Barn lever länge med rädsla för våldsamma pappor
– Inget av barnen vi träffade sa att de ville träffa sin pappa, och det var flera som inte ville ha någon kontakt över huvud taget, säger Sara Thunberg.
Barn som utsätts för våldsamma pappor lever med rädsla att utsättas på nytt – långt efter att de flytt från det våldsamma hemmet. De förlorar inte bara sina hem utan också sina identiteter.
– De är genuint rädda för att pappan ska hitta dem igen, säger Sara Thunberg vid Örebro universitet.
Studie Fear and loss: Violent fathers’ impact on children’s and mothers’ lives after fleeing from home är publicerad i Childrens and Youth Services Review volym 175.
Hon har tillsammans med Linda Arnell intervjuat 13 barn mellan 7 och 17 år samt 14 mammor till barn mellan 0 och 6 år. Alla deltagarna har tvingats fly våld i hemmet på grund av våldsamma pappor eller styvpappor, och hälften av dem levde fortfarande på skyddat boende när intervjuerna gjordes.
– Våldet lever kvar i barnen även om de är placerade på skyddat boende. De är tydliga med att erfarenheten av våld inte tar stopp för att man inte lever med personen, och det finns alltid en rädsla att man ska bli röjd och utsatt igen, säger Linda Arnell.
Fokus i studien ligger på barnens upplevelser och de mammor som deltagit har uttalat sig för barnens räkning. Några hade bott på skyddat boende i tre månader innan intervjuerna gjordes och andra hade lämnat det våldsamma hemmet flera år tidigare.
Forskarna hittar två huvudteman i barnens upplevelser. Dels är de rädda för fortsatt våld och umgänge med pappan. De känner också en stark förlust av sina hem, sociala relationer, och identiteter.
– Barnen förlorar sina hem i ett första steg när de tvingas till en ny plats, och det är svårt att försöka skapa något nytt när det finns en ständig risk att bli röjd. Det finns alltid en väska packad om man behöver fly igen, säger Sara Thunberg.
Enligt barnkonventionen ska barnets bästa alltid beaktas vid beslut som rör barn. Men forskarna anser att man i vissa fall lägger mer vikt på föräldrarnas rätt att träffa sina barn än vad som är bäst för barnet.
– Vi ser inte de individuella barnen och deras situation, framförallt när det gäller våld. Gemensam vårdnad kan vara det bästa men vi kan inte utgå från att det är det i alla situationer, säger Linda Arnell.
– Inget av barnen vi träffade sa att de ville träffa sin pappa, och det var flera som inte ville ha någon kontakt över huvud taget, tillägger Sara Thunberg.
Barnen och deras mammor upplever ofta en orättvisa i att de tvingas fly. Med skyddade identiteter blir det svårt att skapa nya sociala kontakter, och de kan inte uppge för nya kompisar var de bor. Om pappan dessutom har umgängesrätt med barnet tvingas det till komplicerade resor genom Sverige för att inte avslöja sin nya hemadress.
Sara Thunberg är docent i socialt arbete vid Örebro universitet och Linda Arnell är docent i socialt arbete vid Umeå universitet.
Text: Mikael Åberg
Foto: Jesper Mattsson