Om Plattform för en hållbar framtid, PSF@ORU

Om oss

Plattform för en hållbar framtid vid Örebro universitet, PSF@ORU, bygger på premissen att vi måste förändra samhället i grunden för att skapa en hållbar framtid. En viktig komponent i denna transformation är tillgången till och utvecklingen av ny och vetenskapligt förankrad kunskap som kan ligga till grund för medvetna och systematiska beslut hos alla aktörer i samhällets samtliga funktioner från nationell till global nivå. Plattformens viktigaste syfte är att genom forskning och utbildning utveckla sådan kunskap och genom samverkan med samhället utanför universitetet bidra till nödvändiga förändringar. Plattformen ska initiera och underlätta mångvetenskaplig forskning och utbildning inom Örebro universitet i samverkan med det omgivande samhället.

Visionen är ett inkluderande välfärdssamhälle som verkar inom de planetära gränserna för jordens ekosystem.

Mångvetenskap och hållbar utveckling

I mångvetenskap finns den djupa kunskapen, den teoretiska basen, inom respektive ämne. När den grundläggande kunskapen inom olika ämnen möts finns möjligheten att skapa något nytt och vetenskapligt innovativt. Detta kan i sin tur generera hållbara innovationer eller lösningar på problem och utmaningar i samhället.

Mångvetenskaplig forskning skapar förståelse som kan kommuniceras brett och utgöra underlag för åtgärder och beslut i samhället och kommunikation på en allmängiltig nivå i samhället i stort.

En triangel som pekar på texten Hållbar framtid.

PSF@ORU bygger på kunskap och forskning som bedrivs inom respektive disciplin. Denna kunskapsbas kan användas för att studera större problemområden ämnesövergripande, vilket genererar ny kunskap, innovationer, kompetens och underlag för att driva samhället mot ökad hållbarhet.

Vår syn på hållbarhet

Vi har en integrerande syn på begreppet hållbarhet där vi ser natur och samhälle (eller kultur om man så vill) som sammanlänkade och omöjliga att separera. Resultatet är en komplex interaktion mellan natur/ekosystem och människa/sociala system[1]. Detta betyder att hållbarhet kan ses både som ett tillstånd och en process som kan mätas och analyseras.
 
Som tillstånd innebär det att vårt samhälle befinner sig i området under det planetära takets gränser[2], men över det sociala och mänskliga utvecklingsgolvets lägsta acceptabla nivå[3]. I detta fält mellan det planetära ekologiska taket och det sociala golvet kan vi skapa ett långsiktigt globalt hållbart samhälle präglat av jämlikhet och rättvisa med god välfärd, social trygghet, god hälsa, kemikaliesäkerhet, begränsad klimatpåverkan, en balanserad och motståndskraftig ekonomi, stark biologisk mångfald, välmående ekosystem, höga naturvärden samt god livskvalitet för såväl nuvarande som framtida generationer.

Modell över de olika delarna av hållbarhet.

Källa: Raworth, K. (2017). Doughnut Economics: Seven Ways to Think Like a 21st-Century Economist. London: Random House Business Books. s. 44.

Som process innebär hållbarhet att agera för att förändra nuvarande system och sammanhang. Detta för att inte utarma ekosystem eller sociala system och aktivt motverka sociala orättvisor. Vi kallar det transformativt lärande[4]. Transformativt lärande betonar behovet av att kontinuerligt uppmärksamma, ut- och omvärderar de antaganden och förväntningar som utgör ramar för våra handlingar, tankar och känslor. För plattformen handlar det om att systematiskt utveckla vetenskapligt baserad kunskap om vad som krävs i termer av såväl transformnativt lärande som faktiskt transformation av socio-ekologiska och ekonomiska system för att skapa en hållbar framtid för alla människor och visa på möjliga vägar dit. Hållbarhet som process innebär att arbeta för att hålla oss inom de planetära gränserna, men också att arbeta för en utveckling som möjliggör för alla människor att hålla sig ovan det sociala golvet.

Vår syn på hållbarhetsproblematiken

En viktig orsak till att hållbarhetsproblematiken är svårlöst är att jordens ekosystem och samhällets system är sammanlänkade. Detta skapar en hög grad av komplexitet[5] och medför bland annat att många målkonflikter uppstår. Ett sådant exempel är att ett hållbart fossilfritt energisystem kan medföra att spannmål som kunde ha blivit mat i stället blir biobränsle. I ett land som Sverige har det kanske inte så stor betydelse, men i ett land med svält är det ett stort problem. Och på helhetsnivå är det ett problem. Det gör att en förändring i en del av ett system som inledningsvis kan verka lovande, kan få återverkningar i andra delar vid en annan tidpunkt och på en annan nivå som är mindre önskvärda. Sådana återkopplingar mellan system är karaktäristiskt för öppna dynamiska system med icke-linjära förändringar och emergens[6].
 
Emergens betecknar sammanhang där regler och regelbundenheter på mikro-nivå av ett system inte kan förutsäga mönster eller stigar på makro-nivå som utvecklas som ett resultat av interaktioner på mikro-nivån. Omvänt kan inte mönster på makro-nivå uttömmande förklara eller motivera mikro-interaktioner eller regelbundenheter på mikro-nivå. Ett exempel kan vara vatten. Det räcker inte att enbart studera interaktionen mellan väte- och syre och hur dessa grundämnen bildar stabila molekyler på mikro-nivå för att exempelvis förstå och kunna utnyttja vattnets olika egenskaper (även om sådana studier också behövs!). Hur vatten reagerar på tryck, temperatur, elektrisk laddning, ljudvågor, etcetera studeras bättre på makro-nivå genom att betrakta vatten som ett sammanhållet element (eller system om man så vill) med vissa egenskaper och funktioner, och försöka förstå och förklara dessa.
 
Samma sak gäller förståelsen för interaktionen mellan samhällsinstitutioner och individuellt handlande, eller mellan marknader och marknadsaktörer, etcetera. Det är exempelvis svårt att uttala sig om utseendet på en specifik torghandlare genom att studera ett antal torgmarknader. Det är lika svårt att uttala sig om torgmarknadens utveckling genom att studera individuella transaktioner på marknaden eftersom marknadens utvecklingsmönster styrs av alla de transaktioner som görs och som överlagras och interagerar med varandra. Denna interaktion ger upphov till egenskaper hos marknaden som helt enkelt inte finns hos torghandlarna eller ens i en specifik transaktion. Men utan torghandlare inga transaktioner och utan transaktioner inga torgmarknader och vice versa. Detta är emergens.
 
Denna komplexitet bidrar till behovet att förstå hur olika nivåer interagerar och skapar komplex dynamik vilket skapar problemställningar som innehåller målkonflikter och omfattande systemsammanlänkning vilket kan göra dem svåra att studera och förstå. Detta är karaktäriserande för hållbarhetsproblem.

Utmaningar för en hållbar framtid

För att skapa en hållbar framtid så gäller det att se till att alla människor på jorden får möjlighet till en rimlig levnadsstandard och socio-ekonomisk utveckling för att nå åtminstone en lägsta nivå av välmående, välfärd, hälsa och trygghet[7]. Dessutom måste människor få grundläggande utbildning och möjlighet till bildning. Tillsammans utgör detta det sociala fundamentet för samhället.
 
Samtidigt finns i detta spänningsfält en mängd relevanta problem och frågeställningar avseende hållbarhet. Ett exempel handlar om att kvantifiera gränser och omfattning av de planetära system som ännu inte kvantifierats. En sådan uppgift är att identifiera källor, risker och acceptabla nivåer för kemikalier vilket kan vara lämpat för ett specifikt forskningsfält eller en vetenskaplig disciplin (exempelvis kemi och toxikologi), medan frågor som rör social trygghet kan vara lämpat för ett annat (till exempel sociologi). Andra frågeställningar som vilken roll och påverkan specifika industriella aktiviteter har för några specifika ekosystem och hur de kan göras mer hållbara kräver samarbete mellan flera discipliner (exempelvis miljövetenskap, kemi, och ekonomi).
 
Matchningen av ämnesfält och vetenskapliga discipliner mot forskningsproblem är en central process i plattformens funktion och utgör ett led i preciseringen och formuleringen av forskningsproblemen. Listan på domäner och problem som potentiellt kan innehålla hållbarhetsutmaningar är lång och innefattar i princip alla delar av vårt moderna samhälle och visar med all önskvärd tydlighet en sak: För att klara hållbarhetsutmaningen måste samhället transformeras i grunden och det görs inte ett delsystem i taget, utan i en massiv process där de olika systemen interagerar och tar nya vägar framåt[8]. Att förstå denna process och att ta fram relevant kunskap som stöd för beslutsfattare i processen är det primära syftet med PSF@ORU som bryter ner den i olika delar och steg utan att tappa helhetsfokus. PSF@ORU bidrar med att stegvist systematiskt utveckla vetenskaplig kunskap om transformnativt lärande och om transformationen av våra socio-ekologiska och ekonomiska system för en hållbar framtid.

 

Noter:


[1] Reyers, B., Folke, C., Moore, M.-L., Biggs, R., & Galaz, V. (2018). Social-ecological systems insights for navigating the dynamics of the Anthropocene. Annual Review of Environment and Resources, 43(1), 267-289. Clark, W. C., & Harley, A. G. (2020). Sustainability Science: Toward a Synthesis. Annual Review of Environment and Resources, 45, 331-386.
[2] Rockström, J., Steffen, W., Noone, K., Persson, A., Chapin Iii, F. S., Lambin, E., . . . Foley, J. (2009). A safe operating space for humanity. Nature, 461, 472-475. Steffen, W., Richardson, K., Rockström, J., Cornell, S. E., Fetzer, I., Bennett, E. M., . . . Sörlin, S. (2015). Planetary boundaries: Guiding human development on a changing planet. Science, 347 (6223).
[3] Raworth, K. (2017). A Doughnut for the Anthropocene: humanity’s compass in the 21st century. The Lancet Planetary Health, 1, 48-49.
[4] Boström, M., Andersson, E., Berg, M., Gustafsson, K., Gustavsson, E., Hysing, E., . . . Öhman, J. (2018). Conditions for Transformative Learning for Sustainable Development: A Theoretical Review and Approach. Sustainability, 10(12), 4479.
[5] Clark, W. C., & Harley, A. G. (2020). Sustainability Science: Toward a Synthesis. Annual Review of Environment and Resources, 45, 331-386.
[6] Simon, H. A. (1965). The Architecture of Complexity. General Systems (10), 63-76. Sawyer, R. K. (2004). The mechanisms of emergence. Philosophy of the Social Sciences, 34(2), 260–282.
[7] Raworth, K. (2017). A Doughnut for the Anthropocene: humanity’s compass in the 21st century. The Lancet Planetary Health, 1, 48-49. Millennium Ecosystem Assessment (2003). Ecosystems and Human Well-Being: A Framework for Assessment. Washington, DC: Island Press.
[8] Clark, W. C., & Harley, A. G. (2020). Sustainability Science: Toward a Synthesis. Annual Review of Environment and Resources, 45, 331-386. Bennett, E. M., Biggs, R., Peterson, G. D., & Gordon, L. J. (2021). Patchwork Earth: navigating pathways to just, thriving, and sustainable futures. One Earth, 4(2), 172–176.