Splittrat fokus inom kriminalvården
Inom kriminalvården har fokus skiftat mellan rehabilitering och säkerhet och ny forskning visar att förändringarna har lett till stora skillnader mellan olika avdelningar och anstalter. Skillnaderna påverkar hur olika kriminalvårdare bemöter de intagna och hur de förstår sin yrkesroll.
– Olikheterna kanske är ofrånkomliga men det är viktigt att det inte leder till för stora motsättningar, säger Per Åke Nylander, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet.
Per Åke Nylander har i sin doktorsavhandling i socialt arbete, som är en del av ett treårigt projekt finansierat av Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap, undersökt hur förändringar inom fängelsepolitiken har påverkat kriminalvårdarnas arbete.
Under 1990-talet stod rehabilitering av fångar i centrum och ett kontaktmannaskap infördes. Kriminalvårdarna blev ansvariga för ett antal intagna och de arbetade med rehabilitering genom återkommande samtal, social planering och påverkansprogram.
Det var 2004 som en verklig förändring inom svensk kriminalvård skedde efter flera uppmärksammade rymningar. Då hade polismorden i Malexander några år tidigare skakat om såväl poliskåren som den svenska allmänheten, och när en av en av de dömda mördarna rymde från fängelset kom kravet på att något måste göras.
Specialisering av arbetsuppgifter
– Det är många tillfälliga händelser och strömningar som har styrt fängelsepolitiken och organisationens utveckling under senare tid. Säkerhetstänkandet förstärktes kraftigt efter de dramatiska rymningarna 2004, säger Per Åke Nylander.
I dag varierar kraven på kriminalvårdarna beroende på vilken avdelning eller anstalt de tillhör. Är avdelningen specialiserad på rehabilitering blir det vårdarens huvudfokus medan vårdare på avdelningar som sätter säkerheten först har fokus på det. Specialiseringen av arbetsuppgifter medför en form av ökad professionalism bland vårdarna men utvecklingen styrs inte av vårdarna själva utan främst av kriminalvårdsorganisationen.
– Man kan tala om olika subkulturer, där olika tanke- och handlingsmönster formas. Det är en stor skillnad i hur vårdarna bemöter de intagna och hur de förstår sin yrkesroll och dess krav. Kriminalvårdarens yrkesroll formas av dilemmat att kunna hantera säkerhet och rehabilitering samtidigt, säger Per Åke Nylander.
Hantera motsättningarna
– Kunskap om hur uppfattningarna går isär kring yrkesrollen är viktig för utformningen av framtidens fängelsearbete. Det verkar som om specialiseringen kommer att fortsätta och kraven på kriminalvårdarna att hantera dessa två sidor av arbetet blir allt mer påtagliga.
– Det är viktigt att kriminalvårdarna får en förståelse för båda aspekterna och för varandra för att inte motsättningarna ska bli för stora. Det finns olika sätt att hantera det – man kan till exempel se till att vårdare med olika inriktning får ta del av varandras arbete mer än idag.
Text: Linda Harradine