Institutionen för hälsovetenskaper

Demenssjuka använder inte digitala hjälpmedel på grund av informationsbrist

Antonios Tsertsidis.

Antonios Tsertsidis är först ut att doktorera från forskarskolan Successful ageing.

Med dagens digitala hjälpmedel kan personer med demenssjukdom bo hemma längre. Men många gånger får inte de eller deras anhöriga ens information om den hjälp som finns. Det visar en ny avhandling av Antonios Tsertsidis vid Örebro universitet.

– Dessutom blir de flesta informerade om tekniken som kan underlätta vardagen i ett sent skede av sjukdomen, när den inte längre är lika användbar, säger Antonios Tsertsidis, doktorand inom forskarskarskolan Successful ageing vid Örebro universitet.

Han har i en delstudie tittat på tillhandhållandet av digitala hjälpmedel till demenssjuka i Örebro kommun. Kommunen erbjuder kostnadsfria lån av hjälpmedlen till de äldre, och har skyldighet att erbjuda samma service till personer med funktionsvariationer. Utrustningen underlättar vardagen, ger ökad säkerhet och förenklar kommunikation.

– En viktig slutsats är att kunskapsnivån varierar bland de olika yrkena som är ansvariga för förskrivning av digitala hjälpmedel. Detta trots att det finns kortare utbildningar tillgängliga som skulle öka personalens kunskap, säger Antonios Tsertsidis.

Personlig integritet

Digitala hjälpmedel som surfplattor, sensorer och kameror kan användas för att påminna de demenssjuka om dagliga aktiviteter, hålla sociala kontakter och öka deras säkerhet i det egna hemmet. Å andra sidan öppnar hjälpmedlen för en diskussion kring informationssäkerhet och personlig integritet.

– Det var helt uppenbart att anhöriga till de demenssjuka inte var bekymrade över integritetsfrågan. Det viktiga var ökad säkerhet. Tack vare dessa hjälpmedel upplevde de anhöriga också större sinnesro, förklarar Antonios Tsertsidis.

Större inflytande för demenssjuka

Idag räknar man med att det finns runt 150 000 personer som lider av demens i Sverige och enligt Socialstyrelsens prognoser kommer siffran att stiga till 250 000 år 2050. Med digitala hjälpmedel kan de drabbade bo kvar hemma längre och få ökad livskvalitet.

– Min slutsats är att personer med demens borde ha större inflytande över förskrivningsprocessen. De skulle kunna bli introducerade för flera olika hjälpmedel i ett tidigare skede av sjukdomen, få rätt information och stöd, men också delta i utformningen av riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning och ny teknik, säger Antonios Tsertsidis.

Han tror också att ökad kunskap hos personalen om vilka digitala hjälpmedel som finns tillgängliga och hur de fungerar skulle resultera i att fler demenssjuka kunde dra nytta av dem.

– Jag hoppas att min forskning också kan leda till en bättre dialog mellan olika vårdprofessioner som de demenssjuka möter och vara till nytta vid utformningen av ny teknik i framtiden. 

Text och foto: Jasenka Dobric

Antonios Tsertsidis är först ut att doktorera från forskarskolan Successful ageing.
Örebro universitets satsning på Successful ageing består idag av två tvärvetenskapliga forskarskolor där totalt 34 doktorander från hela världen forskar om åldrande ur olika perspektiv. 

Läs mer om den strategiska satsningen Successful ageing.