Fysisk aktivitet höjer livskvaliteten bland äldre
Fysisk och social aktivitet har stor betydelse för hur äldre människor ser på sitt eget välbefinnande. Däremot är det svårt att mäta välbefinnandet med hjälp av olika biomarkörer. Det här diskuterar Lovisa Olsson i sin doktorsavhandling i biomedicin vid Örebro universitet och Universitetssjukhuset.
Den äldre befolkningen är en allt större del av befolkningen inte bara i Sverige. I hela världen har antalet människor över 60 år fördubblats sedan 1980 och WHO förutsäger att antalet når två miljarder år 2050.
Subjektivt välbefinnande
Aktivitet i olika avseenden, inte bara fysisk utan också inom ekonomi, kultur och andra sociala sammanhang, beskrivs som viktig för att höja livskvaliteten vid åldrande. Samtidigt är det naturligt att fysisk och mental hälsa avtar med stigande ålder. Hur en person mår och känner sig brukar kallas subjektivt välbefinnande (SWB = subjective well-being). Detta välbefinnande är resultatet av miljö, livsstil och genetiska förutsättningar, samt hälsa, som tillsammans påverkar fysiologin.
– Biomarkörer kan ge upplysningar om hjärt- och kärlsjukdomar, njurfunktion, inflammationer och annat, men nu ville vi undersöka om biomarkörer, som en uppskattning av hälsa, också har samband med det subjektiva välbefinnandet.
Avhandlingen bygger på fem delstudier där två grupper pensionärer deltagit genom frågeformulär, intervjuer och provtagning. En av grupperna bestod av mycket aktiva pensionärer och en annan rekryterades från besökare vid minneskliniken.
Den första, aktiva, gruppen hade ett högt mått av subjektivt välbefinnande, medan det var betydligt lägre i den andra gruppen.
– Men det fanns inga tydliga samband mellan det subjektiva välbefinnandet utifrån vad biomarkörerna sa om en persons hälsa. Det gällde hela den undersökta gruppen utom hos kvinnor i den aktiva gruppen där vi kunde se ett samband mellan hälsa och subjektivt välbefinnande via en biomarkör som mäter njurfunktionen, cystatin C.
Ärftlig variation
I en av delstudierna söktes efter sambandet mellan vissa ärftliga varianter och graden av välbefinnande och hos män fann vi ett samband mellan självskattat välbefinnande, ärftlig variation och fysisk aktivitet.
Avhandlingen, som har titeln Subjective well-being in old age and its association with biochemical and genetic biomarkers and with physical activity, ökar kunskaperna om subjektivt välbefinnande och fysisk aktivitet bland äldre. Även om kopplingen via en biomarkör mellan hälsa och välbefinnande var svag, menar Lovisa Olsson att det är intressant att gå vidare med forskningen och vidga den till en större och mer heterogen grupp.
Text: Lars Westberg
Foto: Örebro universitet