Opersonligt språk
Akademiska texter utmärks av ett opersonligt språk. Det innebär att du bör tona ned din närvaro i texten, vilket bidrar till att innehållet uppfattas som sakligt och objektivt.
I en akademisk text bör fokus sättas på det avhandlade ämnet – inte på dig som skribent. Du bör därför vara objektiv i din hantering av innehållet och saklig i dina resonemang. Det betyder att resonemangen kopplas till innehållet i texten och inte tyngs av subjektiva åsikter.
När du skriver en akademisk text får du ibland välja mellan att skriva mer eller mindre opersonligt. Det beror på vad som är accepterat inom ditt ämne för den aktuella skrivuppgiften. Kravet på opersonlighet kan med andra ord variera mellan olika typer av texter. I vissa, exempelvis i början av utbildningen, får ditt språk vara mindre opersonligt, medan det i andra bör vara strikt opersonligt.
Strikt opersonligt språk
Om du väljer att skriva strikt opersonligt får du inte nämna dig själv i texten, vare sig med ordet jag eller som exempelvis uppsatsförfattare. Det ställer höga krav på dig som skribent att tydligt förmedla vem som gör vad i texten och den presenterade undersökningen. Opersonliga konstruktioner kan nämligen skapa oklarhet om vem som är ansvarig för olika handlingar, vilket kan göra din text mer svårläst.
Det finns olika sätt att skriva opersonligt. Du kan bland annat använda
- passiv verbform med -s på slutet som i ”förklaras”, ”beskrivs” eller ”definieras”.
Exempel: Först definierar jag begreppet hälsa. – Först definieras begreppet hälsa. - nominaliseringar eller substantiv och adjektiv som skapats av verb. Du kan skriva "ansvarstagande" eller "undersökning" i stället för "ta ansvar" och "undersöka".
Exempel: Vi samlade in data på tre företag. – Datainsamlingen genomfördes på tre företag. - infinitivfras i stället för subjekt i en sats.
Exempel: Jag ser det som väsentligt att studera effekten av lagändringen. – Att studera effekten av lagändringen blir därför väsentligt. - Opersonliga konstruktioner som ”Det finns …” och Det är …”
Exempel: Jag ser främst två nackdelar med den valda metoden. – Det finns främst två nackdelar med den valda metoden.
Undvik däremot att använda
- ordet "studien" eller "undersökningen" som subjekt i satsen.
Skriv alltså inte: Studien undersöker äldres sömnkvalitet före en höftoperation. Skriv i stället: I studien undersöks äldres sömnkvalitet före en höftoperation. - vaga subjekt som ”man” eller ”vi” (som inkluderar läsaren och andra ospecificerade grupper av personer)
- ord som ”vederbörande”, ”undertecknad” eller ”författare” om dig själv.
Mindre opersonligt språk
En akademisk text behöver emellertid inte vara strikt opersonlig för att uppfattas som objektiv. Du kan också välja en mindre opersonlig stil. Då får du vara synlig i texten, men i en så begränsad omfattning att du inte konkurrerar med ämnet om läsarens uppmärksamhet. Särskilt i olika reflektionstexter och VFU-rapporter blir det oundvikligt att vara synlig. Skriv alltså gärna jag eller vi, om du har en medförfattare, men var sparsam med ordet. Vidare kan du tänka på att
- ge pronomenet jag en mindre framträdande plats och inte låta det inleda ett kapitel eller ett stycke.
- använda jag företrädesvis i kapitel där du beskriver dina val i samband med undersökningen. Det är ofta tillåtet att använda jag i textens metod- och diskussionskapitel, där du redogör för dina metodval och drar slutsatser. Inom vissa ämnen är det också brukligt att synas i inledningen där valet av ämne motiveras.
- växla mellan passiv verbform och ordet jag.
- undvika pronomina min/mitt/mina som kan få delar av din text att framstå som privat.
- inte använda pronomenet jag, om du samtidigt väljer att kalla dig själv för uppsatsförfattare eller rapportförfattare. Du bör vara konsekvent, för att inte förvirra läsaren.
Om du är osäker rekommenderar vi att du frågar din lärare hur du ska skriva.