Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. Genom att surfa vidare godkänner du det. Läs mer om cookies

Han retar makthavare – och är politiker själv

Lars Hultkrantz

-Jag har lärt mig massor om skruvar och muttrar på kommunal nivå, en kunskap som få nationalekonomer har, säger Lars Hultkrantz.

Skog, fiske, snabba tåg, växthusgaser, rut-avdrag, särskolan och en teknik som dämpar hastigheten i trafiken. Det är några områden som har engagerat Lars Hultkrantz, professor i nationalekonomi. De vitt skilda områdena är resultatet av ett forskarliv som fjäril. Han har retat upp makthavare - och har ett parallellt liv som kommunpolitiker.

Tidigare forskarporträtt:

Brigitte Mral
Ingemar Engström

– Fjärilen flyger från blomma till blomma. Det känns inte så långt från en blomma till en annan, men har man flugit ett tag så har man kommit en bra bit bort, säger han.

För Lars Hultkrantz är ombytligheten ett annat ord för mångsidighet och en del av hans vetenskaps själ, en spegling av renässansens ideal. Han pekar ut Carl von Linné som den förste svenske nationalekonomen. Nationalekonomins fader,  Adam Smith var egentligen teolog och ville visa att ekonomins ”osynliga hand” var gudomlig.

– Ytterst är nationalekonomi en historievetenskap och handlar om att förstå hur ekonomins olika aktörer och institutioner fungerar tillsammans. De flesta institutioner som är avgörande för ekonomin är resultatet av en kulturell evolution.

– Det handlar egentligen inte om att gå från dåligt till bättre, även om utvecklingen i Asien de senaste 20-30 åren varit fantastisk.

Teoretisk fördjupning inte nog

Evolutionen innefattar alltså också snabba rörelser som lett till tydliga skillnader. Och det har hänt en del sedan Lars Hultkrantz började sina studier:

– När jag läste nationalekonomi på 70-talet var den förhärskade synen att nationalekonomi var social ingenjörskonst där finansministern och riksbankschefen stod på kommandobryggan och styrde ekonomin med rattar och spakar. Idag ser vi ekonomin mer som ett spel där utfallet mer beror på spelreglerna än de enskilda spelarna.

Utvecklingen har lett fram till nationalekonomer idag måste ha ett bredare perspektiv. Det går inte att enbart fördjupa sig i teorier.

Lars Hultkrantz har bredden, som ett resultat av sin ”fjärilslflykt”, en resa som tog sin början i examensuppsatsen på Handelshögskolan om fisk, utifrån torskkriget mellan Island och Storbritannien på 70-talet.  Fisket skulle återkomma som forskningsämnen, men först blev det skogen och skogsindustrin. Under 80-talet ”halkade” han in i skogspolitiken och skrev han ”en massa” statliga utredningar.

– Skogspolitiken var åt skogen. Massaindustrin fick ha karteller, det fanns bidrag för att avverka fjällnära skogar och bara storbonden i byn kunde köpa skog eller åker.

Skisserna grund till ny lag

Lars Hultkrantz forskning och utredningar blottlade konsekvenserna av den hårdreglerade svenska basnäringen. Det ledde till reformer av bidragen till skogvård, jordförvärvslagen, skogsbeskattningen och förbudet mot att elda skogsråvara i värmeverken.

Efter ett halvår som forskare vid amerikanska Berkeley 1991 kom han tillbaka till Sverige.

– Jag satt i USA och skissade på hur den gamla virkesinriktade politiken skulle ersättas av en skogsnaturvårdslag, mot alla etablerade intressen. Så blev det också med den nya lagen som kom några år senare.

Det som börjat med skogsnäringen fortsatte nu på andra områden och Lars Hultkrantz följde med i sin forskning. Början av 90-talet blev starten för avregleringarna där monopolister som Televerket och Postverket bolagiserades och konkurrensutsattes.

Lars Hultkrantz beskriver sig som en kontroversiell person i skogsbranschen.Han hamnade än mer i hetluften 1997 efter ESO-rapporten Fisk och fusk, som han skrev tillsammans med ekonomihistorikern Ylva Hasselberg:

– Den reglering som fanns inom skogen var ingenting mot den som fanns inom fisket. Det handlade om statssubventionerat rovfiske med dolda fångster och svarta pengar.

Jag är bra på att skriva skarpt, konstaterar Lars Hultkrantz som nu fick sina ”15 minutes of fame”. I en tv-debatt beskylldes han av fiskets makthavare för att vara en lögnare som inte hade en siffra rätt och som bara var ute efter att tjäna pengar. I riksdagen krävde fyra ledamöter att både jordbruksministern och finansministern skulle be om ursäkt för rapporten.

Fiskefusket visade sig stämma

Nationalekonomen sa då högt vad biologerna redan visste, konstaterar han. Framtiden visade att larmet om fiskefusket var korrekt. Under åren som följde kom allt fler vittnesmål om rovdrift. Tio år efter ”Fisk och fusk” skrev Isabella Lövin ”Tyst hav” som gav samma dystra bild. Hon drev sedan under sin tid som parlamentariker i Bryssel fram EU: nya fiskepolitik, med hållbarhet som ledstjärna.

– Jag fick revansch. Och ursäkter.

Lats Hultkrantz har varit före sin tid inom andra områden också. Han skrev den första statliga utredningen om miljöpolitik 1992, som handlade om växthuseffekten och utsläppsrätter.

– Innehållet håller än, mycket var redan känt. Det som blivit klarare är att det inte bara handlar om gradvisa förändringar, som samhällsekonomin kan anpassa sig till, utan även katastrofrisker av global omfattning.

Några år senare föreslog han något som då var politiskt otänkbart. Han pekade på svårigheterna för ungdomar och invandrare att komma in på arbetsmarknaden samtidigt som svenska kvinnor arbetade lika många timmar hemma som i sitt yrkesarbete. Svenska familjer självhushållar på semestern medan amerikanerna tar in på hotell. En orsak var skillnaden i skattesystem. Drygt tio år senare infördes rut-avdraget som ett sätt att få till fler tjänstejobb.

– Det är inte ofta som nationalekonomer ger upphov till en produkt så jag är väldigt stolt över den kommersiella vara som jag varit med att ta fram, säger Lars Hultkrantz.

Trafik är ytterligare ett ämne för Lars Hultkrantz, en forskning som gett ett konkret resultat: ett system som premierar bilförare hos försäkringsbolagen  - om de håller fartgränserna.

– Det är inte ofta som nationalekonomer ger upphov till en produkt så jag är väldigt stolt över denna kommersiella vara som jag varit med att ta fram.

Hastigheter och tåg är en kombination som gett Lars Hultkrantz en plats i debatten de senaste tio åren, ett ämne som nu är extra hett. Han satt med som expert i utredningen om höghastighetsbanor 2009 och reserverade sig då mot projektet eftersom det inte var samhällsekonomiskt försvarbart enligt hans kalkyler. Och just samhällsekonomisk analys är en tung del av hans forskning.

Med den kritiska uppfattningen fronderade Lars Hultkrantz bland annat mot Folkpartiets dåvarande inställning. Inget konstigt i det för en vetenskapsman. Men Lars Hultkrantz är också partipolitiskt engagerad, i Folkpartiet, nuvarande Liberalerna.

– Jag har alltid varit nära den nationella politiken i min professionella verksamhet. När jag flyttade tillbaka till Karlskoga 2005 tyckte jag att det skulle kunna vara kul att sitta i någon nämnd. Och jag har lärt mig massor om skruvar och muttrar på kommunala nivå, en kunskap som få nationalekonomer har.

Lars Hultkrantz sitter med i kommunstyrelsen i Karlskoga och är förste vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden.

Vetenskap och politik

Som forskare har han nu uppdraget att utvärdera särgymnasiet i Örebro och att utveckla modeller för att samhällsekonomiskt mäta sociala investeringar.

– Det finns likheter med höghastighetståg. Det handlar om perspektiv på 60 år fram i tiden. Kommunerna har inte råd att satsa idag, men ur samhällssynpunkt får man igen pengar. Det är definitivt mer lönsamt än höghastighetstågen.

För honom är politiken och professionen en balansgång:

– Vetenskapen är hårdvaluta. Kommunpolitiken handlar om att hantera situationer någorlunda klokt för det allmännas bästa. Idag är sjunkande resultat och pojkars attityder i skolan en jättefråga.

Text: Maria Elisson
Foto: Sakher Alattar

Sju slutsatser av Lars Hultkrantz:

”Nationalekonomi är ett av få samhällsvetarämnen som har studenter som inte är livrädda för ekvationer.”
”Med big data kan vi hitta delmängder som går att analysera som om de vore experiment.”
”Arbetsdelning bygge på att vi litar på okända människor – en kulturell revolution”
”Även om grunden för min forskning är nyfikenhet och eget intressen, får jag aldrig glömma att det är någon annan som betalar”
”Kommunala budgetar leder till kortsiktighet. Istället borde man se till exempel skolan som en investering”
”Avregleringar är en gråskala och nationalekonomiskt ett å ena sidan, å andra sidan”
”Kreativitet bygger på att kunna använda sin kompetens på ett nytt område”

Akademisk karriär och uppdrag i urval

1982 – doktor i nationalekonomi, Handelshögskolan i Stockholm
1986 – docent i skogsekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet
1993 – professor i nationalekonomi, turism och rekreation, Umeå universitet
1995 – professor i nationalekonomi, transport och turism, Uppsala universitet och Högskolan Dalarna
2003 - professor i nationalekonomi, Örebro universitet

*Huvudhandledare för 24 disputerade doktorer.
*Två läroböcker som nyligen kommit i nya upplagor.
*Ledamot av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) vid Finansdepartement sedan 1993, nio egna ESO-rapporter.
*Ledamot ibland annat programrådet för trafiksäkerhet vid Norges forskningsråd, i regeringens IT-råd, Vägverkets styrelse och styrelsen för Högskolan Dalarna.
*Domare i Stockholms tingsrätt i konkurrensrättsliga mål.
*Expert i svenska och norska statliga utredningar om samhällsekonomiska analysprinciper, höghastighetståg, posten, kassaservice, telemaster.
*Expertrapporter för en rad riksdagsutskott och myndigheter, bland andra trafikutskottet, arbetsmarknadsutskottet, 1987 års och 1991 års långtidsutredningar, Biobränslekommission, utredningen Svenskt Fiske, jordbruks- industri- och näringsdepartementet, Konkurrensverket, Naturvårdsverket och Energimyndigheten.