Alternativ television uppmanar till kritiskt tänkande

Under tidigt 2000-tal skapades alternativ television av konstnärer i Europa. Ambitionen var bland annat att uppmana publiken till kritiskt tänkande. Linus Andersson, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola och Örebro universitet, har i sin avhandling undersökt tre exempel på alternativ television från åren 2004-2008.

Med det tidiga 2000-talet följde många förändringar på televisionens område. Analoga TV-sändningar ersattes i flera länder av digitala, vilket medförde introduktionen av nya typer av TV-tjänster. Detta sammanföll med en kulturell omvärdering av televisionens status där vissa "kvalitetsserier" blev legitima referenser i kulturbevakningen.

Med utgångspunkt i Italien startade en våg av pirat-TV-stationer i Europa. Från konstnärligt håll ägnades televisionen uppmärksamhet, både i form av utställningar på ledande institutioner och i form av konstnärlig TV-produktion.

– Konstnärerna ville väcka publikens kritiska tänkande med hjälp av den alternativa televisionen, säger Linus Andersson, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola och Örebro universitet.

Förståelse av TV som simpel och enkelspårig

I sin avhandling Alternativ television - Former av kritik i konstnärlig TV-produktion, visar Linus Andersson hur konstnärerna tog avstamp i en förståelse av TV som simpel och enkelspårig, för att sedan lansera ett intelligent, avancerat uttryck i sina egna produktioner. Till exempel genom att till skillnad från journalistikens förenklingar av verkligheten, försöka skildra verkligheten i all sin komplexitet.

Samtidigt som de alternativa medierna hade en ambition att vara nyskapande, fanns det kopplingar till tidigare former av alternativ kultur. Bland annat använde konstnärerna sig av Bertolt Brechts förfrämligande, vilket är ett formgrepp i berättande som innebär att mediets illusion bryts.

– Ett exempel återfinns i det alternativa tv-programmet CAC TV där två kameramän filmar och intervjuar varandra, illusionen bryts genom att publiken kan se att det filmas, säger Linus Andersson.

I sin avhandling studerar Linus Andersson tre exempel åren 2004-2008: CAC TV, ett experimentellt program producerat av Contemporary Art Center i Vilnius som sändes i en kommersiell TV-kanal i Litauen; Good TV, som visade videokonst i icke-kommersiell lokal-TV i Stockholm; samt Candyland TV, en piratsändning arrangerad av ett konstgalleri i Stockholm.

Text: Mathias Jonsson