Berättelser som skapar ordning
Vad är fakta och vad är fiktion? Vilket ansvar har en författare gentemot sina läsare? Kan skönlitteratur hjälpa oss att förstå historien eller förorenar fiktionen den historiska tolkningen? Frågorna är många när forskare inom litteraturvetenskap och historia samlas kring berättelsen.
Människan både söker och skapar mening i tillvaron genom berättelser. Berättelser hjälper oss att skapa mönster av erfarenheter, fylla i tomrum och få ordning och sammanhang i livet.
– Vi vill fånga upp de stora, existentiella frågorna och tar därför vårt avstamp i berättelsen, säger Greger Andersson, professor i litteraturvetenskap och en av forskarna inom miljön Berättande – Liv – Mening, om samarbetet med kollegorna inom historia.
Romanen kan lära oss
Hur berättelser är uppbyggda och fungerar har av tradition studerats av litteraturvetare. Men hur vi bygger upp berättelser, väljer ord och uttrycker oss berättar mycket om oss själva och vår värld.
– Romanen kan inte användas som historiebok men den kan lära oss mycket om en viss tid och om människor som levde då, säger Christina Carlsson Wetterberg, professor i historia.
Greger Andersson tar Selma Lagerlöfs Jerusalemböcker som exempel. Selma Lagerlöf fascinerades av vad som har kallats Sveriges minsta utvandring. 37 bönder från Nås i Dalarna emigrerade till Jerusalem 1896. Hon reste såväl till Nås som till Jerusalem för att göra efterforskningar och samla fakta.
– Men hon ville inte skriva en dokumentärskildring utan ett episkt verk om uppbrott, kärlek, offer och längtan efter ett rättfärdigt liv. Hon ville göra fakta till fiktion och konst utan att behöva hålla sig till sanningen. Ändå förmedlar hon en bild av de spänningar religiösa väckelserörelser skapat och skapar, berättar Greger Andersson.
Kontrakt med läsaren
Att säga att fakta är sant och fiktion är påhittat är alltså en för enkel tolkning. Ett enkelt exempel som visar detta är att man inte flyttar historiska böcker som visat sig felaktiga till hyllorna för fiktion i våra bibliotek.
– Fakta och fiktion måste istället relateras till författarens anspråk och syfte med texten. Och det är viktigt att läsaren vet vad författaren har för syfte. Om det är fiktion eller fakta. Flera debatter, till exempel den om Liza Marklunds Gömda, handlar om just detta. Att läsaren känner sig lurad, påpekar Greger Andersson.
– I mitt fall var det inte möjligt att hitta på eller lägga till. Jag ingår ett kontrakt med läsaren att jag håller mig till sanningen även om jag kan använda stilmedel lånade från skönlitteraturen, säger Christina Carlsson Wetterberg, om sitt arbete med biografin om den svenska författaren och feministen Frida Stéenhoff.
Hjältinna eller offer
Christina Carlsson Wetterberg ser biografin som ett medel för att utmana enkla och stereotypa be rättelser om manligt och kvinnligt. Men att adressera kön utan att förstärka könsstereotyper var och är en svår uppgift.
– När det handlar om kvinnor förväntar man sig ofta en berättelse om en hjältinna eller ett offer. Men stereotyper är just stereotyper som vi sällan stöter på i verkliga livet, säger Christina Carlsson Wetterberg.
För att undvika den fällan arbetade hon kronologiskt och mycket nära källorna. Samtidigt beskriver hon hur hon som historiker till en början drog sig för att närma sig Frida Stéenhoffs skönlitterära arbeten, men att det efterhand blev alltmer uppenbart att det var författarskapet som låg Frida Stéenhoff närmast hjärtat. Så bokskrivande men även samarbetet med litteraturvetarna gav Christina Carlsson Wetterberg tillfälle att fundera kring fiktionen som historikerns vän istället för fiende.
Levande skildringar
– Snart satt jag och läste hennes skönlitterära alster och mängder av recensioner och försökte via forskningen få en bild av tidens litterära klimat. Jag fick nya utgångspunkter under arbetets gång och andra sammanhang och berättelser kunde träda fram, berättar Christina Carlsson Wetterberg.
Historiker kan hämta inspiration från skönlitteratur och låna retorisk kraft, dramatiseringar, skildringar av händelseförlopp, vändpunkter och metaforer för att göra historiska skildringar levande.
– De historiska skildringarna kan låna skönlitteraturens knep och fiktionens dikt kan bygga på fakta. Men alla författare måste vara ärliga med sitt syfte för sina läsare, avslutar Greger Andersson.
Text: Linda Harradine
Foto: Kicki Nilsson