Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. Genom att surfa vidare godkänner du det. Läs mer om cookies

This page in English

Barnen tappade lusten att röra på sig – aktivitetsarmband kan ha motsatt effekt

Idrottsprofessor Mikael Quennerstedt berättar om aktivitetsarmband

Aktivitetsarmband ska få oss att motionera mera. Men de digitala banden kan få motsatt effekt, enligt en studie på skolungdomar där Mikael Quennerstedt deltagit. Eleverna kände sig övervakade och fick skuldkänslor.

Aktivitetsarmband mäter sådant som hur många steg du tar och hur många kalorier du förbränner.

De har blivit en allt vanligare syn på motionärer och kostnaden ligger på några hundralappar upp till ett par tusen kronor, beroende på märke och funktioner.

– Den här typen av digitala hjälpmedel förs ofta fram som en lösning på hur man kan få ungdomar att röra på sig mer, berättar idrottsprofessorn Mikael Quennerstedt vid Örebro universitet.

Negativa effekterna mest tydliga

Men den engelska studie där han deltagit visar på det motsatta. Hundra elever, 13-14 år gamla, fick under åtta veckor bära armbandet. 41 av eleverna intervjuades efter perioden och det visade sig då att de var mindre motiverade att röra på sig.

– Visst fanns det sådant som var positivt, men tydligast var ändå de negativa effekterna. I början sa eleverna att de var motiverade och att de var fysiskt aktiva. Men sedan försvann det, motivationen minskade över tid, säger Mikael Quennerstedt.

Förklaringen: Eleverna kände sig övervakade samtidigt som de fick skuldkänslor om de inte nådde det dagliga målet på 10 000 steg.

– Om de inte uppnådde normen kände de sig överviktiga och ohälsosamma. En elev uttryckte det ”I feel fat”. Att vara hälsosam blev att inte vara överviktig.

Aktivitetsarmbandet mätte bland annat hur många steg eleverna tog och beräknade hur många kalorier de förbrände. Det var kopplat till en app där tonåringarna kunde se sitt eget men även kompisarnas resultat.

– Eleverna kände sig hela tiden övervakade. Att kompisarna kunde se vad man hade för resultat bidrog till det.

Manipulerade armbandet

Ibland hände det att ungdomarna manipulerade armbandet genom att slå på det eller hoppa upp och ner, bara för att nå upp till 10 000 steg. De gjorde det för att bli nöjda med sig själva men även för att tävla mot kompisarna.

Blev du förvånad över det här resultatet?

– Jag blev lite förvånad över hur kloka eleverna var genom att de ifrågasatte många aspekter av mätandet, säger Mikael Quennerstedt.

Han räknar upp några av de kritiska frågor som eleverna ställde: Varför ska man gå just 10 000 steg? Borde inte målet vara anpassat efter varje enskild individ? Varför ska skolan räkna ut vår kaloriförbrukning? Det är väl en sak för skolsköterskan eller föräldrarna.

– Eleverna sa också att det saknade utbildningsvärde att gå runt, runt på idrottslektionerna – bara för att samla steg.

Men ungdomarna hade dubbla känslor. Samtidigt som de var ifrågasättande ville de verkligen nå upp till det dagliga målet.

Tror du att vuxna som köper ett sådant här armband också kan bli mindre motiverade att röra på sig?

– Det är svårt att säga. En del blir säkert väldigt motiverade att bli aktiva, men om man aldrig når upp till målet tror jag att man slutar att använda det. Vi kan ställa samma fråga som ungdomarna i studien gör: Varför just 10 000 steg?

Tveksam till digitala lösningar

Mikael Quennerstedt är tveksam till att ungdomars fysiska inaktivitet kan lösas med digital teknik. I England finns det dock flera skolor som använder sig av sådana här armband.

– De kan säkert vara bra för en del, men för många gick ju motivationen ned. Därför menar vi att man måste vara lite försiktig innan man inför det på en skola. I så fall måste man dels fundera på utbildningsvärdet, dels lyssna noga på vad ungdomarna har att säga.

Studien om de engelska ungdomarna har uppmärksammats av SVT Örebro och tv-kanalen Sky News.

Artikeln är open access under 2017 och kan laddas ned här.

Text och foto: Mattias Frödén

Mer om studien

Mikael Quennerstedt har tidigare arbetat tillsammans med de engelska forskarna – studiens huvudförfattare Victoria Goodyear vid Birmingham University och Charlotte Kerner vid Brunel University.

Idrottsvetenskapen i Örebro har sedan tidigare ett samarbete med Birmingham University och Victoria Goodyear har varit på lärarutbyte i Örebro via Erasmus. Kathleen Armour, professor vid Birmingham University och hedersdoktor vid Örebro universitet, är Victoria Goodyears mentor.

I studien ingick 100 engelska skolungdomar, 13-14 år gamla. I åtta veckor bar de armbanden dygnet runt. Armbandet mätte sådant som antal steg, hur långt testpersonen rörde sig, antal steg upp och ned för trappor och beräknade kaloriförbrukningen.

Av de 100 tonåringarna fick 84 svara på en enkät före och efter testperioden. Därefter intervjuades 41 av dessa ungdomar i grupp.