Om IBD

Till inflammatorisk tarmsjukdom räknas i första hand Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Sjukdomarna benämns i engelskspråkig litteratur som "Inflammatory Bowel Diseases" (IBD), ett begrepp vilket numera används även på svenska. IBD utvecklas ofta tidigt i livet, i allmänhet vid 15-35 års ålder, och är associerad med ett betydande lidande för den enskilda patienten och stora kostnader för samhället. IBD karakteriseras av en kronisk inflammation i tarmen som vanligtvis går i skov med omväxlande perioder av låg sjukdomsaktivitet. Dessvärre kan IBD även leda till olika problem utanför tarmen, som exempelvis inflammation i leder, hud och ögon, på grund av systemisk inflammation. Inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD) är komplexa sjukdomar där den exakta etiologin är okänd. Vi har dock idag goda kunskaper om de olika faktorer som i kombination med varandra resulterar i inflammation i tarmen. Dessa faktorer innefattar arvsmassan, tarmens bakterieflora, slemhinnans barriär, immunförsvaret, och faktorer i vår omgivning.

Incidensen av IBD (det vill säga antalet fall som insjuknar i IBD varje år) har successivt ökat sedan andra världskriget och Skandinavien utgör sedan lång tid ett område med hög förekomst av sjukdomarna. Idag beräknas mer än 63 000 individer i Sverige ha IBD. Sjukdomarna debuterar ofta i unga år vanligtvis kring 15-35 års ålder och såväl kvinnor som män drabbas.

Flera olika former av läkemedel kan vara aktuella för behandling av IBD. Vid framför allt Crohns sjukdom är det relativt vanligt att kirurgiska ingrepp (operationer) behöver utföras på grund av sjukdomen. Den medicinska behandlingen vid IBD kan delas upp i olika huvudgrupper:

• Preparat innehållande 5-aminosalicylsyra (5-ASA) utgör basen för behandling av ulcerös kolit. 5-ASA ges såväl för att uppnå besvärsfrihet som för att behålla remission, det vill säga att motverka att besvären skall komma tillbaka.
• Kortikosteroider (kortisonpreparat) används för att uppnå besvärsfrihet, både vid ulcerös kolit och vid Crohns sjukdom.
• Vid ökade symptom när steroidbehandling trappas ned eller sätts ut bör underhållsbehandling med så kallade immunmodulerande medel påbörjas. Tiopuriner (azatioprin eller 6-merkaptopurin) är förstahandsval och preparatgruppen utgör idag basen för underhållsbehandling vid Crohns sjukdom.
• Patienter med måttligt svår eller svår sjukdom kan vara aktuella för behandling med biologiska läkemedel i första hand TNF-hämmare eller integrin-hämmare.