Forskningen om mikroplast fortsätter: ”Målet är att hitta metoder för miljöövervakning

Anna Kärrman, Anna Rotander och Mikael Molin från Umeå marina forskningscentrum, tömmer pumpen som filtrerat mikroplats i tre olika storlekar.

Anna Kärrman, Anna Rotander och Mikael Molin från Umeå marina forskningscentrum, tömmer pumpen som filtrerat mikroplats i tre olika storlekar.

I mars 2019 kom den första vetenskapliga översikten av mikroplast i de stora svenska sjöarna.
Anna Rotander och hennes kolleger har sedan dess fortsatt forskningen, bland annat som en del av ett större EU-projekt.
– Målet på sikt är att hitta metoder att ha mikroplast som en del av miljöövervakningen, säger hon.

I mars 2019 presenterades rapporten om förekomsten av mikroplast i de stora svenska sjöarna Vänern, Vättern, Mäklaren och Hjälmaren. Den visade bland annat att halten av de små plastpartiklarna var högst vid sjöarnas tillflöden, som Munksjön vid Vättern och Svartåns mynning i Hjälmaren.

Anna Rotander och kollegorna Anna Kärrman och Mattias Bäckström konstaterade då att nästa steg var att spåra källorna, ett arbete som tog ett första steg under 23 veckor 2018, med provtagningar i Svartån vid bron utanför ”Naturens hus” i Örebro.

 – Ett syfte var att se om det går att spåra varifrån partiklarna kommer. Stämmer det till exempel att plast från konstgräsplaner också letar sig ner i sjöar och vattendrag? Eller fastnar de i dagenvattenbrunnarna?

Forskarna mätte och klassificerade plastpartiklar i vatten från reningsverket och dagvatten som rinner ut i Svartån.

 – En del kom sannolikt från förpackningar, en del kan vara råvaror i industrin, och en del från rengöringsprodukter. Men för det allra flesta partiklar går det inte att säga något om ursprung, säger Anna Rotander.

Anna Rotander vid bron över Svartån vid Naturens hus

– Än så länge vet vi inte tillräckligt mycket för att ha underlag för en miljöövervakning av mikroplaster, men om fem år har vi förhoppningsvis kommit en bit, säger Anna Rotander.

En studie gjordes i samarbete med Naturvårdsverket, den myndighet som har uppdraget att verkställa den svenska miljöpolitiken.

Nästa steg i detta detektivarbete är att närma sig källorna, och forskarna väntar nu besked om pengar till vidare studier.

 – Örebro en typisk stad, med utsläpp från industrier och hushåll som är representativt för svenska städer, konstaterar Anna Rotander.

Örebro kommun har också en drivkraft att spåra källorna, för att kunna sätta in åtgärder, anpassade efter orsaken till utsläppen. Det kan till exempel handla om att byta ut en produkt, ändra teknik eller sätta in filter. 

Anna Rotander och hennes kollega Anna Kärrman deltar också i ett EU-projekt, Response, som samlar 13 forskargrupper från olika länder i EU för att kartlägga förekomsten av mikroplast i haven.

 – Vi vet att det finns mikroplast i haven, men inte hur mycket. Halten kan vara ett problem i vissa ekosystem och nu vill vi undersöka om årstiden också spelar roll för påverkan på fiskar, musslor och andra djur, säger Anna Rotander.

Pumpen, här i Holmsund utanför Umeå, fångar upp mikroplast ner till 10 mikrometer. Pumpen användes sedan i Belgien och är nu på väg till Bordeaux.

Pumpen, här i Holmsund utanför Umeå, fångar upp mikroplast ner till 10 mikrometer. Pumpen användes sedan i Belgien och är nu på väg till Bordeaux.

Hon och Anna Kärrman var nyligen utanför Sundsvall för att samla in vattenprover. I augusti förra året gjorde de samma sak utanför Umeå och täcker på så sätt in två säsonger i det hav i Europa som har näst intill sött vatten.

 – Vi var i Umeå efter tillväxtfasen under sommaren, fisken hade ynglat av sig och turistsäsongen var över. I Sundsvall upprepade vi samma prov med helt andra temperaturer och förhållanden i vattnet.

Haven - en ständig rörelse

EU-projektet mäter även förekomsten av mikroplast i havslevande djur som musslor och i det svenska fallet, i abborrar. Koncentration, form, närhet till industrier och förekomsten i bottenslam och vattendjup är några av parametrarna som matas in i en gemensam databas.

Mätningarna är komplexa. Haven är i ständig rörelse och mikroplasterna variera med strömmar, regn, stormar och årstider - för att bara ta några exempel. Mätinstrumenten spelar också en roll. Örebroforskarna har en typ av pump som nu också ska användas vid Atlantkusten i Frankrike och Belgien, i Danmark och Estland.

 – Vi arbetar med att utveckla provtagningsmetoder med målet att harmonisera sätten att analysera. Idag är skillnaderna och osäkerheten stora, säger Anna Rotander.

Anna Rotander tar prover på östersjömusslan Macoma Balthica från havet utanför Sundsvall.

Anna Rotander tar prover på östersjömusslan Macoma Balthica från havet utanför Sundsvall.

Ytterligare ett steg i EU-projektet är att toxikologer ska analysera vilka gifter som mikroplasterna bär på och riskerar att släppa ifrån sig när de blir ”mat” till vattenlevande djur.

I förlängningen av denna forskning finns en reglerad övervakning av mikoplaster, precis som vi idag mäter till exempel halter av giftiga tungmetaller och PCB.

 – Än så länge vet vi inte tillräckligt mycket för att ha underlag för en miljöövervakning av mikroplaster, men om fem år har vi förhoppningsvis kommit en bit, säger Anna Rotander

Planen var att detta EU-projekt skulle avslutas 2023, men kan försenas med anledning av pandemin.

Text: Maria Elisson
Foto: Privat

”Response” är en del i EU: strategiska satsning på forskning och innovation för hållbara hav, JPI Oceans.

I ett tidigare delprojekt, Ephemare, deltog Steffen Keiter, forskare i ekotoxikologi och andra forskare vid Örebro universitet. Uppdraget var att undersöka om mikroplaster i haven kan överföra miljögifter till djur.

Steffen Keiter fortsätter tillsammans med Arslan Hashmi, Maria Larsson, Anna Rotander och Anna Kärrman forskningen inom ”Response” som alltså är en förlängning av ”Ephemare”