Den svenska naturessän

Svensk naturprosa är, som Staffan Söderblom påpekat, svårbestämd – ”allt för personlig för att vara facktext, allt för saklig för att vara dikt”. Det är en genre som på många sätt befinner sig i gränslandet – mellan fakta och fiktion, naturvetenskap och skönlitteratur, universell förklaring och singulär upplevelse. Därtill pendlar den såväl geografiskt som tematiskt mellan det lokala och det globala, hembygden och världslitteraturen, det platsbundna och det allmänmänskliga. I engelskspråkiga sammanhang äger ”nature writing” kanske en större självklarhet, och genren har i internationell litteraturvetenskap blivit högaktuell med det nyväckta intresset för klimat och ekologi, ekokritik och idén om antropocen.
       Kanske har, som en konsekvens av det anglo-amerikanska teoretiska och metodologiska inflytandet, den svenskspråkiga naturessäistiken emellertid kommit i skymundan för en traderad kanon med återkommande namn som Emerson, Thoreau och Leopold. I svensk litteraturvetenskap har märkligt nog den svenskspråkiga naturessän förblivit understuderad, trots att den kan sägas bilda en obruten linje åtminstone från Carl von Linné till samtida representanter som Kerstin Ekman och Helena Granström. Många framstående svenska författarskap har i betydande grad ägnats åt naturessäistiken, från August Strindbergs till Harry Martinsons. Därtill kommer vad som kanske kan kallas en ”mindre” naturessäistisk kanon bortom litteraturhistorieskrivningens allfarvägar – tänk vällästa men litteraturvetenskapligt outforskade namn som Albert Viksten, Sven Rosendahl, Gunnar Brusewitz, Göran Bergengren.
       Utifrån det nyväckta internationella intresset för naturprosa som litterär genre vill vi nu uppmärksamma och återupptäcka den svenska naturessäistiska traditionen. Därför välkomnar vi papers och presentationer kring exempelvis dessa och andra relevanta ämnen:

• naturessän som genre
• historiska och komparativa perspektiv
• särskilda författare
• ekokritiska perspektiv
• naturessän och naturvetenskapen
• urbana miljöskildringar
• naturessän i andra medier (t.ex. måleri, fotografi, film)
• naturessän i undervisningen
• naturprosa i barn- och ungdomslitteratur

Huvudtalare/keynote:

Helena Granström är författare och kulturskribent, magister i teoretisk fysik och licentiat i matematik, som i sina verk väver samman skönlitterära, naturvetenskapliga och civilisationskritiska uttryck. Hon debuterade med essäboken Alltings mått (2008) och har bland annat givit ut en versroman om kvantfysik (Osäkerhetsrelationen, 2009) och den teknikkritiska idéboken Det som en gång var (med fotografen Marcus Elmerstad, 2016).

Välkomna!

Pär-Yngve Andersson
Carina Lidström
Erik van Ooijen

Konferensen arrangeras med ekonomiskt stod från Åke Wibergs stiftelse och Magnus Bergvalls stiftelse.