Ny forskning om plastskräp i världshaven – ett växande miljöhot
Örebroforskaren Anna Rotander får 2,6 miljoner kronor från forskningsrådet Formas för att undersöka sambandet mellan långlivade organiska miljögifter och plastskräp i världshaven. Under en forskningsexpedition i Atlanten och Stilla havet samlade hon in vatten- och plastprover och nu ska hon analysera dessa för att kunna bedöma vilken skada de giftiga kemikalierna som samlas i våra hav kan göra.
– Plasten kan innehålla både fettlösliga och vattenlösliga miljögifter och dessutom har plast en förmåga att dra till sig organiska miljögifter som till exempel PCB eller DDT. Gifterna påverkar havets ekosystem och riskerar också att påverka människors hälsa, eftersom kemikalierna via plasten blir en del av vår näringskedja, säger Anna Rotander.
Det är en lång kedja av händelser som börjar och slutar hos människor. Det mesta av det vi äter, dricker och på något sätt använder förpackas i plast, som är ett material som är tänkt att hålla för evigt men som vi snabbt vill bli av med. I dag återvinns bara en bråkdel av den plast som produceras och resten begravs i deponier på land eller spolas med tiden ut till havs.
Plastbälten på hundratals kvadratkilometer
– I havet förs plasten vidare av havsströmmar för att så småningom samlas i de stora långsamt roterande virvlar, som bildas av strömmar, vindar och jordens rotation och kallas ”gyres”, havsvirvlar. Det finns rapporter om plastbälten på hundratals kvadratkilometer, men ingen vet säkert eftersom det är svårt att mäta hur mycket plast det finns i havet.
Solljus och vågor bryter ner plasten i allt mindre partiklar och resultatet blir en plastsoppa som kan innehålla tiotusentals små plastpartiklar per kubikmeter. Fiskar och andra marina djur misstar ofta plasten för mat.
– Valar, havssköldpaddor, havsfåglar och en växande lista av fiskarter har hittats med plast i eller runt sina kroppar, vilket kan leda till uttorkning, svält och i vissa fall död. Dessutom hamnar en del av dessa fiskar på våra tallrikar och cirkeln sluts.
Bedöma det totala miljöhotet
Anna Rotanders vattenprover kommer att visa om det finns mätbara halter fluorkemikalier i havsvirvlarnas ansamlingszoner och om det i sådana fall finns ett samband med mängden plast.
– En viktig del i projektet är att utveckla en metod som gör det möjligt att identifiera ännu mindre plastpartiklar än vad de flesta övervakningsprogram klarar av att göra i dag. Det är nödvändigt att kunna mäta halten av de allra minsta partiklarna för att kunna bedöma det totala miljöhotet från havets plastskräp, säger Anna Rotander.
Text: Linda Harradine