Så hamnade OS-mästarens berömda marmorstaty i en damm i Örebro

I september 1945 är det äntligen dags för invigning av ett omtalat konstverk. Det är många konstintresserade på plats, och i vimlet är det lätt att se konstnären själv, Gustaf Nordahl. Han har en karaktäristisk burrig, otämjd frisyr och en lång ljus rock.

Nordahl är inte så mångordig om sina verk. Det här ska bli ett av hans allra mest berömda och det finns kanske en och annan i publiken som har hoppats på en lång och lärd förklaring om vad han egentligen menar med statyn. Men det finns ingen dold innebörd. Han har velat ”göra en människa”, förklarar han med ljus röst på sin lite långsamma Helsingborgs-dialekt.

Invigningen sker högt upp på Söder i Stockholm, för det är där den lysande vita statyn, "Kraka", ska stå och blicka ut över Stockholm. Hon är beställd av Hantverksinstitutet, som är närmaste granne. 

Redan 1941 har konstrådet utlyst en tävling, där 91 bidrag kommer in. Hösten 1942 står det klart att det är Gustaf Nordahls bidrag som juryn fastnat för. 

Men att få klart verket tar tid.

När han börjar på sin staty ser Tyskland och dess allierade ut att vinna andra världskriget. Utländska varor, som italiensk marmor, är svåra att komma över. Det kan vara en orsak till materialvalet: ett tungt block Ekebergsmarmor från Närke.

När det är dags att låta täckelset falla från Kraka 1945 har alltså åren gått och världen förändrats. Tyskland har kapitulerat några månader tidigare. Det är fred och återigen finns en framtidstro.

Statyn passar tidsandan perfekt och får mycket beröm i pressen under hösten.

”Ett praktfullt utropstecken”, skriver Stockholms-Tidningen.

”Från den ursprungliga lite tafatta skissen har han arbetat sig fram till en spänstig och energisk formgivning utan att tappa bort det drag av lugn innerlighet, som gav skissen dess charm”, konstaterar Svenska Dagbladet.

Dagens Nyheter kallar Kraka ”ett konstverk av rang. Figuren är vackert uppbyggd, är ren och känslig i linjerna och förenar fin känsla för modellen, verkligheten, med sinne för materialet och dess behandling.”

– En enkel och monumental bild av den eviga ungdomen och den oförstörbara skönheten, säger Åke Wiberg, ordförande i Statens konstråd vid avtäckningen.

Det kommer att visa sig att han har helt fel.

Den här skönheten kommer att förstöras.

Kraka – en saga med extra allt

Kraka kommer att följa Gustaf Nordahl genom livet. Han kommer gång på gång att göra nya versioner av konstverket, som skildrar en del av en saga med extra allt ur den nordiska mytologin.

Trots att berättelsen innehåller ond bråd död, en förtrollad tröja och ett barn som föds med en orm avbildad i ena ögat är det en annan scen som ofta har återberättats. Det är stycket där den mäktige Ragnar Lodbrok vill se om Kraka bara är snygg eller om hon är smart också.

Han ber henne komma till honom. Hon ska varken vara påklädd eller naken, varken hungrig eller mätt, varken ensam eller i sällskap.

När Kraka dyker upp har hon klätt sig i ett nät, har en lök i munnen och kommer med en hund vid sin sida. Det slutar med giftermål och tre gemensamma barn.

Löken och hunden syns inte till i någon av Nordahls statyer. Men nätet finns där, både i den vackert placerade statyn från 1945 i Stockholm och i senare versioner.

OS-förberedelser – omgiven av Krakor

I december 1947 besöker Dagens Nyheter Gustaf Nordahl i den stora villa i Saltsjöbaden som han köpt för att få en större ateljé. Han arbetar då på det som ska bli hans bidrag till nästa års OS i London.

Runt honom finns Kraka. Redan i trädgården möts man av en kopia. Inne i huset finns också ett par versioner.

I taket på övervåningen har ett fönster byggts in, och ljuset strilar ner över den nya statygruppen. Det är en ung flicka och pojke som står tillsammans. Verket ska heta ”Hyllning till Ling” och är tillägnat den svenska gymnastikens fader.

– För mig är människokroppen det väsentliga, den vill jag arbeta med och komma så nära som möjligt. Jag strävar efter att göra den precis som den är, nå en självklar enkelhet i form och attityd, fånga muskelspel i olika ställningar och funktioner, säger Gustaf Nordahl.

Fascinationen över människokroppen har han haft med sig hela livet. Han försöker själv vara så sund som möjligt, går skogspromenader, kliver upp vid femtiden på morgonen, dricker ingen alkohol och blir tidigt vegetarian i en tid när det är ovanligt och udda.

– Som grabb brukade jag ligga vid badhusen och titta på de nakna kropparna. Det var naturligtvis inget medvetet studium, men intresset måste ha funnits där redan då, och sedan har det bara växt med åren. Människokroppen är det bästa motiv jag vet. Ansiktet också. Men roligast är det med hela kroppen, berättar han senare i en intervju med Svenska Dagbladet.

Hård kamp vid OS i skulptur

Året efter, 1948, visas så statyn upp vid de första olympiska spelen efter kriget.

Temat, hyllningen till Ling, dyker även upp på ett annat håll under OS. Utanför tävlan har en jättelik trupp på 400 svenska gymnaster rest till London för att visa upp hur Ling-gymnastik leder till ”hälsa, skönhet, styrka och lycka”, som, det står i den officiella skildringen av OS i London. Truppen visar upp sig inför starten av maratonloppet och fotbollsfinalen. Den senare vinner Sverige, inte minst tack vare skyttekungen Gunnar Nordahl och hans bröder Bertil och Knut.

Även för Gustaf Nordahl ska det gå lysande.

Hans staty ställs ut på Victoria and Albert Museum den 15 juli – 14 augusti, tillsammans med alla andra tävlande bidrag. En affisch med en häcklöpare fryst i ögonblicket när han flyger över häcken används för att dra publik till utställningen

OS i konst är en bedömningssport, med många och spridda grenar. Det tävlas i allt från poesi till stadsplanering.

I flera av klasserna tycker juryn att den konstnärliga kvaliteten är för låg för att dela ut en guldmedalj. Den som är bäst i grenen ”reliefer” får gå från tävlingen med en bronsmedalj.

Men i tävlingen för statyer är det hård kamp om medaljerna. Hela sju hedersomnämnanden delas ut till välgjorda verk som inte hamnar på pallen. Frankrikes bidrag får brons, hemmanationen Storbritannien silver – och Sverige guld.

Gustaf Nordahl blir svensk guldmedaljör i OS-grenen staty, den sista någonsin.

En debatt bryter ut efter tävlingen om konstnärerna bryter mot den amatörregel som då fortfarande finns kvar. De tjänar ju pengar på sitt konstnärskap. Det leder till att utställningen i London är sista gången det tävlas i konst vid OS.

Och Kraka då? Hon fortsätter att pryda sin plats med gamla söderkåkar runt omkring och utsikt över ett växande Stockholm. Det har funnits viss oro för att hon inte ska klara av det utsatta läget, där hon får handskas med vindar, regn och snö. Men hittills har allt gått alldeles utmärkt.

Fylleri i buskarna och ligistbråk

Sommaren 1960, 15 år efter avtäckningen, finns Kraka på bild i Expressen.

Hon ligger i ett buskage på marken nedanför sin sockel. Under den korta rubriken ”DUMT” skriver tidningen: ”Några personer roade sig tydligen i Hantverksinstitutets park natten till onsdagen. Med förenade krafter lyckades de välta omkull marmorskulpturen ”Kraka” som sattes upp där 1945.”

Svenska Dagbladet konstaterar att konstverket inte fick några större skador. Men det är tydligt att miljön runt Kraka har blivit farligare på femton år: ”Institutet har tidigare haft besvär med olika element som hållit till i parken och så även nu. Det gäller såväl på dagarna som kvällar och nätter. Ligistbråk har inte varit ovanliga, fylleri i buskarna förekommer etc.”

Det är fyra år kvar till statyn ska förstöras.

Kraka klottras ner

I september 1945 har Kraka avtäckts under högtidliga former. I september 1964 når nyheten om att statyn vandaliserats allmänheten. Flera tidningar rapporterar, en av dem är Aftonbladet:

”Skulpturen ”Kraka”, som står på Glasbruksklippan utanför statens hantverksinstitut, har genom grov åverkan i det närmaste totalt förstörts.

Okända nidingsdådare har smetat ner skulpturen med spritfärg som används i textpennor. Försök att tvätta bort färgen har varit fruktlösa, varför ett stenhuggeri fick i uppdrag att slipa bort färgen. Men då förstördes konstverkets patina. Nu återstår endast en total omhuggning av ”Kraka”.”

Den svarta färgen från spritpennorna har trängt djupt in i Ekebergsmarmorn. Stenhuggeriets arbete har dessutom förvärrat allt. Räddningsaktionen har ställt till med större skada än klottret.

Gustaf Nordahl får ta tillbaka sin staty och hugga bort delar av den. Kraka får helt enkelt banta. Som tur är har originalet varit ganska väl tilltaget, så det finns möjlighet att skapa en smalare staty, med mindre kropp och frisyr. Den höga 40-talsvolymen i håret försvinner och ersätts av ett stramare uttryck.

Kraka lämnar Stockholm

1969 står Kraka uppställd igen. För säkerhets skull inomhus, i Nationalmuseums café.

Dagens Nyheter rapporterar att statyn ska ut och resa:

”Först ska hon bo någon tid på Karolinska institutets anatomiska och histologiska institution, ett skönt åskådningsmaterial, och sen ska hon pryda universitetet i Örebro.”

Det är oklart exakt när Kraka får sin plats på Högskolan i Örebro, men enligt Örebro kommun ska det ha skett 1977. Det är då Högskolan i Örebro bildas genom att universitetsfilialen, förskollärarseminariet, Gymnastik- och idrottshögskolan och Socialhögskolan slås samman.

Där får statyn plats i en egen damm – och vandaliseras igen 1980. Den gången går det lyckligtvis att rädda Kraka.

Runt statyn växer sedan ett allt större campus fram. Från att ha stått i utkanten blir Kraka en mittpunkt på campus. Hon passeras ständigt av människor på väg, får ett nybyggt Kårhus som granne 1991 och blir utsikten från rektors kontor när Entréhuset byggs bakom henne till omvandlingen från högskola till universitet 1999.

Kraka finns i fler städer

Gustaf Nordahl dör 1992, 89 år gammal, men hans verk går att se på många platser. En hyllning till Ling, den OS-segrande statyn, står vid huvudentrén till Gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm. En bit bort står hans staty av just Pehr Henrik Ling.

Kraka finns på flera platser, bland annat i bronsversioner i Lund, Varberg, Stockholm och Eskilstuna. Ett Kraka-huvud förvaras på Nationalmuseet i Oslo och en drygt meterhög Kraka i sandsten såldes för några år sedan på auktion. Även andra verk av Gustaf Nordahl har klara likheter med Kraka, unga kvinnor som står i ungefär samma position. De saknar dock fisknätet i högerhanden.

Den ursprungliga Kraka, i sin nedbantade version, går bara att se på Örebro universitet. Ekebergsmarmorn, som bröts mindre än två mil bort, har med åren bytt färg från vitt till grått. Utsikten är numera över campusområdet i Örebro i stället för Stockholm.

Här är hon idag så självklar att saker i närheten har fått hennes namn.

Dammen hon står i kallas Krakadammen, restaurangen med utsikt över skulpturen heter Kraka – och hela den öppna yta som omger statyn har numera namnet Krakatorget.