Speglar synen på kompositören
Från att ha varit en uttolkare av folksjälen framstod den svenska kompositören efter 1920 och med full kraft efter andra världskriget som ett idealistiskt geni vars skaparkraft utgår från den egna karaktären. I boken Från snille till geni utvecklar Ulrik Volgsten, lektor på Musikhögskolan vid Örebro universitet synen på vad en kompositör är.
Under 1800-talet fördes en kamp om vad en kompositör är och gör, om han är ett snille som utgår från den svenska folksjälen och nationalkaraktären ger anvisningar till hur man sätter samman befintligt material till en komposition. Motståndarna menade att det var den individuella kompositörens personliga förmåga och karaktär, som hade den största betydelsen, det var en strid mellan idealism å ena sidan och nationalromantik å den andra.
I samspel med de framväxande upphovsrättsreglerna från 1920 tog idealismen överhanden fullt ut efter andra världskriget.
Estetik och kommersialism
– Det handlar om hur vi ser på musik. Vi tror gärna att vår syn på musik är naturlig och självklar, mindre gärna att den präglas av estetik och än mer sällan av kommersialismens regler, men det är de två senare som gör musiken till en vara. Att förvandla kompositören från snille till geni är en förutsättning för att rättighetsindustrin fått så stort utrymme, menar Ulrik Volgsten.
Från snille till geni är en fristående fortsättning på boken Musiken, medierna och lagarna, som kom för ett år sedan och båda böckerna ingår i ett projekt, som finansieras av Vetenskapsrådet. Medan den nu aktuella boken handlar om kompositören, diskuterade den förra den västerländska synen på musikverket och hur den förändrats. Projektet avslutas till nyår med en artikel om synen på publiken och dess roll från 1800-talet och framåt.
Musik innan vi kan tala
Ulrik Volgsten medverkar också i en annan bok med en helt annan inriktning. Det är i antologin The Emotional Power of Music som han skrivit om hur vi upplever och påverkas av musik. Från kognitionsteoretiska och utvecklingspsykologiska utgångspunkter beskriver han hur musiken bottnar i förspråklig kommunikation.
– Det är en universell känslokod, som är en naturlig grund för hur musiken utvecklas. Men utvecklingen påverkas också av det kulturella sammanhang vi lever i. Varje kultur har ett språk för hur musiken beskrivs och det påverkar också hur vi hör och upplever musiken.
Omöjligt utan publik
Genom den förspråkliga kommunikationen utvecklar människan sin identitet och Ulrik Volgsten kopplar det också till musiken. Framförallt handlar det om ett dialogiskt samspel (”affect attunement”) som förutsättning för både människors och musikverks identitet.
– Ingen musik utan samspel och musiken uppstår i ett samspel mellan minst två personer. Det är en kritik mot föreställningen om kompositören som självbefruktande geni, för den föreställningen glömmer bort publikens betydelse.
Text: Lars Westberg