Vi stör en läkare

Louise Segerqvist är föräldraledig tillsammans med Henry, 8 månader, men kan då och då göra inhopp i sitt yrke som läkare genom att ta ett och annat jourpass. Det illustrerar ett skäl till att hon valde att bli läkare, möjligheten till omväxling och flexibilitet.

Läs mer om läkarutbildningen.

Läs fler artiklar i vår serie Vi stör på jobbet.

– Jag ville ha ett yrke med många möjligheter och omväxling och det får jag här, säger hon. Nu håller jag på med min specialistutbildning till ortoped, har hunnit halvvägs av de fem åren. Som yngre läkare arbetar man mycket på avdelning med rond och möten med patienter. Men det är också kirurgi, mottagning och jourer.

Efter grundutbildningen på fem och ett halvt år i Uppsala hamnade Louise i Örebro för sin AT-tjänst, den allmäntjänstgöring på knappt två år, som är obligatorisk för att man ska få sin läkarlegitimation.

Omväxlingen

– Min syster och andra bekanta fanns här och jag trivdes så bra att jag gärna ville fortsätta med specialistutbildningen här också. Det är ett kul jobb, jag trivs väldigt bra och det är ständigt nya utmaningar.

Bland möjligheter till omväxling i yrkeslivet nämner hon, utom att vara kliniker, också forskning eller läkemedelsföretag.

– Men jag tycker också om att undervisa. Vi har ganska ofta studenter från läkarutbildningen hos oss på kliniken. Som ung läkare får man ta till sig kunskaper från äldre och yrket handlar mycket om kunskapsöverföring, att föra vidare det man kan. Jag skulle gärna ha mera tid till det.

Inte bara plugg

När Louise Segerqvist gick sin grundutbildning i Uppsala handlade det om traditionell katederundervisning i föreläsningssalar. Nu handlar det liksom för den betydligt yngre utbildningen i Örebro om problembaserad undervisning, vilket innebär att studenterna tränas utifrån olika exempel.

– Det är en lång utbildning och jag brukar tänka på ett råd vi fick vid en introduktionsföreläsning från en av de mer jordnära föreläsarna: Gör något annat också, plugga inte bara, ha kul också!

Text: Lars Westberg
Foto: Linda Harradine