Sätter fokus på tandingrepp på små barn
Jir Barzangi har studerat hur kunskapen ser ut om borttagning av tandanlag hos små barn.
Det behövs bättre kunskap om det traditionella ingreppet borttagning av tandanlag hos spädbarn. Det gäller både de personer i Sverige som kommer från länder där det sker och personal inom sjukvård och tandvård. Det visar Jir Barzangis doktorsavhandling.
I en del områden i Östafrika förekommer det att man tar bort de tandanlag hos spädbarn som ska utvecklas till hörntänder. Det finns inget allmängiltigt namn för ingreppet, och forskargruppen har valt att kalla det Infant Dental Enucleation, IDE. Ingreppen sker ofta med enkla osteriliserade instrument, som knivar eller cykelekrar. Smärtlindring förekommer inte. Anledningen till ingreppet är att man tror sig behandla eller förebygga andra sjukdomar och symptom, som diarréer och feber.
Förklaring till komplikationer
I dag bor över 160 000 personer i Sverige som kommer från länder där IDE förekommer och hittills har kunskapen om dessa ingrepp varit mycket begränsad i Sverige.
– Jag har pratat med personer inom tandvård som berättat att de sett komplikationer och defekter på tänderna hos patienter som de tidigare inte kunnat hitta någon förklaring till. Efter att de lärt sig om IDE förstår de att det kan vara förklaringen, säger Jir Barzangi, tandläkare i Köping, som nyligen doktorerat med sin avhandling om IDE vid Örebro universitet.
Jir Barzangi genomförde sin studie på en tandvårdsklinik, med fokus på barn och vuxna från Östafrika, samt sjuk- och tandvårdspersonal i tio kommuner i fyra län i Sverige. Studien visar att det troligen finns barn med Östafrikansk bakgrund i Sverige som utsatts för IDE. Den visar också att uppfattningen om ingreppet varierar bland de vuxna med östafrikansk bakgrund som han intervjuat.
Låg kunskapsnivå om IDE
– Den gemensamma uppfattningen var att IDE sågs som en effektiv och nödvändig behandling när omständigheterna fordrade det, säger Jir Barzangi.
– Bland sjuk- och tandvårdspersonalen som ingick i studien var det mindre än 20 procent som visste något om IDE. Dessutom varierade attityderna bland personalen om de ansåg att det var deras ansvar att upptäcka och ta hand som de fall som hittades, samt försöka förebygga fler fall.
Jir Barzangi är mån om att påpeka två saker. Dels vet man inte hur många personer i Sverige som utsatts för IDE som små. Dels vet man inte om IDE sker i Sverige i dag på barn som föds här.
Hur kan man dra nytta av din forskning?
– Den visar att uppmärksamheten kring och kunskapen om dessa ingrepp behöver öka så att vi inom vården ska kunna hjälpa de som utsatts för IDE, och som kan behöva vård eller kontroller. Kunskap och rutiner behövs också för att förhindra nya fall av IDE, säger Jir Barzangi.
– Inte minst behöver kunskap om riskerna för komplikationer som IDE innebär spridas till grupper där det finns risk att man fortsätter utföra IDE även sedan man kommit till Sverige.
Text: Cathrine Gustavsson
Bild: Privat