Två lärare som följt GIH i alla femtio åren

Kjell Grane blev rekryterad från GIH i Stockholm. Han fick ett erbjudande han inte kunde motstå - att flytta till Örebro och vara med om och bygga upp det nya lärosätet.

– I början höll vi till på Idrottshuset inne i Örebro. Undervisningen var uppdelad efter kön - flickor för sig och pojkar för sig, berättar Kjell Grane om den första tiden innan anläggningen i Almby byggdes. Han ångrade aldrig flytten till GIH Örebro utan blev kvar ända fram till pensionen.

Marie Öhman är gymnasten som förberedde sitt framtida yrkesliv på folkhögskola eftersom en plats på GIH var få förunnat och krävde toppbetyg - utbildningen var den tredje svåraste av alla att komma in på, då på 1980-talet.

– Till slut kom jag in i Stockholm på en kvot som fanns för specialidrottsförbunden på den tiden. Men jag ville bli en vanlig idrottslärare och tackade ja till en plats i Örebro som jag var reserv till, berättar hon.

Kopia av idrottsrörelsen

Den gräddfilen för elitidrottare in på GIH är borta sedan länge.

– Vi lät oss påverkas av föreningsidrotten och skolan blev mycket en kopia av idrottsrörelsen. Elitidrott var viktig då, säger Kjell Grane, med en kritisk tillbakablick, även om han personligen gjorde mycket för folkhälsan, bland annat som ledare i 17 år för Sveriges radios ”Morgonpasset”, morgongymnastiken som satte fart på lyssnarna.

– Vi  hade en mycket ambitiös utbildning där idrott och träning stod i fokus, och relationen mellan lärarutbildare och studenter var nog mer nära då – alla kände alla – och det var roligt och trivsamt, säger han.

Allt mer vetenskap

Marie Öhman tog idrottslärarexamen 1984 och började sedan jobba i grundskolan. I mitten av 90-talet kom hon tillbaka till GIH Örebro som lärarutbildare.

– Jag fick anställning som adjunkt i gymnastik. Sådana anställningar finns inte längre, konstaterar hon.

Samtidigt med att Marie Öhman började som lärare vid GIH blev vetenskap, teorier och forskning ur ett bredare perspektiv allt viktigare i utbildningen.

– Det blev allt mer av till exempel pedagogik, didaktik och sociologi för att tidigare ha handlat mycket om fysiologi och anatomi. Undervisningen kom att baseras mer på vetenskap, teori och praktik skulle förenas med beprövad erfarenhet, berättar Marie Öhman, som personifierar denna omvandling. Hon disputerade i sociologi 2007.

Lekte jägare i skogen

Utveckling ledde till att idrottsläraren blev en del av ett större sammanhang – hela skolans utbildningssystem. Precis som i andra universitetsutbildningar blev kritiskt tänkande och reflektion ett fundament på GIH.

Ett konkret exempel på nytänkande är att de unga lärarna i mitten av 90-talet använde boken Världsbilder av Bernt Gustavsson. Den handlade om olika syn på kunskap, människor och samhället.

– I vår ambition att förena teori och praktik fick studenterna bland annat hålla till i Markaskogen och leka jägare och samlarfolk. Många var ganska chockade. För mig och de andra nya lärarna var det ett sätt att tänka nytt, att våga vara kreativa och experimentera, berättar Marie Öhman.

Inte bara träningsoverall

En annan förändring är att idrottslärare idag kombinerar utbildningen med andra ämnen. Och idrottsvetenskap är ett forskningsämne och forskarna i Örebro har många internationella samarbeten.

– Vi är inte längre dom där i träningsoverall som hela tiden gick med en fotboll under armen, konstaterar Marie Öhman och Kjell Grane instämmer.

– När jag utbildade mig hade vi mer än 20 timmar praktiska färdigheter i veckan. Idag är det 7 timmar. Dagens studenter lär sig att de som lärare ska hjälpa sina elever att nå målen i kursplanen. Det kan ske på olika sätt. Det handlar inte om att bara kunna springa fort, säger Marie Öhman.