Miljögifter når oss genom maten

Fluorämnen är kemikalier som i dag finns i de flesta människors blod över hela världen. Miljökemisten Ingrid Ericson Jogsten vid Örebro universitet ville därför tar reda på hur de tar sig in i människokroppen. Hennes studie visar att även om fluorämnen finns överallt runt omkring oss, är det framför allt genom maten som vi exponeras för dessa miljögifter.

Tack vare ekonomiskt stöd från en regional spansk myndighet fick Ingrid Ericson Jogsten en unik möjlighet att kartlägga exponering för fluorämnen hos en del av befolkningen i området. Genom att jämföra blodprover med förekomsten av fluorämnen i människornas närmiljö kunde hon se var fluorämnena i deras blod kom ifrån.

- Vi tittade på mat, vatten, inomhusluft och husdamm, som alla är tänkbara källor för exponering, berättar Ingrid Ericson Jogsten, som nyligen presenterade resultaten i en doktorsavhandling vid Örebro universitet.

Fluorämnen återfanns mycket riktigt på alla dessa ställen, men det var ändå maten som gav det övervägande utslaget.

70 procent kommer från maten

- När det gäller de fluorämnen som det finns mest av i blodet, PFOS och PFOA, kommer mer än 70 procent av det totala intaget från maten.

En närmare titt på maten visar dock att det är svårt att fastställa exakt hur fluorämnena hamnat där. En del finns i råvarorna själva, men även olika förpackningsmaterial och kokkärl kan tillföra fluorämnen.

- Vi har jämfört rå och tillagade mat, liksom förpackad och oförpackad, men det finns inget entydigt svar.

- Vi uppmätte till exempel högre halter av PFOS i förpackad sallad och lax än i oförpackad, men resultatet var nästan det motsatta för andra fluorämnen.

Nya ämnen dyker upp

De fluorämnen som Ingrid Ericsson Jogsten studerat är så kallade per- och polyfluorerade föreningar (PFC:er). De har tillverkats sedan slutet på 1940-talet, och har bland annat använts som impregneringsmedel, i förpackningar och som beläggning i kokkärl. Under senare år har de dock fått allt större uppmärksamhet som en misstänkt hälsofara. Användningen av de två vanligaste av dem, PFOS (perfluoroktansulfonat) och PFOA (perfluoroktansyra), har därför begränsats inom västvärlden. Men eftersom de är mycket långlivade, kommer de att finnas kvar i miljön under lång tid.

- Samtidigt dyker det upp nya ämnen, som tycks kunna brytas ner till mindre molekyler som liknar PFOS och PFOA.

- Det finns en stor efterfrågan på ämnen som har just dessa egenskaper, att vara vatten-, smuts- och fettavstötande, och därför söker tillverkarna efter nya alternativ när de gamla förbjuds eller begränsas. Kemikalierna är helt enkelt bekväma för oss, eftersom de underlättar vår vardag.

Text: Ingrid Lundegårdh