Ny KBT-behandling ska hjälpa människor att hantera ilska

Vården behöver bli bättre på att känna igen olika typer av ilskeproblem, menar Enligt Johannes Larsson.
En del håller masken när de blir arga, men fortsätter att koka inombords. Nu utvecklas en KBT-behandling vid Örebro universitet för den tysta ilskan.
– Målet behöver inte vara att sluta känna ilska, utan att lära sig hantera och uttrycka den på ett sätt som fungerar bättre, både för en själv och för andra, säger Johannes Larsson, doktorand i psykologi vid Örebro universitet.
I sin avhandling Silent Rage: Understanding and Treating Maladaptive Anger Inhibition undersöker Larsson människor som håller tillbaka sin ilska utåt men fortsätter att känna den inombords. De kan undvika konflikter, men ändå älta det som hänt i timmar eller dagar.
– Det kan exempelvis handla om någon som har svårt att hantera konflikter och som, i stället för att uttrycka sitt missnöje, tyst går därifrån med knutna nävar i fickorna, säger han.
Det saknas en vedertagen definition av problematiskt undantryckande av ilska, och därför vet man inte hur vanligt det är i befolkningen. I en studie kunde ungefär 17 procent av dem som sökte internetbaserad ilskebehandling klassificeras som personer med huvudsakliga problem med att hålla tillbaka sin ilska.
Tidigare forskning har kopplat långvarigt och oflexibelt undantryckande av ilska till bland annat psykisk och fysisk ohälsa, smärta och problem i nära relationer. Forskarna ser det som en ond cirkel där den kroppsliga anspänningen och det efterföljande ältandet bryter ner välbefinnandet över tid.
Ältandet kan få ilskan att blossa upp igen
I ett experiment undersökte forskargruppen vad som händer när människor försöker undertrycka sin ilska. Strategin kunde minska ilskan på kort sikt. Men när deltagarna fortsatte att älta det som hänt ökade både ilskan och hjärtfrekvensen på nytt, nästan till nivåerna under den ursprungliga provokationen.
Fyra veckors KBT via nätet
Den nya internetbaserade KBT-behandlingen pågår under fyra veckor och innehåller strategier för känsloreglering, konstruktiv kommunikation och för att bryta negativa tankemönster och långvarigt ältande.
I en pilotstudie med 38 deltagare sågs stora minskningar av problematiskt undantryckande av ilska och förbättringar i förmågan att uttrycka ilska konstruktivt. Behandlingen uppfattades som trovärdig och få negativa sidoeffekter rapporterades. Resultaten är dock preliminära och behöver prövas i en större studie.

En uppmärksammad observation var att 90 procent av deltagarna var högutbildade kvinnor. Tidigare forskning tyder på att kvinnor i vissa sociala situationer kan ha större benägenhet att hålla tillbaka sin ilska, men det behövs mer kunskap om vilka som söker hjälp för den här typen av problem.
Nästa steg är en planerad randomiserad kontrollerad studie under ledning av professor Hugo Hesser. Där ska den nya behandlingen jämföras med en tidigare behandling med fokus på känsloreglering. Målet är att rekrytera 240 deltagare.
Att uttrycka ilska utan att agera ut
Enligt Johannes Larsson behöver vården bli bättre på att känna igen olika typer av ilskeproblem. Han vill också utmana föreställningen att ilska minskar genom att skrika eller slå på saker.
– Att exempelvis låta någon slå på en boxningssäck när personen är fly förbannad, i syfte att få utlopp för sin ilska, tenderar snarare att förstärka ilskan och aggressiviteten än att minska den, säger han.
Målet är i stället att kunna uttrycka ilska konstruktivt och hantera det som ligger bakom den – exempelvis en konflikt – utan att skada sig själv eller andra.
Om studien – den tysta ilskanFyra veckor på nätet.
- Behandlingen kombinerar strategier för att reglera känslor, minska ältande och bli bättre på att uttrycka ilska konstruktivt. Den genomförs med stöd av en terapeut.
- I pilotstudien deltog 38 personer, varav nästan nio av tio var kvinnor.
- Efter behandlingen rapporterade deltagarna mindre problem med att hålla tillbaka ilska, mindre ältande och bättre förmåga att uttrycka ilska.
- Vid uppföljningen efter tre månader sågs ytterligare, men mindre, förbättringar.
- Deltagarna var överlag positiva till behandlingen och få negativa sidoeffekter rapporterades. Eftersom det var en pilotstudie behövs en större, randomiserad studie för att säkrare kunna bedöma behandlingens effekt.
Text: Maja Eriksson
Foto: Maja Eriksson