Lärarutbildning vid Örebro universitet

Nise Bilge inne på sitt andra läsår: ” Så bra att vara ute i skolan i början av lärarutbildningen”

Nise Bilge

Fem veckor på en högstadieskola förra hösten gjorde henne ännu mera säker på att hon valt rätt.
– Det är så bra att vara ute i skolan i början av lärarutbildningen, säger Nise Bilge, som går sitt andra år på ämneslärarprogrammet.

För Nise Bilge gav den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, i början av förra höstterminen en bekräftelse på det yrkesval som hon bestämt sig för redan i tvåan på gymnasiet.

Några av hennes kurskamrater valde att hoppa av efter de första VFU-veckorna.

– De kände att läraryrket inte var rätt. Det är en anledning till att det är så bra att ha VFU tidigt i utbildningen, säger hon.

Nise Bilge går ämneslärarprogrammet med kombinationen samhällskunskap och historia, det sista ett favoritämne från tiden på Karolinska gymnasiet i Örebro. Hösten efter studentexamen var hon på plats på Örebro universitet. ”Jag kan lika gärna kasta mig in i det eftersom jag vet vad jag vill göra” sa hon då, för ett drygt år sedan.

Överraskande möte med högstadiet

Hon har inte ångrat sig, så här dryga året senare, och har fortfarande sikte på att om fyra år vara färdig att som gymnasielärare.

Det första mötet med det framtida yrkeslivet blev en högstadieskola:

– Jag valde inriktning på gymnasiet för att jag inte ville arbeta med yngre barn. Men nu kan jag tänka mig att jobba på högstadiet. Det var så kul! Eleverna var nyfikna och ville veta mer. Den känslan finns inte på gymnasiet där alla är mer mogna, säger hon.

Nise var tillbaka på samma skola för sin andra VFU-period i våras.

– Det kändes som att komma tillbaka till efter sommarlovet. Eleverna kände igen mig och var glada över att jag var tillbaka. Det var lätt för mig att få kontakt igen.

Nise Bilger och Samira Mirza

Våren och hösten har inneburit att undervisningen flyttat ut på internet. Men några besök på campus blir det för Nise Bilge, här med kompisen Samira Mirza.

Pandemin slog till i mars, under den andra VFU-perioden. Osäkerhet och stress blev en del av skolans vardag. Många elever och lärare var frånvarande eftersom påbudet var att stanna hemma vid minsta symptom.

– Efter påsklovet var det fullt i klassrummen igen och vi skulle följa nya restriktioner. Men det var svårt. Det känns väldigt onaturligt att stå tre meter från en elev för att förklara något, säger Nise.

Undervisningen på campus fick ett dramatiskt skifte också, då föreläsningar och seminarier blev digitala.

– Det har fungerat väldigt bra och det är aldrig jobbigt att prata med någon via en kamera. Föreläsningarna är förinspelade vilket faktiskt är bättre. Jag kan gå tillbaka och repetera om jag missat något, säger Nise.

"Lärarna pålästa och hjälpsamma"

En skillnad är att känslan av att gå på ett universitet suddas ut.

– Jag åker inte in till campus utan sitter hemma. Det känns lite som att vara tillbaka på gymnasiet och plugga för ett prov under höstlovet.

Men skillnaden är stor mellan gymnasiet och universitetet intygar hon.

– Vi går mycket mer in på djupet och inlämningsuppgifterna är på en helt annan nivå. Men jag gick på en föreläsning i början och lärde mig skriva akademiskt, så det funkar, säger Nise.

Det finns ytterligare ett skäl till att hon är nöjd med sitt utbildningsval:

– Lärarna är pålästa och hjälpsamma. Mejlar jag en fråga får jag svar snabbt och vi har telefonnummer så det går bra att ringa om det krisar.

I november är planen att undervisningen ska ske på campus.

– Det känns skönt, säger Nise.

 Lite av det normala på ett universitet är på väg tillbaka förhoppningsvis.

Nises tre råd till nya lärarstudenter:

*Håll kontakt med kurskamraterna. Vi har en grupp på Facebook där vi hjälper vi varandra med allt möjligt. Du får snabbt svar.

*Börja i tid. Litteraturen blir svårare och svårare. Det går inte att som på gymnasiet läsa dagen innan provet. Du måste ha studieteknik. Och – anteckna!

*Gör något utöver plugget. Gå till Kåren, träffa vänner. Släpp pluggbubblan för att orka.