This page in English

Bibliometri

Bibliometri - "mäta böcker" - går ut på att göra kvantitativa studier av, framförallt, vetenskaplig publicering. Det som kan mätas och jämföras, ensamt eller i kombination, är t.ex. författare, artiklar, termer, ämne, lärosäte, nation, tidskrift, förlag och citeringar.

Modern bibliometri bygger på grundantagandet att den uppmärksamhet forskningen får avspeglas i efterföljande forsknings citeringar. Ofta citerad forskning har således fått mycket uppmärksamhet och påverkat senare forskning. Sådan uppmärksamhet är oftast ett tecken på kvalitet. Bibliometriska studier av citeringar är därför ofta vägledande för fördelning av medel till forskning.

Bibliometriska begrepp och definitioner

När en forskare i sin publikation refererar till en annan publikation kallas detta citering. I databaserna Scopus och Web of Science finns, förutom bibliografisk information om vetenskapliga artiklar, också artiklarnas referenslistor, vilket gör det möjligt att räkna hur många citeringar en given artikel har fått av andra artiklar i databasen.

En forskningsartikel har ofta mer än en författare, och författarna kommer ofta från mer än ett lärosäte. När man summerar antalet artiklar från till exempel ett lärosäte, ställs man därför inför frågan hur samförfattade artiklar ska hanteras? Det brukliga är att de olika lärosätena får dela på artikeln. Detta kallas fraktionalisering (fractionalised counting).

Artiklar brukar på motsvarande sätt fraktionaliseras för enskilda författare. Fem författare till en artikel tillräknas en femtedels artikel var.

Cocitering innebär att två specifika publikationer eller författare citeras i samma senare utkomna publikation. Cociteringsanalys innebär granskning av publikationers inbördes samband. Sambandet innebär att de citerade publikationerna till sitt ämnesområde troligen liknar varandra. Ju fler gemensamma citeringar publikationerna får, desto större är likheten.

Vetenskapliga publikationer har en inbördes relation (koppling), om de har en eller flera gemensamma källor - de citerar samma verk. Kopplingen är starkare ju fler gemensamma källor publikationerna innehåller. Med hjälp av bibliografisk koppling kan man gruppera vetenskapliga publikationer tematisk samt avspegla nätverk som beskriver publikationernas inbördes förhållande.

Indikatorn Top 5 % anger hur stor andel av den analyserade enhetens publikationer som tillhör de 5 % mest citerade i förhållande till världsgenomsnittet inom samma ämnesområde och med samma dokumenttyp och ålder. Top5 % -indikatorn anges som ett decimaltal i relation till världsgenomsnittet 1, där ett värde högre än 1 betyder att enheten har fler publikationer än genomsnittet bland de 5 % högst citerade och ett värde mindre än 1 att den har färre.

H-index, eller Hirsch-index, är ett mått som visar både hur många publikationer en forskare har producerat över tid samt publikationernas genomslagskraft i form av citeringar

H-index kan även beräknas för exempelvis en tidskrift eller en institution. H-index ökar med tiden. Den är också beroende av ämnesområde. H-index definieras som antal artiklar X som har citerats fler än X gånger.

Hur beräknar jag mitt h-index?

När du tar fram ditt h-index, är det viktigt att också veta i vilken databas det är beräknat, samt vid vilken tidpunkt h-indexet har beräknats. Följande tre databaser innehåller och indexerar olika antal tidskrifter och därför får du inte fram exakt samma h-index.

  • Web of Science: Sök på författare eller ditt ORCID eller ResearcherID. Kontrollera att alla WoS-publikationer är med. Klicka på "Create Citation Report" i övre högra hörnet av listan. Du kommer till en ny sida med citeringsstatistik för alla de ingående publikationerna, inklusive h-index.
  • Scopus: Sök fram alla dina artiklar med författare eller ORCID. Kontrollera att alla dina Scopus-publikationer är med. Klicka på "View Citation Overview" i övre vänstra hörnet av publikationslistan.
  • Google Scholar:  Skapa ett konto i Google Scholar Citations. Klicka på ”My profile” för att kunna se ditt Google Scholar h-index. Kvaliteten på ingående publikationer kan variera. Här ingår t ex citeringar i ”predatory journals”.

Det finns även fler (ofta ämnesberoende) databaser för att beräkna h-index.

Kritik och problem

Enkelheten och slagkraften i kvantitativa analyser av forskning har på senare år ökat intresset för bibliometri. Från att enbart ha varit ett neutralt analysredskap har bibliometrins användning för forskningsutvärdering och medelsfördelning fått en del delvis oplanerade konsekvenser.

  • En begynnande anpassning mot ökad formalisering av vetenskaplig publicering även inom humaniora, som konsekvens av svårigheterna att annars mäta publiceringen.
  • Problem med manipulativ anpassning till bibliometriska krav och förutsättningar.
  • Oro för fokusförskjutning från forskningskvalitet till citeringar.
  • Oro för ”salamipublicering” – att forskningsresultat publiceras i småbitar för att samla fler citeringar.

Övrig kritik som framförts har t.ex. varit:

  • Citeringsdatabasernas ämnesstäckning – samhällsvetenskap och humaniora täcks mycket bristfälligt.
  • Relationen mellan citering och kvalitet – Ibland kan citeringar ske av andra skäl än att påvisa tidigare kunskap, till exempel kritik.
  • Diskussion om tillförlitligheten i bibliometriska jämförelser – särskilt på personnivå.

Fördelar med Bibliometri

  • Ett billigt sätt att bedöma stora mängder forskning.
  • Ett sätt att upptäcka utveckling, mönster och avvikelser över tid.
  • Jämförelsevis fri från problematik relaterad till jäv, nepotism, fördomar, genusproblematik och konkurrens.

Att tänka på vid tolkning och utförande av analyser

Normering: Jämför lika med lika. En rättvisande analytisk jämförelse kan inte utföras av enheter som har olika förutsättningar. Man jämför alltid inom samma ämne, samma årsintervall och samma publikationstyp.

Bibliometri lämpar sig bäst för stora enheter: Tidskrifter, Lärosäten eller nationer. Analyser av mindre enheter som artiklar, forskare eller forskargrupper behöver kompletteras med annan kunskap.

Alternativ till bibliometri

Panelbedömning

Kollegial granskning eller Peer Review har en äldre historia än bibliometrin och anses allmänt vara ett lämpligare sätt att bedöma discipliner vars publicering är dåligt representerad i citeringsdatabaserna. Den bedömningsmodell för fördelning av resurser, Fokus, som Vetenskapsrådet tagit fram 2014 är främst att se som bedömning med expertpaneler även om bibliometriska indikatorer ingår.

Norska modellen

En hybridmodell och blandning av panelbedömning och bibliometri. Modellen utgår från en bedömning av publiceringskanaler: tidskrifter, serier, förlag och webbplatser. Publiceringar som artiklar, böcker eller bokkapitel tillmäts sedan ett värde utifrån bedömningen av tidskriften eller förlaget. Detta värde fraktionaliseras därefter och kan sedan summeras för analys av större enheter. Den norska modellen används, som namnet antyder, i Norge för värdering av forskning och medelsfördelning. De norska experternas bedömning av publiceringskanaler finns fritt tillgänglig.