Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. Genom att surfa vidare godkänner du det. Läs mer om cookies

En ”storasyster” som lyssnar är värd mycket

Madelene Larsson

Madelene Larsson

En storasyster som lyssnar utan att ställa krav är ett framgångsrikt sätt att stötta tjejer och unga kvinnor. Det visar studier av verksamheten hos den ideella organisationen Tjejzonen som gjorts av forskare vid Örebro universitet.

Madelene Larsson är en av Örebroforskarna som granskat ”Storasystermetoden” hos Tjejzonen. Hon är huvudförfattare till den rapport som presenterades på onsdagen i Stockholm.

– Det här är ett viktigt komplement till sjukvården. För de tjejer som söker är det viktigaste att få någon som lyssnar, säger Madelene Larsson som gjort studierna som en del av sin licentiatavhandling.

Saknas förebyggande

”Storasystermetoden” är en verksamhet vid den ideella organisationen Tjejzonen som vänder sig till flickor och unga kvinnor i åldern 12 till 25 år och förmedlar kontakt mellan tjejer som anmäler sig till tio år äldre ”storasystrar” som ställer upp som volontärer.

Bakgrunden är den växande trenden av självrapporterad psykisk ohälsa hos tjejer. En undersökning visar att över hälften av 15-åriga flickor uppger att de mår dåligt. Idag saknas effektiva förebyggande insatser i samhället för den här gruppen, konstaterar rapportförfattarna.

Systerskapet innebär att de yngre tjejerna matchas med en tio år äldre storasyster. Endast åldersskillnaden spelar roll i matchningen, vilket är unikt för denna metod. De yngre tjejerna behöver inte ha föräldrarnas godkännande, till skillnad mot andra mentorskapsprogram.

– Det är en kravlös relation som sker på lillasysterns villkor. Storasystern ska lyssna och i vissa fall ge vägledning om lillasystern så vill. Uppgiften är inte att ge direkta råd utan att vara en professionell medmänniska och  tillgänglig, säger Madelene Larsson.

De flesta känner sig ensamma

För lillasystrarna är det viktigt att kunna samtala med en person som enbart vet det som de själva väljer att berätta. Det finns ingen historia med i bilden att bli bedömd efter.

Det behöver inte handla om mer utpräglad psykisk ohälsa som gör att tjejer vill ha en ”storasyster”.

– Alla mår inte dåligt utan majoriteten känner sig ensamma och vill ha någon som aktivt lyssnar, säger Madelene Larsson.

Studien innefattar både enkäter och djupintervjuer med deltagande små och stora systrar. En delstudie handlar om de ideella storasystrarna, om vilka är de är och deras förklaringar till varför de vill ställa upp ideellt:

– Det är ofta en kö av frivilliga som har ett egenintresse av att gå med och dela med sig av sin erfarenhet och göra något meningsfullt. En del hade gärna haft samma möjlighet som unga, berättar Madelene Larsson.

Det finns fasta ramar för kontakterna mellan systrarna.  De kan chatta eller träffas på riktigt, men då begränsat till två gånger i månaden under ett år.

– Annars finns risken att storasystrarna blir uppätna av kontakterna, att de brinner upp eftersom de är så engagerade. Storasystrarna får också personlig handledning efter varje kontakt, berättar Madelene Larsson.

Främjar hälsa för båda parter

Efter att året som ”systrar” är över finns det inget som hindrar en fortsatt kontakt utanför organisationens ansvar. Då måste båda parter vara överens.

Madelen Larssons slutsats är att ”Storasystermetoden” är en framgång och studierna visar att systerskapet kan ses som ett sätt att främja hälsa för båda parterna. I rapporten finns också en rad rekommendationer till andra organisationer som arbetar med volontärer. Det handlar mycket om att vara tydlig med vad uppdraget innefattar, att sätta gränser, att ge handledning och att inte lasta över personligt ansvar på dem som engagerar sig frivilligt för att stötta andra.

En artikel om Madelen Larssons studie om "lillasystrarna" finns här.

Text: Maria Elisson
Foto: Hanna Kask