I Iris Murdochs romaner står egoismen i vägen för det goda

Romanen kan undvika filosofins abstrakta tänkande och dess krav att hitta sanna svar och istället resonera runt moraliska dilemman på ett verklighetsnära sätt.
– Iris Murdochs moralfilosofiska intentioner kommer till sin rätt i romanens form eftersom romanerna inte är regelstyrda utan kan spegla livets ofullständighet, säger Anna Victoria Hallberg, som skrivit en avhandling i litteraturvetenskap vid Örebro universitet.

Anna Victoria Hallberg har i sin avhandling undersökt hur den brittiska författaren och moralfilosofen Iris Murdoch använder romanens form för att göra moralfilosofiska tankar mer lättillgängliga.

Iris Murdoch använder inte bara moralfilosofiska problem i allmän mening i romanernas handling och i sina konstnärliga motiv, utan de insikter som drabbar karaktärerna överensstämmer med författarens egna moralfilosofiska ideal.

Sätter sig själv och sitt eget bästa främst

– Iris Murdoch anser att vi intuitivt vet vad som är rätt och att vi dras till det goda – förutom när vi är förblindade av egoism men problemet är att vi är det nästan hela tiden, säger Anna Victoria Hallberg.

Iris Murdoch illustrerar detta i sina romaner genom karaktärer som kämpar med andliga och moraliska dilemman. Romanfigurerna, som både i tanke och i handling sätter sig själva och sitt eget bästa främst, möter olika prövningar, som förändrar både deras liv och självbild.

– Utveckling kännetecknar moralfilosofin och huvudpersonens liv blir en illustration av det. Men det blir inte en utveckling som vi följer till en slutpunkt utan när vi tror att vi har nått fram och förstått vänder Murdoch upp och ner på allt. Både som romanförfattare och moralfilosof avvisar hon idén att man kan komma till ett slags bokslut utan menar att det istället handlar om en ständigt pågående kamp.

En filosofisk romanförfattare

Anna Victoria Hallberg vänder sig mot en av de tydligare tendenserna inom tidigare forskning, som hävdat att Iris Murdoch inte skriver filosofiska romaner.

– Tidigare forskning har lutat sig mot hennes egna uttalanden om att hon inte är en filosofisk författare. Hon förkastar det existentiella ”schema” som hon sammankopplar den filosofiska romanen med.

– Jag anser att man har lagt för stor vikt vid Murdochs egna uttalanden i intervjuer och jag har försökt att visa att hon i allra högsta grad är en filosofisk romanförfattare – men en alldeles egen sådan. Hennes dubbla praktik som romanförfattare och moralfilosof gör hennes romaner till hybrider.

Text: Linda Harradine