Humorns gränser i 1500-talets England
Genom att utgå från en clown och komiker från William Shakespeares tid ska Peter K Andersson undersöka hur humor har censurerats genom historien. För detta har han fått 3 miljoner kronor från Vetenskapsrådet.
– Humorns gränser, vad man får lov att skämta om och nödvändigheten av människor som driver med makthavare är saker som diskuterats flitigt under senare år, bland annat i samband med Charlie Hebdo-massakern 2015 och politikers försök att tysta satiriker, säger Peter K Andersson.
Han ska blicka bakåt för att undersöka hur gränser för vad som är okej att skämta om har skiftat under historiens gång. I fokus står Will Kemp, som arbetade som clown och var Londons mest kända komiker under sent 1500-tal. Han var med i samma teatertrupp som William Shakespeare men lämnade den 1599 för att göra solokarriär.
– Will Kemp levde i en tid som idag förmodligen skulle upplevas som väldigt grov och hänsynslös i sin humor. Samtidigt präglades den av en strikt censur, säger Peter K Andersson.
– Enligt vissa forskare fick han sparken av Shakespeare eftersom han inte tyckte att Kemps vulgära och bullriga humor passade in i hans filosofiska och litterära pjäser.
Sin tids sanna satir
Peter K Andersson ska undersöka vilka åsikter och föreställningar som dolde sig i den folkliga humorn. De offentliga teatrarna på 1500-talet var tvungna att få sina pjäser godkända innan de fick uppföras. Men det var inte lika lätt att styra vad en improviserande clown skulle säga.
– Den komik som Kemp och andra clowner framförde var sin tids sanna satir, samtidigt som den knöt an till vanliga människors mer frispråkiga humor. För att gå hem hos sin publik var tidens clowner tvungna att anpassa sin komik efter publikens smak, säger Peter K Andersson.
Att döma av Kemps popularitet lyckades han bättre med detta än någon annan och Peter K Andersson ska skriva en biografi om clownen.
– Ofta frodas den allra vassaste satiren i hemlighet i den allra mest förtryckande tyranni – som i drottning Elisabets England. Yttrandefrihet kan å andra sidan vara ganska dåligt för fantasin, avslutar Peter K Andersson.