Retorikens roll för att fostra en god man
Retorikundervisningen i 1700-talets skola skulle forma eleverna till goda medborgare och fromma kristna män. I skolan fostrades pojkar till män – klassiskt lärda, visa och vältaliga med moral och omdöme.
– Skolan har genom historien haft en fostrande ambition. Det kan vara en viktig grund att ha i åtanke i dagens diskussion om skolans kunskapsuppdrag och värdegrund, säger Stefan Rimm, forskare i pedagogik vid Örebro universitet.
Stefan Rimm har studerat undervisningen i retorik i 1700-talets skolor och gymnasier för pojkar. Den retoriken sågs under mycket lång tid som det kanske allra främsta av skolans kunskapsområden och ämnet var mer omfattande än vad som stod angivet på skolschemat. Tal, ceremonier och festligheter utnyttjades för att visa upp skolor och gymnasier som en lärd och vältalig miljö.
– Vältaligheten var grunden för skolans status i samhälle, säger Stefan Rimm, som nyligen presenterade sin doktorsavhandling vid Örebro universitet.
Antiken och kristendomen
Skolretoriken var en del av det pedagogiska programmet av teoristudier, läsning av klassiska författare och muntliga och skriftliga övningar. Men utbildningen handlade inte bara om färdighetsträning och kunskapsöverföring. De fostrande dragen i undervisningen var framträdande.
– Retoriken är en av de tydligaste illustrationerna av den tidigmoderna svenska skolans dubbla målsättning – att förmedla kunskaper och inskärpa dygd och moral, säger Stefan Rimm.
Skolorna använde framför allt romerska texter i övningar och läsning för att illustrera önskade och oönskade sätt att handla, tänka och vara. Men de kristna idealen kom ofta på kollisionskurs med de bilder som förmedlades genom de antika texterna.
– Antika ideal hyllade härförares, statsmäns och vältalares styrka och manlighet. Kristus sattes som främsta exemplet för en from manlighet med omtanke om nästan och om den egna själen som dygdens fokus, säger Stefan Rimm.
Slagsmål och predikan
Andra motbilder skapades i förhållandet till det omgivande samhället. Soldater, gesäller och bondpojkar, som bodde i närheten av skolorna men som varken fick gå i skolan eller på skolans vältalighetsuppvisningar, mötte skolpojkarna och gymnasisterna på stadens gator och det hände att motsättningarna ledde till slagsmål.
– Att man ena dagen slogs med stadsbefolkningen och den andra förberedde en predikan eller oration att hålla inför den borde ha varit oönskade kontraster men även om det inte var sanktionerat av skolan så sågs det som ett inslag av självfostran. Utbildningen sågs som ett sätt att korrigera de bångstyrigare manlighetsyttringarna.
Under 1700-talets lopp började retoriken ifrågasättas och under 1800-talet försvann den gradvis från skolordningen. Det var en del av större förändringar i läroplanen, när skolämnena inom naturvetenskaperna, samhällsvetenskaperna och språken ersatte de äldre kunskapsområdena.
– Retoriken hade då under mer än 2000 år ständigt följts av en diskussion om dess förhållande till den idealiske samhällsmedborgaren, säger Stefan Rimm.
Text: Linda Harradine