Liisa Husu i Paris
I förra veckan öppnade professor Liisa Husu den nionde europeiska konferensen om jämställdhet i högre utbildning och forskning i Paris. Konferenserna har varit möjliga att genomföra tack vare European Network on Gender Equality in Higher Education - ett europeiskt nätverk som Liisa Husu varit med och startat för att samla internationella forskare, praktiker och politiker med intresse för ökad jämställdhet och mångfald i akademin.
"I Paris välkomnade jag de över 300 deltagarna från Europa, Norra Amerika och Asien å nätverkets vägnar vid öppningsceremonin, tillsammans med tre franska universitetsrektorer. Det var första gången Frankrike ordnade konferensen och det är glädjande att den blev förankrad på högsta politiska nivå, med stöd av alla viktiga franska aktörer inom forskning och högre utbildning.
Högre utbildnings- och forskningsministern Najat Vallaud-Beklacem avslutade konferensen i anrika College de France med att säga att "politik som inte tar hänsyn till genus och könsfrågor förblir blind politik". Hon tog upp som exempel genusforskningens roll i att lyfta frågan om våld mot kvinnor på den politiska agendan i Frankrike.
Kvinnor är ju fortfarande i minoritet bland världens och Europas forskare och professorer, men bristande jämställdhet i akademin ses inte längre som enbart en kvinnofråga. Kritisk granskning av bristande mångfald bland studenter, lärare och forskare har fått fotfäste i Europa även om debatten skiljer sig mellan länderna. Generellt har fokus i både forskning och jämställdhetsarbete flyttats från individen till att skärskåda akademiska organisationer och kulturer och hur de producerar olika villkor för karriärer, och upprätthåller könshierarkier.
Under de senaste åren har dessutom en tredje dimension lyfts fram: hur kan vi integrera genusperspektiv i kunskapsproduktionen - inte bara i samhällsvetenskap och humaniora utan i all forskning från medicin till teknologi? Här har genusvetenskap och genusforskning mycket att bidra med. Allt detta tas upp i till exempel EU:s Horisont 2020-program och diskuterades på konferensen av ledande forskare, jämställdhetspraktiker och av utbildnings- och forskningspolitiker. Sverige och Norden var väl representerat i programmet, bland annat med en keynote av nationella Genussekretariatet om svenska regeringens uppdrag till universiteten om jämställdhetsintegrering.
Konferenserna, som samlar hundratals deltagare, har anordnats sedan 1998 i Helsingfors, Zürich, Geneve, Oxford, Berlin, Stockholm, Bergen, Wien och nu i Paris. Den första anordnades av Helsingfors universitet. Jag var med och ordnade den konferensen som medlem av universitetets jämställdhetskommitté och som resultat av Helsingforskonferensen grundades European Network on Gender Equality in Higher Education, och dess listserver eq-uni, som sedan har stått för kontinuiteten i verksamheten.
Jag har varit moderator för nätverket sedan det grundades, tillsammans med Helsingfors universitets jämställdhetsansvarig. På den här konferensen var jag också en av konferensens tre rapportörer, som sammanfattade huvuddragen och de stora linjerna i konferensens parallella sessioner.
Många forskningssamarbeten och europeiska och bilaterala projekt har fötts ur kontakter som nätverket har erbjudit. Varje konferens är ett tätt samarbete mellan nationella aktörer – ministerier, nationella ledande forskningsfinansiärer, universitet och forskningsinstitutioner – och det europeiska nätverket. Detta bidrar till ökat samarbete nationellt mellan nyckelaktörerna kring jämställdhet – i många europeiska länder är ett sådant samarbete inte så självklart som i Norden. Som moderator av nätverket har jag bidragit till organisering av alla nio konferenserna, och å nätverkets vägnar sett till och förhandlat så att nya länder tar värdskapet för konferenserna.
Tionde konferensen ska vara i Schweiz 2018, med Basel universitet som värd. Det är glädjande att vi fått högsta politiska beslutsfattare i utbildnings- och forskningspolitik att stödja dessa konferenser. Det unika med konferenserna är att de möjliggör regelbundet kunskapsutbyte och nätverkande mellan forskare, praktiker och politiker på europeisk och internationell nivå – något som deltagare uppskattar högt. Sådana möten berikar forskningen, praktiska jämställdhetsarbetet och politiska arbetet mot ökat jämställdhet och mångfald i akademin."