Ishockey i förändring - maskulinitetsideal och våldsnormer i svensk ishockey ca 1965 till idag

Idrottsrörelsen framstår ofta som en progressiv och hälsobringande arena där deltagande ger mängder av gynnsamma följdeffekter. Kritisk idrottsforskning i både svensk och internationell kontext har dock utmanat denna bild genom att visa hur t ex deltagande i manliga lagidrottsmiljöer kan skapa en grogrund för sexism och homofobi. Att svenska idrottsmän begår våldsbrott på och utanför idrottsarenan, mot såväl män som kvinnor, har uppmärksammats i media under senare tid. Med ovannämnda forskningsresultat i bakhuvudet är sådana fall föga förvånande. Men samtidigt riskerar en sådan slutsats att vara alltför ensidig och långtgående om vad till exempel deltagande i ett pojk- eller herrishockeylag leder till. Det vill säga, alla ishockeyspelare blir inte våldsverkare utanför rinken.

Syftet i detta projekt är att ur ett historiskt perspektiv undersöka maskulinitetsideal och våldsnormer inom svensk ishockey från ca 1965 fram till idag. Frågor som utreds är: Vilka maskulinitetsideal har uppmuntrats och bekräftats inom ishockeyn och hur har dessa förändrats över tid? Vilka våldsnormer kan identifieras och hur förändras sådana eventuellt över tid? Metodologiskt behandlas skriftlig, muntlig och bildmässig data i form av tidskriftsartiklar med tillhörande fotografier, intervjuer och enstaka biografier. Metoden består av en historisk analys inspirerad av teori och tidigare forskning i Critical Studies on Men and Masculinities (CSMM) där frågor om sport och våld ingår. Projektet bidrar med kompletterande kunskap till den nordamerikanskt dominerade, internationella forskningen om ishockeyns historia, manlighet och våld.

Projektet finansieras med medel från Centrum för idrottsforskning.