Tidig upptäckt kan hindra långvarig smärta

Väldigt många människor får någon gång i livet problem med smärta från muskler, leder eller skelett. I en del fall utvecklar det sig till ett långvarigt lidande. Psykologen Sofia Bergbom har i sin doktorsavhandling vid Örebro universitet undersökt hur man på ett tidigt stadium kan hjälpa personer som drabbas och genom psykologisk behandling undvika långvariga besvär.

Olika former av smärta påverkar dagligen upp till 30 procent av befolkningen och över 60 procent drabbas av det någon gång i livet. Av dem får många så pass ont att de behöver stanna hemma från arbetet.

– Det som avgör om en person drabbas av långvarig smärta har lite att göra med fysiologiska eller organiska faktorer. De allra flesta som får ont kan få hjälp genom olika former av behandling som träning eller sjukgymnastik eller att värken försvinner av sig själv, säger Sofia Bergbom. Men en mindre grupp, fem – tio procent får långvariga och funktionsnedsättande problem.

Psykologiska profiler

Olika psykologiska behandlingar, främst kognitiv beteendeterapi (KBT) fungerar, men inte optimalt. Sofia Bergboms forskning undersöker hur man kan förbättra förståelsen av variationerna i människors upplevelse av smärta, hitta olika psykologiska profiler. Målet var också att se om det gick att matcha psykologisk behandling mot dessa olika profiler och se vad det är i behandlingen som ger resultat.

I slutet av 1990-talet utvecklades under ledning av professor Steven Linton vid Örebro universitet ett speciellt frågeformulär, som undersöker vem som riskerar att drabbas av långvarig smärta. Det har fått benämningen Örebroformuläret och används över hela världen, men ironiskt nog kanske inte så ofta i Sverige.

– Alla som söker för smärta borde redan på vårdcentralen få fylla i ett sånt formulär, då skulle man tidigt se vem som löper risk för långvarig smärta och försöka bryta den utvecklingen.

Primärvården

Sofia Bergbom har undersökt smärtpatienter med olika profiler, de som drabbas av depressivitet, de som blir rädda och drabbas av katastroftankar samt de som har en kombination av dessa besvär. De här patienterna går att hitta om primärvården tidigt undersöker riskfaktorerna.

– Men även om behandlingarna var effektiva för patienterna, gick det inte att hitta behandlingar som specifikt matchade patienternas profiler, det kräver ytterligare forskning. Men att i ett tidigt skede bedöma och screena smärtpatienterna för att hitta de psykologiska riskfaktorer som varnar för långvariga besvär har gett goda erfarenheter. Att tidigt behandla katastroftankar, oro och depressivitet kan få stor betydelse för om smärtan utvecklas och blir långvarig.

Det är det här hon ser som en uppgift för fortsatt forskning, att utveckla effektiva sätt att hitta psykologiska profiler och hur psykologisk behandling kan optimeras för att matcha dem.

Text: Lars Westberg