This page in English

Elisabet Welin - ny professor 2019

Elisabet Welin är professor i omvårdnadsvetenskap. Hennes mål är att förbättra vården för patienter med reumatiska sjukdomar – med bättre bemötande och en vård som är mer anpassad efter patientens behov.

1960 Född i Stockholm

1998 Disputerade i cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet med avhandlingen Autoantigenic properties of the U1-70K protein

2012 Docent i omvårdnad vid Karolinska Institutet

2018 Biträdande professor i omvårdnad vid Linköpings universitet

2018 Professor i omvårdnadsvetenskap vid Örebro universitet

Läs mer om Elisabet Welin

– Jag tror varenda patient med reumatisk sjukdom har varit med om att bli behandlad som ett objekt eller som ett föremål för vård. Om vi ska kunna erbjuda en mänskligare vård måste vi förstå hur patienter känner, säger Elisabet Welin.

Hon undersöker patienters upplevelser av att leva med reumatisk sjukdom. Patienterna rapporterar hur de känner när det till exempel gäller trötthet, smärta och hälsorelaterad livskvalitet.

– De ”mjuka” värdena, hur det känns helt enkelt, måste läggas till det som vi kan se i ett blodprov i labbet, säger Elisabet Welin.

Men det var i labbet som hennes forskning startade. Hon disputerade inom cell- och molekylärbiologi och i avhandlingen studerade hon på molekylär och immunologisk nivå hur autoimmuna reaktioner sker hos patienter med reumatiska sjukdomar.

Efter 14 år i laboratorievärlden, som doktorand och som postdok, ändrade hon riktning. Innan forskningen hade hon arbetat som sjuksköterska och nu ville hon återvända.

– Under tiden i labbet såg jag inte en enda patient även om det jag sysslade med hade en tydlig patientanknytning. Men jag var nyfiken på att prova kliniskt arbete igen. I januari 2000 började jag arbeta som sjuksköterska på den reumatologiska slutenvårdsavdelningen vid dåvarande Karolinska sjukhuset.

Det hade skett en kraftfull utveckling av farmakologiska behandlingar i reumatologi och hennes kunskaper inom immunologi och cell- och molekylärbiologi var användbara, både i dialog med patienterna och i patient- och personalutbildning.

– Det var nu mitt intresse för vårdaspekter av reumatisk sjukdom växte och jag blev involverad i olika utbildningsinitiativ på reumatologkliniken och vid Uppsala universitet. Under samma tidsperiod började jag även planera och initiera omvårdnadsprojekt på kliniken.

Forskningen tog form och nu arbetar hon på flera spår med samma nämnare - patienters erfarenheter av att leva med reumatisk sjukdom och omvårdnadsaspekter av att leva med reumatisk sjukdom.

Forskningsområdet utgår alltså från de många subjektiva symtom som påverkar patienter med reumatiska sjukdomar utöver de mer objektiva patofysiologiska tecken, som fångas upp i labbet.

– Vi har till exempel visat att många patienter med den reumatiska systemsjukdomen systemisk lupus erythematosus (SLE) även subjektivt mår bra när de får en adekvat och välinställd behandling.

–  Samtidigt har fortfarande ungefär en fjärdedel av patienterna en tung symtombörda som medför stora konsekvenser för deras dagliga liv. Patienterna uttrycker också att deras symtom och besvär inte tas på allvar av vården.

Inom ramen för sin professur vid Örebro universitet har hon en klinisk koppling till Reumatologiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Örebro.

– Jag har nyligen tillträtt min tjänst vilket innebär att projekten här i Örebro ännu är på planeringsstadiet. Jag ser verkligen fram emot att under 2019 mer konkret initiera och börja driva interventionsstudier om patientdelaktighet och symtomlindring.

– Jag är också involverad i olika pedagogiska utvecklings- och forskningsprojekt och har ett stort intresse i att medverka i, utveckla och forskningsanknyta undervisning.

Hon medverkar i utformning och utvärdering av virtuella patienter, användning av olika simuleringsmetoder i undervisningen och utveckling och utvärdering av datorstödda och simuleringsbaserade examinationer av professionell kompetens för sjuksköterskestudenter.

– Jag vill förena forskning, utbildning och klinisk praxis, eftersom det yttersta målet är detsamma för alla dessa tre områden: bästa möjliga vård för patienterna.

Läs mer om Elisabet Welin.