Smarta robotar i vanliga hem

Uno Sundberg bor i ett inte alldeles vanligt radhus i utkanten av Örebro. En robot som fått namnet Axel har flyttat in tillsammans med ny teknik som rörelsesensorer och larm.

Uno Sundberg är med i forskningsprojektet Giraffplus. Han hjälper forskare att testa och utvärdera hjälpmedel för äldre som vill bo kvar hemma.

– Kom och hälsa på Axel, säger Uno. Axel är en blå så kallad giraffrobot. Han har en stor skärm, högtalare, en lång hals och hjul. Namnet har han fått efter Unos pappa.

EU-projektet Giraffplus leds av forskare vid Örebro universitet. Projektet tar fram tekniska lösningar för äldre och är ett samarbete mellan användare som Uno, företag och forskare. Just nu testas tekniken i två hem i Örebro. Inom kort ska ytterligare tre hem läggas till. Detsamma händer i Spanien och i Italien.

– Jag såg ett anslag på vårdcentralen om att projektet sökte äldre deltagare som hade problem att röra sig eller som kanske hade drabbats av till exempel stroke. Jag tyckte att det lät kul att vara med och det är det, säger Uno.

Uno är 82 år och bor kvar hemma i sitt radhus. Projektets mål är att hitta lösningar som underlättar för äldre som precis som Uno vill bo kvar hemma och giraffen är bara en del av systemet. I Unos hem finns ett nätverk av sensorer. Högst upp på ett vitrinskåp står en diskret vit sensor mellan två vackert dekorerade urnor. Ovanför en dörr och i olika hörn skymtas fler. I Unos säng ligger en trycksensor.

Medan sängsensorn registrerar tryck registrerar sensorerna i de olika rummen rörelse. Genom att kombinera registreringarna kan systemet till exempel upptäcka om Uno ligger stilla ovanligt länge eller plötsligt ramlar. När systemet är färdigutvecklat är förhoppningen att det ska kunna larma snabbt i akuta situationer men också användas för en långsiktig utvärdering av äldres hälsa.

– Det kan till exempel finnas ett behov av att kartlägga en persons sömnmönster eller av att mäta aktiviteten i lägenheten under natten. Systemet ger en bra överblick både för patienten och vårdgivaren och det kan bli lättare att sätta in rätt insatser, säger Amy Loutfi, forskare vid Centrum för tillämpade autonoma sensorsystem, AASS, vid Örebro universitet, som samordnar EU-projektet.

Besök via datorn

Uno skrattar när han får frågan om han tycker att det känns som om någon spionerar på honom. Nej, han känner sig inte övervakad. Han lyfter istället fördelen med framför allt giraffroboten. Med hjälp av giraffen Axel kommer både Unos barn och barnbarn på besök. De använder sin dator för att ringa upp och kan inte bara se och höra Uno utan dessutom röra sig i hans hus.

– Både barnen och barnbarnen hör ofta av sig. De tycker att det är roligt och det är kul så klart även om jag är uppvuxen på ett annat sätt. Vi pratade inte i telefon så mycket som man gör i dag, säger Uno. Unos söner kan dessutom öppna linjen utan att Uno svarar och kan då med hjälp av Axel titta runt i huset.

– Självklart är det bara människor som Uno har gett sin tillåtelse som kan komma in utan att han svarar. Det kan vara bra om anhöriga av någon anledning är oroliga och vill se att allt står rätt till i lägenheten, säger Anette Forsberg, som är projektledare för primärvården i Giraffplus.

Anette och hennes kollegor undersöker hur sjukvården kan använda informationen som sensorerna samlar och hur det fungerar att hålla kontakten med patienter via giraffen.

– Utifrån ett rehabiliteringsperspektiv är det ett bra sätt att kunna mäta graden av aktivitet och få tydlig information. Vi kan diskutera och planera utifrån den information som systemet har registrerat, säger Anette.

Men än är allt under utveckling. Till exempel har det inte fungerat att skicka information om blodtrycket, när Uno har försökt själv. Han upplever utrustningen som främmande och lite krånglig. Unos upplevelser tas tillvara av forskarna för att tekniken ska kunna utvecklas på bästa sätt.

– Målet är att underlätta för användarna och göra deras liv enklare. Därför är deras åsikter oerhört viktiga. Man kan säga att i det här projektet är det användarna och inte tekniken som står i fokus, säger António Damasceno, Technologic Partnership Manager på ISA Intellicare i Portugal, som har utvecklat systemet för att mäta blodtryck på distans.

– Det är just den långsiktiga utvärderingen och samspelet med användarna som gör vårt projekt unikt. Det är det som krävs om innovativa idéer verkligen ska komma till nytta, säger Amy.

Stora utmaningar

Långsiktighet och ett nära samarbete mellan användare, företag och forskare inte bara i Sverige utan i flera olika europeiska länder innebär stora utmaningar.

– Företag och forskare har till viss del olika arbetssätt. Till exempel fokuserar företag oftast på en produkt medan forskare har större mål. Men det är positivt. Forskarna hjälper oss inte bara att lösa de små problemen utan tvingar oss att sikta högre, säger António.

Uno tar det hela med ro. Han skrattar och säger att grannar och bekanta knappt tror honom när han berättar att en robot har flyttat in i hans radhus.

– Mycket har förändrats under min tid. Det är verkligen roligt att vara "projektanställd" och få vara med om det här, skrattar Uno.

Text: Linda Harradine