Barn som bevittnat våld mot mamma behöver särskilda insatser
De barn som bevittnat våld mot mamma behöver hjälp, eftersom risken annars är stor att de drabbas av psykisk traumatisering. Ny forskning från universiteten i Göteborg, Karlstad, Örebro och Uppsala visar att barnen kan må bättre om våldet upphör och om de får särskilda stödinsatser riktade mot barn. Resultaten presenteras i en rapport som idag lämnas till regeringen.
På uppdrag av Socialstyrelsen har en tvärvetenskaplig forskargrupp från Göteborgs, Karlstads, Örebro och Uppsala universitet utvärderat olika stödinsatser i Sverige för barn som bevittnat våld mot sina mammor. Resultaten presenteras i rapporten ”Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma – Resultat från en nationell utvärdering”.
– Med tanke på hur dåligt många av de här barnen mår är det viktigt att det finns fungerande stöd för dem att få inom både socialtjänst och barnpsykiatri i varje kommun, säger Åsa Källström Cater, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet.
I rapporten beskrivs vad 295 barn bevittnat och själva utsatts för, deras familjesituation och deras hälsa och välbefinnande före stödinsatsen och ett år efteråt. De flesta barnen i studien hade upplevt mannens (oftast pappans) våld hela sitt liv.
– Men även ett barn som upplevt enstaka våldstillfällen mot sin förälder och vars föräldrar har separerat kan vara i behov av professionellt stöd, säger Åsa Källström Cater.
Stöd ger minskade problem
Resultaten visar att de barn som haft kontakt med verksamheter med insatser direkt riktade till barn – det vill säga verksamheter som erbjöd grupprogram eller individuellt stöd till barn som bevittnat våld mot mamma eller barn- och ungdomspsykiatrin – fick en minskad problembelastning efter ett år. Effekten var dock liten och barnen mådde enligt mammorna fortfarande sämre än barn ’i allmänhet’. Symtomens inflytande över barnens vardagsliv minskade, framför allt för barnen som haft kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin. Barnen som fått direkt stöd hade lättare att handskas med känslor av ilska, rädsla och förtvivlan.
Barn som hade haft kontakt med socialtjänsten eller kvinnojourer utan direkt stöd riktat till barnen fick däremot inte färre symtom, eller bättre förmåga att hantera sina känslor och symtomens påverkan på barnens vardagsliv ökade.
– Det är viktigt att de här utsatta barnen uppmärksammas så att barn som själva utvecklat problem erbjuds insatser, eftersom vi funnit att de har nytta av dem, säger Anders Broberg, professor vid Göteborgs universitet.
– Ett av studiens viktigaste resultat är att om inte våldet i familjen upphör så har barnen svårt att tillgodogöra sig stödinsatserna. Därför behöver också åtgärder som bidrar till att våldet upphör prioriteras, säger Åsa Källström Cater.
Bättre kunskap krävs
Mer än 60 procent av barnen hade – förutom att de bevittnat våld mot mamman – själva utsatts för våld av förövaren, oftast barnets biologiska pappa. Trots att det var vanligt att barnet hade regelbundet umgänge med pappan som utsatt mamman och ibland även barnen för våld, såg forskargruppen att det ofta saknades strukturerade riskbedömningar. Kunskapen om hur risk- och skyddsbedömningar ska göras när barn upplevt våld mot mamma behöver förbättras avsevärt, i synnerhet inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin som träffar merparten av dessa barn, poängterar forskarna.