Elever lär sig mer på idrotten – när de får tid att öva

Svenska elever får ofta prova många olika aktiviteter på idrotten, medan det finns mindre tid för fördjupning. Robin Lindgren Fjellners forskning visar att det finns andra sätt att undervisa.
När undervisningen i idrott och hälsa utgår från elevernas egna mål och de övar under en längre tid ökar möjligheten att utvecklas. Det visar en ny avhandling från Örebro universitet.
– När elever upplever sig som skickliga tycker de också att undervisningen blir meningsfull, säger forskaren Robin Lindgren Fjellner.
Här kan du ta del av Robin Lindgren Fjellners avhandling The educational value of pedagogical models in physical education: A didaktik perspective.
Ge eleverna frihet att påverka vad de ska kunna – och låt dem öva målmedvetet under längre tid. Det är kärnan i kroppsövningsmodellen, en pedagogisk modell som står i fokus i en ny avhandling av Robin Lindgren Fjellner, doktor i idrottsvetenskap vid Örebro universitet. Resultaten pekar på att undervisningen blir mer meningsfull när elever känner att de utvecklas – och att lärandet faktiskt kan förbättras när variationen i undervisningen minskar.
– I Sverige har ämnet idrott och hälsa länge präglats av att elever får prova många olika aktiviteter, men ofta utan tillräcklig tid för att utveckla sin kompetens. Min forskning visar att det finns andra sätt att undervisa, säger Robin Lindgren Fjellner.
Göra volt, jonglera – eller spela badminton
I studien arbetade fyra lärare med modellen under 10–17 lektioner tillsammans med totalt 101 elever. Varje elev valde ett rörelsemål – exempelvis att stå på händer, göra en volt, jonglera eller spela badminton – som de ville utveckla sina kunskaper inom. Därefter fick de öva strukturerat, dokumentera sin utveckling och analysera sina rörelser med stöd av läraren.
– Jag trodde att eleverna skulle bli uttråkade efter ett stort antal lektioner, det var även något lärarna lyfte fram, men många elever ville fortsätta med sina egna valda rörelsemål eftersom de kände sig mer kompetenta.
För lärarna innebar modellen ett nytt sätt att tänka – men inte ett främmande arbetssätt. De kände igen delar som målsättning och träningsdagböcker. Samtidigt uppstod vissa utmaningar för lärarna att hitta en balans i hur fritt de kunde låta eleverna arbeta. Trots att eleverna arbetade mot olika rörelsemål blev klassrummet inte så splittrat som man kunde tro – många elever inspirerades av varandra och valde liknande rörelser.
– Det viktiga är att skilja på aktiviteterna – rörelsemålen – och det gemensamma undervisningsinnehållet. Oavsett vilken rörelse eleverna valt fick de öva att planera, analysera och värdera sin rörelseutveckling – moment som var gemensamma för alla, säger Robin Lindgren Fjellner.
Pedagogiska modeller kan stärka idrottsämnet
Sammantaget visar avhandlingen att pedagogiska modeller som kroppsövningsmodellen kan stärka idrottsämnets utbildningsvärde – exempelvis genom att öppna upp för nya pedagogiska praktiker för lärare som betonar undervisning och lärande.
– Pedagogiska modeller är väletablerade internationellt, men fortfarande ovanliga i Sverige. Min förhoppning är att forskningen kan bidra till att de integreras i lärarutbildningen och används mer i skolans praktik, säger Robin Lindgren Fjellner.
Text: Anna Lorentzon
Foto: Anna Lorentzon