Ett historiskt perspektiv på välfärdspolitiken
Örebroforskaren Henrik Karlsson har undersökt hur specialistvården för reumatiker växte fram under början av 1900-talet då det svenska välfärdssystemet var i sin linda. Den så kallade arbetslinjen var aktuell redan då och debatten hade en tydlig samhällsekonomisk prägel.
– Min forskning ger en bakgrund och förklaring till hur dagens välfärdslösningar är utformade och öppnar upp för en diskussion om relationen mellan stat och individ, säger Henrik Karlsson, som har skrivit en doktorsavhandling i historia vid Örebro universitet.
Sjukvården i början av 1900-talet var till för akut sjuka människor. Kroniskt sjuka och andra som det inte fanns ett botemedel för fick vända sig till fattigvården, välgörenhet eller privata lösningar. En allmän sjukförsäkring hade diskuterats sedan slutet av 1800-talet men blev inte verklighet förrän i mitten på 1950-talet. 1913 kom i alla fall den allmänna folkpensionen. Äldre och människor med kroniska problem, som gjorde dem oförmögna att arbeta, kunde få hjälp.
Framväxande välfärdssystem
– Man började satsa pengar på att motverka och häva invaliditet och i och med det byggdes specialistvården för reumatiker upp inom ramen för folkpensionen, säger Henrik Karlsson, som har undersökt regelverken och lagarna mellan 1900-1960 men också debatterna som fördes i tidningarna kring de framväxande välfärdssystemen.
Förtidspensioneringen av reumatiker, som var en stor grupp, var kostsam och samtidigt förlorade samhället arbetskraft. Förbättrad vård för reumatiker var alltså inte bara en sjukvårdsfråga utan syftet var att reumatiker skulle bli självförsörjande.
– Statens ökade ansvar för individens trygghet tvingade fram lösningar för att minska statens kostnader. Sjukvårdsanstalter byggdes där reumatiker kunde få vård och hjälp för att kunna återvända till ett arbete. Samtidigt skulle det vara bra för individen. De skulle få hjälp att ta sig tillbaka till ett normalt socialt liv och det ansågs uppnås genom ett arbete, säger Henrik Karlsson.
Målet är att återgå till arbete
Henrik Karlssons forskning visar att likheterna med dagens system och debatt är många. Syftet var att få individen att eftersträva samma mål som staten – att kunna återgå till arbete. Ekonomiskt stöd gavs enbart till reumatiker som medverkade i rehabiliteringen.
– Jag är lite förvånad över att argumenten redan i välfärdsstatens början var tydligt samhällsekonomiska. Jag hade trott att det skulle vara mer medmänskliga argument, säger Henrik Karlsson.
– Den tidens debatt liknar i mångt och mycket dagens – men fokus låg tidigare på att rätta till fel i sjukvårds- och trygghetssystemen. I dag hamnar ofta individens eget ansvar i fokus.
Text: Linda Harradine