Digital planning? Integrating New Information and Communication Technologies in Urban Planning

Sedan tidigt 1990-tal har behovet av ett ökat medborgerligt deltagande allt oftare kommit att lyftas fram av det politiska etablissemanget. En vanlig uppfattning har varit att medborgarna håller på att förlora kontakten med den representativa demokratins traditionella institutioner, att de lösgör sig från de politiska partierna och förlorar intresset för äldre deltagarformer. Som en konsekvens av detta har många offentliga institutioner börjat söka efter nya sätt att involvera medborgarna politiskt. Inte minst på lokal nivå har nya metoder för medborgardeltagande diskuterats och börjat testas. På senare tid har den nya informationstekniken gett förnyelseivrarna nytt bränsle, eftersom den erbjuder nya mötesplatser och på olika sätt kan möjliggöra ett mer inkluderande beslutsfattande. Enligt förespråkarna sägs Internet kunna blåsa nytt liv i de politiska institutionerna, återskapa deras medborgerliga förankring och förtroende.

Hur trolig är en förändring av planeringspraktiken mot bakgrund av denna relativt långtgående teknologiska förändring? För att fånga samspelet mellan den nya tekniken och de institutionella arrangemangen har vi inom ramen för detta projekt genomfört både ett extensivt (kvantitativa innehållsanalyser av webbsidor och enkätundersökningar) och ett intensivt (fallstudier) empiriskt arbete, vilket har fokuserat såväl attityder som faktiska beteenden.

Projektet finansierades av Formas och pågick mellan 2004-07.