Identiteten i hårdrockssubkulturen

Praktiker, strategier och argument visar på en tydlig medvetenhet om den individuella identiteten i subkulturella sammanhang. Örebroforskaren Susanna Larsson har i sin doktorsavhandling i sociologi forskat om hur unga vuxna konstruerar sin identitet i hårdrockssubkulturen.

– Det mest intressanta forskningsresultatet är att individer konstruerar och framförhandlar sin subkulturella identitet med hjälp av specifika argument. Dessa argument fungerar som bevis för att individen är en autentisk hårdrockare. De hjälper till att upprätthålla bilden av att hårdrockarens eventuella utanförskap i samhället är självvalt samt att de understryker vikten av den stil och de ritualer hårdrockaren är involverad i, säger Susanna Larsson.

Hon har också undersökt hur man i det här sammanhanget kan föra fram bilden av ett unikt jag samtidigt som man förhåller sig till kollektivets sociala och estetiska normer.

– Praktikerna, strategierna och argumenten som förs fram visar att det finns en extremt tydlig medvetenhet om den individuella identiteten i det här subkulturella sammanhanget. Individens autenticitet får också ta mycket mer plats i gruppen än vad man skulle kunna tro.

Knapphändig forskning

Idén till att forska om hårdrockssubkulturen är delvis ett resultat av att hårdrock är ett stort personligt intresse, men det finns fler anledningar.

– Dels har man inte forskat om hårdrock, trots att Sverige är ett av länderna i världen med flest hårdrockslyssnare eller praktiserande. Man har inte heller kollat djuplodande på socialpsykologiska mekanismer i relation till identitet och subkulturer. Det gäller främst Sverige, men det finns lite forskning av det slaget i övriga världen också. Jag tycker också det är viktigt att kolla hur en subkultur som funnits i drygt 40 år och därmed kan kallas etablerad på alla sätt, påverkar och påverkas av dess medlemmar och deras leverne i det senmoderna samhället.

Kvinnorna i hårdrockssubkulturen

Hennes forskning visar också att kvinnorna i hårdrockssubkulturen tycks hamna i en gråzon där de är ”för kvinnliga” för hårdrockssubkulturens maskulina ideal. Men på grund av att de konstant tvingas förhålla sig till dessa ideal är de ”för manliga” för samhället utanför subkulturen. Kvinnorna har dock strategier för att kunna överbrygga den problematiken.

– Strategierna handlar främst om att skaffa sig fördelar genom att visa sig seriösa. Det kan man göra genom att bevisa sig självsäker kring och kunnig om hårdrocken i tal och genom att till exempel spela ett instrument. Därmed tar man plats och utmanar den manliga hårdrocksarenan. Några musikerkvinnor uttryckte att hemligheten till att sluta bli tagen som ett ”tjejband” var att sluta se sig själv som ett ”tjejband” och i stället vara ett hårdrocksband. Självklart innebär de strategier kvinnorna talade om att de ändå förhåller sig till vissa manliga normer i hårdrocken. Trots detta uppstod hos kvinnorna en känsla av aktörskap och egenbestämmande som ett resultat av strategierna.

Text: Emma Forsberg

Foto: Jennie Lindstrand