Hur svårt kan det egentligen vara att minska sin konsumtion?

Trots att vi vet att vi måste minska vår konsumtion för klimatets skull fortsätter vi att handla som aldrig förr. I Sverige lever vi som om vi hade fyra planeter. Här skriver professor Magnus Boström om varför det är så svårt att gå från ord till handling.

Värmebölja, torka och bränder har gjort att debatten om klimat men även (över)konsumtion har fått mer fart efter sommaren. Vi i Sverige konsumerar mer än fyra planeter räknat per person enligt Världsnaturfonden och budskapet är att detta inte kan fortgå. Var och en av oss måste minska sin fossilbaserade konsumtion, och helst hela sin konsumtion. 

Många av oss tar oss an dessa mål, därför att vi håller med om värdet att vi måste rädda planeten för oss själva och kommande generationer. Å andra sidan känner nog så gott som alla av oss hur svårt det är att gå från ord till handling. Inom samhälls- och beteendevetenskaplig forskning talas det om det så kallade värde-handlingsgapet. Forskare kan på olika sätt visa att det finns en motsättning mellan våra värden, som mäts i attitydundersökningar och intervjuer, och våra handlingar, som mäts i statistik som visar konsumtionsmönster. 

Vad förklarar gapet? En förklaring är hyckleri: till och med för oss själva vill vi framstå som goda samhällsmedborgare när vi fyller i enkäter, men när det kommer till att ge avkall på materiell standard blir det svårt. Visst kan hyckleri vara en viktig förklaring till gapet, men det är också rimligt att tro att människor är ärliga med vad de vill men att det finns andra orsaker som gör det svårt att omvandla värden till handlingar. 

En annan förklaring är plånboken. När människor i enkätstudier får uppskatta sin betalningsvilja för gröna produkter, är det lätt att överskatta den och sedan välja den billigare konventionella produkten i affären. Men att minska sin konsumtion är ju ofta tvärtom bra för plånboken – då är det andra faktorer som står i vägen. 

Jag vill presentera åtta skäl i första hand, hämtade från den sociologiska forskningen, till varför det är svårt att omsätta värde till handling när det gäller att minska sin konsumtion. 

  1. Struktur: Kan du ta tåget eller cykeln till jobbet? Finns det strukturer eller marknader för att reparera och byta varor istället för att köpa nya?
  2. Låst av tidigare val: Har du en gång gjort en villainvestering i förorten kan det i ett senare skede av livet vara svårt att minska energikonsumtionen och biltransporter. Den stora villan ska fyllas med möbler och inredning. Och den behöver hållas i gott skick för att inte förlora i värde. 
  3. Korstryck av kulturella värden och normer: Normen att vi ska konsumera mera dominerar alltjämt och bakas in i politiska budskap om vikten av tillväxt, välfärd, jobb, samt i reklam, varumärken och moden. Den underlättas av köperbjudanden, influencers och krediter. Normen har länge hyllats av näringsliv, politik och kultur och byts inte över en natt. Det är inte lätt för den enskilde att hantera korstrycket av normer. 
  4. Kunskapsluckor: Den som vill ställa om sin konsumtion behöver information och kunskap om hur det kan gå till. Sådan kunskap är ofta osäker och fragmentarisk, särskilt när det gäller konsumtionens klimatbelastning. Hur skadligt är ett kilo CO2-utsläpp egentligen? En klimatmedveten livsstil är extra svår att värdera eftersom den samlade konsumtion måste vägas in. En miljövinst kan ätas upp av en förlust - du cyklar till jobbet men lägger en saftig biff på grillen. Klimatdeklarationer utvecklas, men är trubbiga och förutsätter att du faktiskt har koll på hur mycket du själv och övriga familjemedlemmar konsumerar.
  5. Socialisation: Mycket tidigt lär vi oss att älska konsumtion, vilket den amerikanske konsumtionsforskaren Juliet Schor visat i sin bok Born to buy. Driften att konsumera förankras i hjärnans belöningssystem genom leksakerna, kläderna, hamburgarna och godiset. Vi socialiseras till att bli lyckliga av själva inköpen, jakten på nya saker, och att sakerna bekräftar våra identiteter och att vi blir ”normala”. 
  6. Sociala relationer: Konsumtion förknippas med emotionellt positiva ”ritualer” som skapar sammanhållning, till exempel semesterresor, middagar, och presenter. Sociologisk konsumtionsforskning har sedan länge påvisat människors benägenhet att jämföra sig. Fattigdom ses som ett relativt begrepp: ”om andra har så vill också jag ha”. Föräldrar till barn och ungdomar vittnar om hur svårt det är att dra ned på konsumtionen av sådant som mobiltelefoner, tv-spel, kläder, sportutrustning, semestrar av rädsla att deras barn ska mobbas eller för att slippa konflikter i familjen. Internet och sociala medier skapar exponentiellt många fler möjligheter för människor att jämföra sig med varandra, inte sällan rika med kändisar och deras vidlyftiga konsumtion. 
  7. Normalisering: I och med att masskonsumtionen blir så genomträngande i våra liv blir den också osynlig för oss och ”normaliserad”. Vad som betraktas som normal standard: vattenklosetter, hemmets storlek och temperatur, hur länge ett kylskåp ska fungera, hur vi ska tillaga maten, hur ofta vi ska byta kläder - allt sådant skapas och ändras historiskt. Det är således viktigt att blicka tillbaka på tidigare tiders konsumtion (med hjälp av mor- och farföräldrar, muséer, böcker) för att också avslöja vad som betraktas som självklart och normalt i vår tid. 
  8. Brist på kollektivt ansvar: Även om den enskilde individen har en del av ansvaret är det nödvändigt med kollektiva rörelser och institutionella lösningar. Brist på kollektivt handlande påverkar incitamentsstrukturen på så vis att individen kan känna att det är meningslöst att göra uppoffringar om inte samhället eller andra människor gör det i tillräcklig utsträckning, i synnerhet de med pengar och makt. Det krävs initiativ och föregångare.

Dessa åtta faktorer skapar tillsammans svårigheter att omsätta värden till konkret handling. Den enskilde kommer aldrig ensam att kunna brygga över värde-handlingsgapet. Vi behöver se till de sociala, kulturella, historiska, strukturella och institutionella förutsättningarna.  

Till sist kan man lyfta frågan: är det verkligen så uppoffrande att konsumera mindre? Kritik mot konsumtionskultur med temat konsumtionens meningslöshet har funnits lång tid, inklusive kritiska perspektiv och studier från samhällsvetenskapen. Denna fråga och sådana perspektiv behöver nu relateras till dagens kontext med ökad medvetenhet om klimathotet. Det är än så länge så gott som outforskat vad det kan tänkas finnas för välfärds- och livskvalitetvinster med minskad konsumtion. 

Text: Magnus Boström