Hedersrelaterat våld i Almedalen: Stigmatisering kan försvåra stödet till utsatta

Frågan om hedersrelaterat våld och förtryck har varit en del av den svenska samhällsdebatten i omkring 30 år. Under seminariet diskuterades hur arbetet har förändrats över tid och hur frågan hanteras i de nordiska länderna.

– När de första uppmärksammade fallen inträffade saknade vi till och med ett språk för att beskriva hedersrelaterat våld. Sedan dess har frågan fått allt större uppmärksamhet och lett till förändringar i både lagstiftning och arbetssätt. Samtidigt behöver vi diskutera vilka konsekvenser utvecklingen får för dem som är utsatta, säger Rúna Baianstovu.

Balans mellan erkännande och stigmatisering

En central fråga som Rúna Baianstovu lyfte fram är hur samhället kan arbeta mot hedersrelaterat våld utan att bidra till stigmatisering av grupper eller individer. Enligt henne riskerar stigmatisering att göra det svårare för utsatta personer att söka och få stöd.

– Vi behöver erkänna den särskilda utsatthet som kan finnas i hederskontexter, men samtidigt vara medvetna om riskerna om vi gör det på ett sätt som inte stämmer överens med människors egna erfarenheter och upplevelser, säger hon och fortsätter:

– Om människor känner att de riskerar att bli utpekade eller missförstådda blir det svårare att nå dem med stöd och hjälp. Det är en utmaning som vi behöver ta på allvar.

Skillnader mellan de nordiska länderna

Diskussioner om hur samhället ska balansera mellan att uppmärksamma särskilda former av utsatthet och att undvika stigmatisering pågår i hela Norden. Skillnaderna handlar däremot främst om hur länderna har valt att organisera sitt arbete mot hedersrelaterat våld.

– Sverige skiljer ut hedersrelaterat våld från det övriga arbetet mot våld mot kvinnor, medan Istanbulkonventionen, som ska förebygga och bekämpa våld mot kvinnor, förespråkar ett mer sammanhållet arbete. I ljuset av att Sverige ratificerade konventionen 2014 är den utvecklingen bekymmersam, säger Rúna Baianstovu.