomens svårighetsgrad som avgjorde hur livskvaliteten blev men det fanns inte mycket forskning om detta. Därför valde Ingemar Engström att skriva en doktorsavhandling på ämnet.

– Det visade sig bland annat att barn som la skulden på sig själva för sin sjukdom hade det extra jobbigt. Barn som tvärtom kände att enbart yttre omständigheter påverkade sjukdomsförloppet hade det också jobbigt. Barnen, som klarade sig bäst, var de som kunde ta ansvar för det de kunde runt sin sjukdom utan att samtidigt skuldbelägga sig själva, berättar Ingemar Engström.

Sedan mitten av 90-talet har han arbetat med framför allt forskning och utveckling. Han har byggt upp Psykiatriskt forskningscentrum (PFC), som nu är en del av Universitetssjukvårdens forskningscentrum (UFC) inom Region Örebro län. Hans forskning har sträckt sig över många olika områden och har handlat om ätstörningar - anorexia och bulimi, anabola steroider, tvångsvård, internetbehandling och elbehandling.

– Jag har haft ett antal doktorander som kommit med frågeställningar som de mött i sin kliniska vardag och därför har jag som handledare arbetat med många olika områden inom både barn- och ungdomspsykiatri och vuxenpsykiatri.

Explosion av diagnoser

De senaste åren har Ingemar Engström främst arbetat med frågor om medicinsk etik och är bland annat ordförande för Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik. Han är också sakkunnig i Statens medicinsk-etiska råd, Smer.

– Smer är ett expertorgan till riksdag och regering på det medicinsk-etiska området. Just nu arbetar vi med en rapport om etiska aspekter på ADHD i förhållande till den explosion av diagnoser som skett under senare år. Är det alltid bra att få en diagnos? Förekommer det överdiagnostik? Hur annorlunda får man vara i vårt samhälle?

Andra områden där utvecklingen går snabbt är inom genteknik och nanoteknologi. De etiska frågorna handlar om hur fritt samhället kan släppa loss forskningen. I dag är det möjligt att med genteknik såsom Crispr-Cas9 klippa och klistra med våra gener och därmed bota vissa genetiska sjukdomar som går i arv.

Mänsklig form av GMO

– Det är en mänsklig form av GMO. Det botar sjukdomar men skapar därmed också förändringar i generna som kommer att ärvas till kommande generationer. Detta är inte etiskt okomplicerat.

Men etik handlar inte bara om vad man bör göra utan också om vad man inte bör, på grund av att resurserna inte räcker till. Hur ska sjukvården prioritera när det gäller nya dyra läkemedel eller behandlingar? Vilka ska få och vilka ska bli utan?

– Vi kan rent tekniskt göra allt mer men vi kommer aldrig att ha råd med allt. Alla kan inte få allt men ingen vill hålla i yxan och dra gränsen för det offentliga åtagandet. Det måste finnas tydliga principer för prioriteringar som fungerar i praktiken och som allmänheten kan acceptera.

Ingemar Engström har ibland fått kritik för sin frispråkighet. "Får man göra så här mot människor" frågade han i en artikel i Dagens Nyheter när barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Stockholm blivit anmälda för att de låste in barn och ungdomar enskilt på en isolerad avdelning. Trots kritik tycker han att det är viktigt att delta i debatten och hans engagemang har även prisats från många håll. 2011 fick han Dagens Medicins stora debattpris.

– Det är ju en forskares skyldighet, att peka på problem och oklarheter som vi anser bör diskuteras, säger han.

Aktiv i debatten

Han har varit aktiv i debatten när det gäller vård i livets slutskede, organdonation och styrning av sjukvården. Han har initierat projektet En värdefull vård, som analyserar sjukvården för att kunna föreslå bättre alternativ än den betoning på New Public Management som pågår med fokus på kontroll och detaljmätningar, ökande byråkratisering och starkare styrning från politiker och tjänstemän.

– Prioriteringar måste göras utifrån vem som främst behöver vård. Om sjukvården bara ersätts utifrån produktion, är en pinne en pinne oberoende av vilket behov av vård patienten egentligen hade. Vi måste akta oss så att de svagare grupperna i samhället inte kommer i kläm i ett sådant system.

Text och foto: Linda Harradine