This page in English

Institutionen för naturvetenskap och teknik

Plast i haven suger upp mindre miljögifter än forskare fruktat

Christine Schönlau håller upp en burk med små plastpellets i.

Det är sådana här plastpellets som har undersökts. De finns i vissa skönhetsprodukter, men används också som råmaterial för att tillverka plastföremål.

Risken att små plastfragment ska suga upp miljögifter i hav och sjöar är mindre än befarat.
En ny doktorsavhandling visar att mikroplast av några millimeters storlek är sämre på att transportera farliga ämnen i haven än man tidigare har trott.
– Jag tycker inte att du ska vara orolig för att äta fisk, säger plastforskaren Christine Schönlau vid Örebro universitet.

Det här är mikroplast

Mikroplast kallas små plastpartiklar som är upp till fem millimeter stora.

Ofta handlar det om delar från olika föremål tillverkade av plast som brutits ner, men det kan också vara plast som ursprungligen tillverkats som små partiklar.

Mikroplast finns i dag i vattnet även på platser där det finns ytterst få människor, som på Arktis.

Forskning har visat att plast i haven kan vara dödligt för många djurarter, bland annat genom att djuren äter plasten.

Här togs proverna

San Diego, USA

Heron Island, Stora barriärrevet, Australien

Fiskebäckskil, Sverige

Askö, Sverige

Söderhavet, Kumla, Sverige

Trots att många miljögifter idag är förbjudna, finns de kvar på havsbottnarna.

Bland forskare har det funnits oro för att mikroplaster kan suga upp olika miljögifter och transportera dem vidare. I haven finns sedan länge förbjudna gifter kvar i bottensedimentet. Där tar det mycket lång tid innan de bryts ner.

– De blir inte upplösta i vattnet, eftersom de helt enkelt inte gillar vatten. De vill fästa vid något annat, säger Christine Schönlau.

Det är ett välkänt problem att djur får i sig plast. Sedan spridningen av små plastpartiklar i världshaven upptäcktes på 1970-talet har man hittat plast i maginnehållet på runt 180 djurarter.

En farhåga bland forskare har därför varit att gifter kan fästa vid små plastpartiklar. Det betyder både att de kan transporteras i haven och att de kan spridas vidare i ekosystemet, bland annat genom att sväljas av fiskar.

Forskare på en båt släpper ner en pump i vattnet. Pumpen är märkt Örebro universitet.

Forskare från Örebro universitet har samlat in mikroplast från vattnet i Östersjön, bland annat med den här pumpen.

Undersöker mikroplast i haven

Nu har Christine Schönlau vid Örebro universitet undersökt hur det ligger till.

Bland annat har hon placerat ut små nytillverkade plastpellets, 2-4 millimeter stora, i olika hav och en insjö för att se om föroreningarna kan transporteras med plasten. Sex olika sorters plast har ingått i studien.

För att testa olika miljöer har plastpellets-bitarna placerats ut i olika delar av världen. Det handlar om Fiskebäckskil på den svenska västkusten, Askö på östkusten, Stora barriärrevet i Australien och den förorenade hamnen i San Diego i USA. Dessutom har prover tagits i en svensk sjö, utanför Kumla.

Resultatet, som hon nu har presenterat i en doktorsavhandling, är hittills lugnande.

Undersökningen visar låga koncentrationer av miljögifter som dioxiner, PCB och klorerade bekämpningsmedel som DDT. Det betyder att risken för havens och sjöarnas ekosystem att utsättas för den här typen av kemikalier via plast inte är så stor som man tidigare har misstänkt.

– Jag tycker inte att du ska vara orolig för att äta fisk. Fiskarna är redan i dag utsatta för kemikalier. Om de äter lite plast så kommer det troligen inte att förändra mängden föroreningar i vävnaderna.

Christine Schönlau står i ett laboratorium. Hon har vit rock och blå plasthandskar och håller i ett provrör.

Kemisten Christine Schönlau har doktorerat med avhandlingen "Microplastics in the marine environment and the assessment of potential adverse effects of associated chemicals".

Förvånande lite i Östersjön

Plast i havet leder förstås till många andra problem. Därför har det också varit en bra nyhet under mätningarna att mängderna mikroplast i ytvattnet i Östersjön varit låga.

För att se hur mycket mikroplast som finns på olika platser har forskare pumpat upp vatten och trålat ytvattnet med särskild utrustning för att fånga upp de små bitarna. Trots att det ligger många större städer runt Östersjön var antalet partiklar lågt i ytvattnet. I snitt 0.04 plastpartiklar hittades i varje kubikmeter vatten.

– Det var oväntat att se så låga koncentrationer av mikroplast i Östersjön, säger Christine Schönlau.

Nu behövs mer forskning för att se om de allra minsta plastfragmenten, under två millimeter, beter sig på samma sätt som de lite större när det gäller miljögifter. Det finns dock än så länge tekniska svårigheter att undersöka riktigt små mikroplaster, som kan bestå av en enda fiber.

– Det är viktigt att fortsätta med forskning kring det här. Och det är också viktigt att stoppa föroreningen med plast av våra vattendrag, säger Christine Schönlau.

Text och foto: Jesper Mattsson

Foto: Christine Schönlau

Länk till doktorsavhandlingen Microplastics in the Marine Enviroment and the Asessment of Potential Adverse Effects of Associated Chemicals