Stöd från omgivningen underlättar tillfrisknandet för ungdomar med anorexia nervosa
Katarina Lindstedt.
Om man som ung drabbas av en ätstörning sätts livet på paus under en lång tid. Därför är det viktigt med rätt uppbackning även utanför familjen. Det visar en ny avhandling i medicin av Katarina Lindstedt vid Örebro universitet.
Anorexia nervosa
Anorexia nervosa och angränsande tillstånd innebär en ätstörningsproblematik, med stort fokus på restriktivt ätande, i kombination med andra symptom som exempelvis rädsla för att gå upp i vikt eller att självkänslan är starkt påverkad av vikt eller kroppsform.
– Ungdomars sociala kontexter utanför familjen verkar ha stor betydelse för insjuknandet, behandlingen och tillfrisknandet", säger Katarina Lindstedt, doktorand på institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet och behandlare på ätstörningsenheten vid psykiatri för barn och unga vuxna.
I sin forskning, som baseras på både registerdata och intervjuer, visar hon att ungdomarna som deltog i en registerstudie under perioden 1999-2014 var generellt nöjda med sin behandling och sin behandlarkontakt. Men ettårsuppföljningen visar också att det fanns områden att förbättra. Det handlar exempelvis om hur ungdomarna upplevde sin egen delaktighet i behandlingen. Det handlar även om hur de upplevde att behandlingen fokuserade på mål som var viktiga för dem. Det kunde vara att få arbeta med tankar och känslor kopplade till mat och ätande.
– I intervjuer med ungdomar som tidigare varit i behandling för ätstörning framkom att de uppskattade familjens medverkan i behandlingen, men ansåg att det var viktigt att individuella samtal erbjöds som ett komplement eller som huvudsaklig insats när familjebaserad behandling inte fungerade, säger Katarina Lindstedt.
Viktigt med samarbete mellan behandlingsenhet och skola
Skolan är en viktig miljö för ungdomar och hur de fick hjälp från sin skola under behandlingstiden varierar. Det är värdefullt om lärare är uppmärksamma och att unga känner att de får stöd från både personal och kompisar.
– Det underlättar om ungdomen får förståelse för att de är borta från skolan då de är på behandlingsenheten. I intervjuerna berättade några att de ville hitta tillbaka till det gamla livet men att de även ville ändra vissa saker. Det kunde vara att hitta andra kompisar med andra värderingar. Det fanns mycket eftertänksamhet och en önskan att skapa sig en ny livskontext, säger Katarina Lindstedt.
Andelen diagnosfria ökar
Registerdata visade att under den aktuella tidsperioden blev allt fler som avslutade sin behandling för ätstörning diagnosfria och hade en hälsosam vikt när behandlingen avslutades. Den genomsnittliga behandlingstiden minskade, vilket skulle kunna förklaras med att behandlingen blivit mer effektiv under senare år. Under hela tidsperioden var den genomsnittliga behandlingstiden 15 månader.
– I intervjuerna reflekterade många över hur avslutet blivit hos ätstörningsenheten. Vissa tyckte att de avslutades alltför abrupt när de inte hade någon diagnos längre. De efterfrågade uppföljande samtal för att få prata om hur läget är nu och att minimera risk att återfalla i sjukdom. Då är det viktigt med bra support och stöd från omgivningen, säger Katarina Lindstedt.
Text och foto: Elin Abelson