Dinner party with Queen Christina – when the room becomes part of the teaching

– Först tyckte vi att Sven Stolpe var en konservativ grinig gubbe, men sen ändrade vi uppfattning – han är nog öppen för nya idéer, säger en student och flyttar ett magnetiskt porträttfoto från en plats till en annan runt ett fiktivt middagsbord på whiteboardtavlan.

Några kurskamrater höjer på ögonbrynen, andra skrattar igenkännande.

Det hörs ett engagerat sorl i rummet från de blivande gymnasielärarna under universitetslektor Henric Bagerius workshop. I den flexibla lärmiljön F147 i Forumhuset på Örebro universitet arbetar studenterna med historiska tolkningar och teoretiska perspektiv i ett iscensatt scenario – en middagsbjudning med drottning Kristina.

Teori runt ett middagsbord

Inför läraktiviteten har studenterna i förväg läst utdrag ur drottning Kristinas självbiografi. De har även tagit del av olika forskares texter och analyser av drottning Kristinas regentskap och könsidentitet.

Under workshoppen delas studenterna först in i expertgrupper. Varje grupp arbetar med en specifik forskare, diskuterar och antecknar – direkt på sina bordsskivor – med färgkodade whiteboardpennor, där varje grupp har en egen färg på pennorna.

Därefter delas grupperna upp. Varje student tar sitt bord och rullar i väg för att bilda nya grupper – borden flyttas ihop likt tårtbitar som tillsammans bildar en hel tårta. De färgkodade whiteboardpennorna gör det enkelt att se att varje ny grupp består av en student från varje expertgrupp, så att alla forskare finns representerade.

– Det saknas en röd här, hojtar Henric Bagerius.

Nu är uppgiften att planera en middagsbjudning. Hur ska forskarna placeras för att samtalet ska bli så givande som möjligt? Vilka perspektiv kompletterar varandra – och vilka riskerar att krocka?

 

Studenterna diskuterar i grupper och flyttar runt magnetiska porträtt av gästerna på väggen – som är en whiteboardtavla – för att pröva sig fram.

– Inför vanliga seminarier får vi frågor som vi sedan diskuterar i helgrupp. Här behöver vi tänka lite annorlunda. Det blir lite som en lek, vilket gör lärandet roligare, mer som ” learning by doing”. När du flyttar runt och testar saker så lär du dig också bättre, säger studenten Ella Fahlén.

 

Oväntade gäster förändrar tolkningen

När grupperna börjar bli klara introduceras nya moment. Först tillkommer skådespelaren Aleksa Lundberg som gäst vid middagen genom ett videoklipp där hon berättar om pjäsen Kung Kristina Alexander och sitt eget möte med Kristina som historisk gestalt. Aleksa Lundbergs egna erfarenheter som transperson ger mötet med Kristina ytterligare en dimension. Studenterna har sju minuter på sig att ompröva sin bordsplacering: mellan vilka forskare bör hon sitta – och varför?

Kort därefter gör ytterligare en gäst entré. Drottning Kristina själv bjuder in sig till middagen. På några minuter måste grupperna fatta nya beslut och motivera dem.

Workshoppen avslutas med gemensam genomgång och omröstning kring vilka tolkningar som upplevs som mest övertygande och mest intressanta.

– Det blir ett större engagemang i gruppen när vi får jobba mer praktiskt och det inte finns ett tydligt rätt eller fel. Det gör att man minns sådana här tillfällen mer. Det är inte ett traditionellt seminarium som försvinner i mängden, säger studenten Max Nordin.

 

Undervisning där alla måste bidra

En bärande idé i upplägget är att varje student har ansvar för en teoretisk ansats. Studenternas förberedelser är avgörande för att gruppen ska lyckas. Det egna ansvaret och det gemensamma arbetet förstärker varandra.

– När expertgrupperna löses upp och studenterna möts i nya grupper blir det tydligt att uppgiften inte går att genomföra utan att alla bidrar. Studenterna inser att alla i gruppen måste ges utrymme och bli lyssnade till, säger Henric Bagerius.

Workshoppen genomförs medvetet helt utan datorer. Fokus ligger i stället på samtal, rörelse i rummet och gemensamt tänkande som blir synligt på bord och whiteboardtavlor.

– När de digitala enheterna läggs åt sidan förändras rummets dynamik, säger Henric Bagerius.

 

För honom som lärare sker det största arbetet före själva seminariet. Under genomförandet är hans roll att observera, ställa fördjupande frågor och tillföra nya perspektiv. Ett grepp som uppskattas av studenterna.

– Henric visar att man kan göra på så många olika sätt – och han är otroligt duktig på att hålla kvar den röda tråden, säger Max Nordin.

– Det är ett mer givande sätt att lära sig när vi som studenter får vara kreativa utifrån våra kunskaper. Det gör undervisningen underhållande och rolig, säger studenten Alexander Julihn.

 

Lärmiljön som pedagogiskt verktyg

Att workshoppen genomförs i just en flexibel lärmiljö som F147 är centralt. Rummets utformning gör det möjligt att skriva på väggar och bord, möblera om mitt under undervisningspasset och använda flera ytor parallellt.

Det gör att undervisningen inte har någon given riktning – varken bokstavligt eller pedagogiskt. I stället formas lärmiljön tillsammans med studenterna, utifrån den aktivitet som ska genomföras.

 

– Studenterna sitter inte stilla och lyssnar. De läser, skriver, pekar, suddar och flyttar runt borden i rummet och bilderna på tavlorna, vilket gör att kroppens rörelser blir en del av tänkandet. Resonemangen tar fysisk form i rummet och går att ompröva tillsammans, säger Henric Bagerius.

För lärarstudenterna blir seminariet också en inspiration och ett exempel att bära med sig in i sina egna yrkesliv.

– Jag vet hur svårt det är att hålla uppmärksamheten hos elever i dag. Så fort en föreläsning eller genomgång blir för lång kopplar de bort, det märkte jag under min VFU (praktik). Som lärare måste du aktivera eleverna, låta dem jobba i mindre grupper och göra övningar för att aktivera deras lärande, säger Ella Fahlén.