"Jag vill kunna jobba med all typ av musik!"

Hur skulle du beskriva utbildningen konstnärligt kandidatprogram, inriktning Jazz och Pop?
- Namnet Jazz och poplinjen beskriver egentligen ganska väl vad vi spelar för det blir mycket blandade musikgenrer. Det är mycket spelande, samtidigt som vi också har musikteorilektioner, kompositionslektioner, vi lär oss att både skriva i notprogram och lite olika produktionsprogram, för att kunna göra musik och arrangera.

- När vi har ensemble så jobbar vi i block med olika lärare och i olika sättningar varje gång. Man får spela med alla i klassen och ibland med musiker från hela linjen, om man till exempel gärna vill ha en viss uppsättning instrument. Vi brukar få välja låtar fritt utifrån en genre eller ett tema, det kan vara allt från världsmusik till bebopjazz eller en specifik artist, visor och indiepop har det också varit. Projekten avslutas med konsert eller ibland en inspelning, som även är examinerande. Så det blir konserten man ser fram emot, det är svinkul! Det är inte alltid vi spelar på Musikhögskolan heller, vi har haft en del konserter på lite olika ställen inne i stan.

Ensembleprojekt , individuella lektioner och storband

- De som går i trean på Jazz Pop har ett ensembleprojekt tillsammans med verkande artister. Universitetet lånar in musiker som lärare och föreläsare och så får vi ta del av deras musik, tolka deras låtar och sen framföra musiken tillsammans med artisterna. I år kommer Rigmor Gustavsson och det kommer bli riktigt kul, riktigt häftigt projekt!

- Sedan så har vi individuella lektioner, då har jag Robert Nordmark som saxofonlärare och han är grym. Musikhögskolan lägger verkligen resurser på att få grymma lärare och föreläsare att komma hit, och det uppskattar jag verkligen, det tycker jag är superhärligt! Det finns också många fristående kurser att läsa. Jag valde att spela flöjt som biinstrument, jättekul! Man kan exempelvis spela storband, det gör jag och många andra som går Jazz och Rocklinjen. Det finns Akademiska orkestern, som spelar symfonisk musik. Alltså många olika musikaliska sammanhang att välja mellan, utöver de här ensembleblocken som är på lektionstid inom programmet så att säga.

Vad är det bästa med din utbildning och Musikhögskolan?
- Det jag tycker är roligast är nog det som utmärker Musikhögskolan i Örebro, framförallt Jazz och Poplinjen, och det är bredden. Man lär sig spela så många olika typer av musik, så när man väl kommer ut i arbetslivet så har man lite kött på benen, oavsett vilka jobb man får. Det fungerar inte så att man kommer ut från utbildningen och bara kan spela jazz, det är inte alltid de jobben som kommer. Då tycker jag att det är härligt att man kan känna sig bekväm för att man har testat på många genrer under utbildningen. Dessutom vill jag inte begränsa mig själv, jag vill kunna jobba med all typ av musik!

Hur upplever du byggnaden Musikhögskolan, och dess utrustning?
- Byggnaden är skitsnygg! Och det är härligt att det finns en massa konstverk och små utställningar, och vi har en teaterlinje som hänger upp jättemycket grejer, målningar och scenrekvisita. Det skapar en så gemytlig, härlig och kreativ stämning i de här stora öppna rummen där alla linjer möts.

Ljudisolerade övningsrum med stora fönster är guld värt

- Sedan så uppskattar jag övningsrummen, det var en sån sak som jag fastnade för väldigt snabbt. Fönster! Stora fönster som blickar ut mot skog, träd och grönt, jättehärligt! Det är guld värt. Det är också fint ljudisolerat och allting är fortfarande väldigt nytt och fräscht tycker jag. Ensemblesalarna är väl utrustade. Vi har även möjlighet att låna massa olika instrument. Som blåsare uppskattar jag det väldigt mycket, till exempel när man väljer biinstrument, så finns det ju ett utbud på liksom alla olika saxofoner, klarinetter, flöjter… Jag tycker det är toppen, den möjligheten är ovärderligt faktiskt.

Varför tror du det är viktigt att utbilda sig konstnärligt på högskolenivå, som vi gör här på Musikhögskolan?
- Personligen så tycker jag att det är viktigt för att det finns kunskaper och erfarenheter som inte går att skaffa sig om jag bara skulle sitta hemma och spela mitt instrument och öva. På en institution finns lärare, studenter och personliga möten som jag vill ha erfarenhet av, om jag verkligen vill bli en bra musiker. Med det sagt så skulle man ju kunna argumentera för att man kan få detta på en folkhögskola också, och absolut det kan man. 

En musikutbildning på universitetsnivå legitimerar musiken på ett annat sätt

- Du kommer härifrån med ett papper där det står att du har en kandidatexamen i någonting, det ger musiken som konstform större respekt, och det är någonting jag tycker den förtjänar. Dessutom innebär det att man också kan forska kring musiken, både vetenskapligt, kreativt och konstnärligt. Jag tycker att högskolor och universitet, som erbjuder den här typen av utbildningar, öppnar dörren för detta och skapar en väg framåt för oss, både som musiker och som konstnärer.  

Intervju av: Hannes Wikström, amanuens, Musikhögskolan