Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap

Hon har undersökt varför svenskar reste till IS

Sara Johansson framför en grå mur med lite grön växtlighet på.

För att kunna träffa både Syrienresenärer och personerna runt dem, bosatte sig Sara Johansson i områden där många valt att resa iväg.

Under flera månader bosatte sig doktoranden Sara Johansson i områden där många unga rest iväg för att ansluta sig till IS och andra militanta organisationer.
Både resenärerna själva och personer nära dem har intervjuats om det känsliga ämnet.
– Vissa tog stora risker. Det visar att de verkligen kände starkt för att föra ut sin berättelse, säger hon.

På fredagseftermiddagen den sjunde april 2017 mejar en terrorist i en stulen lastbil ner människor som går på Drottninggatan i Stockholm. Fem personer dör och tio skadas. Gärningsmannen, kommer det senare att visa sig, har svurit trohet till IS, Islamiska staten.

Samma dag, strax efter dådet, har sociologen Sara Johansson kontakt med en av sina uppgiftslämnare. Hon beskriver det som en surrealistisk situation. I var sitt land får de tillgång till olika versioner av vad som hänt. Hon sitter i Sverige, han är en svensk medborgare som rest till Syrien och som därifrån försvarar terrorattentatet.

– Det var en overklighetskänsla, säger Sara Johansson.

Även om IS aldrig officiellt tar på sig skulden för dådet, skriver Syrienresenären Daniel så här samma dag:

”Det vi vill ska komma fram är att vi tror inte på ”örfila mig så ger jag dig andra kinden”, utan örfilar du mig så örfilar jag dig. Många länder är samlade och dödar oskyldiga dagligen och Sverige är bland dem, så det borde komma ut att man får skylla sig själv om något skulle hända i Sverige. Och att Svea borde inte lägga sig i saker som de inte har med att göra…Bli inte förvånad om du klättrar in i buren hos ett lejon och biter honom i ansiktet om han då biter tillbaka.”

– Han såg sig som att han representerade det goda, den sanna tolkningen av islam, och att det var väst som var våldsbejakande, säger Sara Johansson.

Arbetade i fält nio månader

Till sin doktorsavhandling vid Örebro universitet har hon gjort intervjuer med 44 personer som på olika sätt har påverkats av resorna till konflikten i Syrien. Det handlar om offentliga aktörer, boende i områden med många Syrienresenärer - och tre personer som rest för att ansluta sig till IS och en som rest till kurdiska YPG.

Kontakterna har hon fått genom att under nio månader arbeta i fält. Hon bosatte sig i områden där det har varit vanligt att personer har anslutit sig till någon av de stridande parterna. De personer hon intervjuat har sedan lett fram till nya kontakter. Ibland har de funnits i området, ibland i andra delar av landet eller inne i konfliktzonen.

Menar att de står för det goda

Det visar sig att det finns olika sätt att förklara resorna i de olika grupperna.

De offentliga aktörerna (som skolanställda, socialarbetare, polis med flera) har några återkommande förklaringar. Det handlar om förortens utsatthet och dåliga ekonomiska villkor, att vissa av resenärerna har ett kriminellt förflutet, att det framförallt är unga män eller att de är sociala avvikare.

För de som bor i området finns förklaringar ofta på individnivå utifrån hur personerna har uppfattats av andra. Det kan handla om att de har varit våldsamma och velat döda, att de har varit självmordsbenägna, men inte kunnat ta sitt liv av religiösa skäl - eller att de har varit goda människor som har blivit ”hjärntvättade”.

Men de som själva har rest i väg betonar istället det moraliska ställningstagandet.

– Man kan se att deras beslut bygger på en moral, som vi kan se som snedvriden, men som för dem ändå står för det rätta och det goda. Det är något man får tänka på om man jobbar med de här frågorna och vill förebygga att individer dras till besluten att resa och strida, säger Sara Johansson.

Intervjuerna gjordes 2016 och 2017. Då hade resorna pågått sedan 2012, men fortfarande var bilden oklar om vad samhället kunde sätta in för åtgärder.

– Jag mötte åtskilliga personer som hade de här frågorna specifikt på sitt bord och som uttryckligen sa att de inte visste vad deras uppdrag bestod i. De visste inte vad det innebar och vad de skulle göra.

Propagandan spelade viktig roll

En sak är alla grupper i undersökningen eniga om: internet och sociala medier har haft en viktig roll för resorna till Syrien.

– Det är något som alla är rörande överens om. Oavsett om jag pratar med socialarbetare eller någon som har varit med i IS.  Alla har känt den här starka emotionella påverkan av att titta på filmklippen. De spelar mycket på känslor.

”Propagandan, du vet, den är…kommer du över den och sitter och kollar på video efter video…du är fast.”, berättar en annan av Syrienresenärerna.

Propagandamakarna har också varit skickliga på att använda de som redan har rest i väg för att locka fler anhängare.

– Det är inte ovanligt att det i sociala medier förekommer personer som man redan har personliga band till. En gammal kompis som har rest ner och syns i filmklippen, eller som ringer hem på någon digital kanal och berättar hur bra det är, säger Sara Johansson.

Livet påverkades för de boende

För många av de som bor i förortsområdena påverkades även det egna livet ofrivilligt av resorna.

”Många åker ner för att de ska kriga för sunni. Och du vet, det kommer ju tillbaka hit också. Helt plötsligt har du en granne som är shia, och så gillar du inte den för att nånting händer i Syrien mellan shia och sunni. (…) Jag känner allt från folk som har velat åka ner, men föräldrar hittar biljetten dagen innan och river den, till de som har dött där nere, till de som har åkt ner och krigat emot (IS)”, berättar fritidsledaren Anas.

Flera av de intervjuade har kunnat berätta hur de sett bekanta och vänner resa iväg.

– I vissa fall kunde de räkna upp mellan sju och femton barndomskompisar som hade rest, säger Sara Johansson.

Hon kommer nu att börja arbeta för organisationen Agera Värmland, där hon kommer att hantera frågor om våldsbejakande extremism.

– Jag kommer att få väldigt god nytta av den forskning jag har gjort.

 

Text och foto: Jesper Mattsson